Tamron SP 150-600/5-6,3 Di USD till Sony DSLR/SLT

    
Bästa expertobjektivet för DSLR (TIPA). Bästa telezoom för DSLR (EISA).

Tamron SP 150-600mm F/5-6,3 Di USD

Tamrons tidigare modell i detta segment, 200-500mm har genom åren fått mängder av fina tester och recensioner, men det har några år på nacken och efterfrågan på snabbare autofokus, optisk bildstabilisering, längre brännvidder och bättre bildkvalité gör denna mycket efterlängtad.

 

Allmänt
Objektivet är väderskyddat och känns gediget byggt med lämpligt motstånd i fokus och zoomring. Det finns en liten låsknapp på högra sidan för att zoomen inte ska glida ut av sig själv vid transport. Vid zoomning från 150 till 600mm växer den totalt ca 8 cm på längden. Stativfästet känns stadigt och välbalanserat, åtminstone med en EOS 5D Mark III utan batterigrepp.

Autofokuserar tyst och relativt snabbt. Bildstabiliseringen (gäller ej Sony-modellen) är mycket effektiv och bra, fullt möjligt att ta skarpa bilder utan skakningsoskärpa vid slutartider runt 1/60 sekund utan stativ eller annat stöd (på 600mm och fullformat). Det motsvarar ungefär 4 steg längre slutartider än normalt. Den har dock inget extra läge för panorering, bara on eller off. Vid användning av stativ så bör man alltid stänga av stabiliseringen, det kan annars ge motsatt verkan.

Bildkvalité
Från 150mm till 400mm är skärpan fantastiskt bra redan på full öppning, och det ger knappt någon synbar skillnad vid nedbländning. På brännvidder runt 500-600mm är den inte riktigt lika skarp på f/6,3, men fullt acceptabel kvalité och nedbländat till f/8 så blir det genast skarpare igen. 

Den är inte helt fri från kromatisk aberration, distorsion och vinjettering, men de ligger på rätt låga och fullt normala nivåer. Bakgrundsoskärpan är lugn och fin, och mycket tack vare rund bländaröppning med nio lameller, mycket trevligt.

På vissa av testbilderna nedan verkar det som att fotografen fått lite slagsida. Men förklaringen till detta otyg beror mest på minus 15 gader, snålblåst och frusna fingrar stela som järnspett. Då ägnas det inte gärna några längre stunder åt bildkompositioner. Det går dock lika bra att avgöra bildkvalitén oavsett lutande horisont eller inte.

 

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

 

Samma motiv som ovan men med 150mm och bländare f/5.

 

Brännvidd 400mm, bländare f/5,6.

 

Brännvidd 150mm, bländare f/5.

 

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

 

Brännvidd 150mm, bländare f/5,6.

 

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

 

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

 

Brännvidd 150mm, bländare f/5.

Samma motiv som ovan men med 300mm och bländare f/5,6 ->>

Samma motiv som ovan men med 600mm och bländare f/6,3 ->> 

Tamron 150-600 versus Sigma 150-600
Mellan 150-400mm är det mycket likvärdigt för ögat, men på resterande brännvidder ger Sigma Contemporary bättre mittskärpa och kontrast, vilket märks framförallt på 600mm och vidöppen bländare. Däremot presterar Tamronen bättre närmare kanterna. På övriga brännvidder och bländare är det väldigt marginellt och svårt att se några större skillnader förutom att Sigman vinjetterar lite mer största öppning och Tamrons ger aningen mer kromatisk aberration.

När det gäller autofokus så fick jag fick fler träffar med Sigman på flygande fåglar och körande bilar med kontinuerlig fokusering, vilket verkar som att Sigmas AF är en smula piggare (testat med Canon EOS 5D Mark III).

Sigmas objektiv har också ett extra läge för fokusbegränsningen, samt panoreringsläge för stabiliseringen, vilket Tamronen saknar. Låsknappen för zoomen har 8 st fasta lägen mellan 150-600mm, jämfört med Tamrons som bara går att låsa vid 150 och 400mm. Autofokus och stabilisering jobbar i stort sett lika tyst hos båda modellerna, det hörs bara ett svagt tickande när de söker fokus och bildstabiliseringen susar som vanligt en aning. Zoomen vrids åt olika håll (gäller för Canon) och byggmässigt känns de likvärdiga.

De största fördelarna med Tamrons är att stabiliseringen är effektivare, vilket också syns direkt i sökaren. Bilden upplevs mer stilla och jag lyckades handhålla Tamronen cirka ett till två steg längre slutartider än med Sigman utan skakningsoskärpa i bilderna. Tamrons stabilisering hjälper upp till ca 4 steg och Sigmas ca 2-3 steg längre slutartider än normalt. Tamrons stativfäste är också betydligt stadigare och den manuella fokusringen bredare. En klar fördel vid manuell fokusering, och speciellt med handskar på händerna.

Tamronen ger alltså mindre risk för skakningsoskärpa både med och utan stativ, vilket gör den mer lämplig för fotografering vid lite sämre ljusförhållanden än Sigmas 150-600. Medan Sigman kan vara ett bättre alternativ för dig som prioriterar bildkvalitén på längsta brännvidd samt ofta fotar rörliga motiv, som exempelvis sport, flygande fåglar etc tack vare aningen snabbare AF.

Sigmas Sport-variant av 150-600mm är snäppet vassare på i stort sett allt jämfört med dessa två, men även där vinner Tamrons bildstabilisering. Sport-modellen är också robustare, dyrare, tyngre och klumpigare, mer tänkt för proffs och semipro fotografer som ställer höga krav på konstruktion och prestanda.

Sigmas övriga telezoomar som 120-400, 150-500 och 50-500 når inte alls upp till samma klass som dessa tre 150-600mm.

150mm. Klicka på bländartalen för att se bilden i full storlek: f/5,0 | 8 | 11 | 16 | 22

300mm. Klicka på bländartalen för att se bilden i full storlek: f/5,6 | 8 | 11 | 16 | 22

400mm. Klicka på bländartalen för att se bilden i full storlek: f/5,6 | 8 | 11 | 16 | 22

500mm. Klicka på bländartalen för att se bilden i full storlek: f/6,3 | 8 | 11 | 16 | 22

600mm. Klicka på bländartalen för att se bilden i full storlek: f/6,3 | 8 | 11 | 16 | 22

 

Slutsats
Tamron har lyckats förvånansvärt bra med sin 150-600, den är betydligt skarpare än förväntat med tanke på prisnivå och det utökade zoomomfånget. Den presterar bättre än föregångaren 200-500, och bra mycket bättre än Sigmas liknande telezoomar 150-500 och 50-500 (gäller aktuella versioner i skrivande stund). Det ser riktigt bra ut mellan 150mm till ca 400mm. Inom det området håller den mycket hög klass och tål faktiskt att jämföras med Canon och Nikons 100-400 (verion 1) respektive 80-400 VR. Den ger också samma ljusstyrka f/5,6 på 400mm som dessa två. Sen att man får 200mm längre brännvidd till ett lägre pris än både Canon och Nikons, plus att denna är försedd med effektivare bildstabilisering (gäller ej Sony-modellen) och vädertätning, gör att Tamron SP 150-600/5-6,3 Di VC USD känns oerhört prisvärd. Det är också ett mycket bättre alternativ att komma upp till 600mm än att använda telekonverter på zoomar med kortare brännvidder.

Rekommenderas, och kanske speciellt för alla fågel- och övriga djurfotografer som längtat efter en bättre supertelezoom.

  Testad av Mats Ylinikka 2014-01-21.

Bilderna tagna med en Canon EOS 5D Mark III.