Olympus M. Zuiko Digital ED 25/1,2 Pro motsvarar brännvidden 50 mm i 35 mm småbildsformat. Ett nytt normalobjektiv med professionella egenskaper: mycket snabb autofokus, extremt hög upplösning över hela bildytan och exceptionella lågljusegenskaper. Snyggare oskärpa är svår att uppnå och objektivet är väderskyddat så det kan hänga med dig överallt.
Egenskaper:
25 mm brännvidd (motsv 50 mm normalobjektiv för småbild 35 mm)
f/1,2 i ljusstyrka
0,11x förstoringsgrad (motsv 0,22x för 35 mm)
L-Fn knapp och manuell fokuskoppling med skärpedjupsindikator
Z Coating Nano – antireflexbehandling för minimering av blänk
Väderskyddad
Snabb och exakt autofokus
Mycket hög bildkvalitet
Objektivet bygger på de absolut senaste rönen inom optisk teknik för att kunna leverera en exceptionell bildåtergivning med mycket hög kant-till-kant-upplösning. Objektivet uppfyller högt ställda professionella krav även vad gäller hög ljusstyrka 1:1.2 (bländare 1.2) och avancerad Z Coating Nano som effektivt förhindrar störande reflexer, flare och ghosting.
Mycket snabb AF och professionell flexibilitet
Du får ofta bara en chans att ta den där unika bilden och därför måste du som fotograf kunna lite på att din utrustning alltid är klar att använda. M.ZUIKO DIGITAL ED 25 mm 1:1.2 PRO ger dig ett mycket snabbt autofokussystem så motivet är skarpt i rätt tid – oavsett om du tar en bild eller en serie. Den speciella konstruktionen innebär att bara ett linselement av totalt 19 stycken behöver röra sig, vilket gör det möjligt med en snabb AF.
Bländare f/5,6.
Allmänt
Precis som för alla andra objektiv i PRO-serien är 25 mm 1:1.2 PRO ordentligt väderskyddat. När andra måste packa ihop och återvända hem kan du lugnt fortsätta fotograferandet, oavsett regn, snö, virvlande damm, extrem luftfuktighet eller minusgrader. Objektivet som är robust byggt i metall ger en förstoringsgrad på 0,11 ggr (motsvarande 0,22 ggr för 35 mm) och väger 410 g. Byggt för att motsvara professionella krav på högupplösta bilder med mycket hög kvalitet i återgivningen av färger och detaljer i alla situationer och ljusförhållanden.
Fokusringen går med näst intill perfekt motstånd och optiken känns överlag mycket robust och gediget byggd. Genom att dra fokusringen från eller mot kamerahuset så skiftar man enkelt mellan autofokus och manuell fokus. Autofokus jobbar mycket snabbt och relativt tyst. Den lilla L-Fn knappen som sitter på ena sida av objektivet kan man programmera med valfri funktion, som t ex AF-område, AF-stop, skärpedjupskontroll, växla mellan AF/MF m.m. Suveränt!
Bländare f/8.
Bildkvalitet
Redan på största bländare är skärpan riktigt bra, och speciellt med tanke på att det handlar om f/1,2! Bländar man ner några tredjedels steg så ökar också skärpan över hela bilden, och på f/2 är blir det absolut knivskarpt över i princip hela bilden. Diffraktion börjar som vanligt märkas på mindre bländare än f/8, vilken är en naturlig effekt av den mindre 4/3 sensorn (för mer info om detta, skrolla längst ner på sidan).
Distorsion och vinjettering håller sig på låga nivåer och absolut inget jag upplever som störande på något vis. Det är dock inte helt fritt från kromatisk aberration, det kan synas vid extrema kontraster på största bländaröppnning om man letar med lupp, i övrigt även det försumbart. Tack vare den stora 9-bladig bländare och dess stora öppning finns också möjligheten till en mycket soft och fin oskärpa i partier som befinner sig utanför fokus, dvs bokeh. Motljusegenskaperna är också mycket bra.
Bokeh
Objektivets bokeh, eller fjäderbokeh (Feathered bokeh) som olympus valt att kalla det är kanske ett litet kapitel för sig. Olympus har i detta objektiv gjort en så kallad fjäderslipning av ytterkanten i ett av glasen i objektivet, vilket resulterar i en softare och finare bokeh än vanligt bland M.4/3-objektiven. Och detta utan att man förlorar ljusstyrka, som man annars normalt gör med objektiv som ger liknande bokeh via apodiseringslins (och i vissa fall även dubbla bländare). Själva fjäderbokeh-effekten avtar ju mindre bländaröppning man väljer, och redan på f/2,8 är den försumbar.
Plus- och minus-egenskaper samt slutsats finner du som vanligt längst ner.
Plus
+ Ljusstyrka f/1,2
+ Mycket soft och fin bokeh
+ Knivskarp runt f/2 - f/5,6 över hela bilden
+ Ovanligt bra skärpa på f/1,2 till stor del av bilden
+ Förhållandevis låg vinjettering
+ Förumbar distorsion
+ I det stora hela välkorrigerad kromatisk aberration
+ Kortare närgräns än de flesta fasta normalobjektiv
+ Tyst och snabb autofokus
+ Mycket robust byggd samt vädertätad
+ Motljusskydd medföljer
Minus
- Den skjutbara fokusringen för AF/MF är ej låsbar och kan lätt ändras när man plockar upp den ur väskan (men fokusringen går att avaktivera i vissa av Olympus mer avancerade kameramodeller)
- Kan upplevas stor på de minsta Micro 4/3-kamerorna, (gäller dock inte på en E-M1 II eller liknande kameror)
Slutsats
Olympus M. Zuiko Digital ED 25mm F/1,2 Pro är en imponerande optik på många sätt, och som gjord för dig som eftersträvar hög ljusstyrka, extra kort skärpedjup och riktigt fin bokeh. Fungerar alldeles utmärkt för filmning också, och speciellt tillsammans med E-M1 II i 4K. Rekommenderas varmt!
Testad av Mats 2016-12-20.
Micro 4/3 versus 35mm (fullformat) Hur brännvidd, ljusstyrka och skärpedjup hänger ihop med olika sensorstorlekar är inte alltid så lätt för den som inte är insatt. Det är ju inga kunskaper som man föds med direkt, och eftersom vi märkt att det ofta förekommer missuppfattningar om vad som egentligen sker så ska vi försöka oss på att förklara lite kort om vad som påverkas eller inte.
1: Brännvidd! Olika storlekar på filmformat är inget nytt och har förekommit långt innan den digitala kameran ens var uppfunnen, och brännvidd är faktiskt alltid brännvidd oavsett film- eller sensorstorlek. Det är alltså inte brännvidden i sig som förändras i takt med storleken på film eller sensor, utan endast bildvinkeln, och där ex.vis en mindre sensor ger en snävare bildvinkel, men som då ger samma effekt och bildutsnitt som om brännvidden vore längre. Exempel: 25mm brännvidd på en Micro 4/3-kamera eller ~31-33mm på en APS-C (vilket varierar beroende på kameratillverkare), ger motsvarande bildvinkel som ett 50mm normalobjektiv på en 35mm-fullformatskamera. Inget format är rätt eller fel, men 35mm har blivit ett mer vedertaget format som man gärna utgår ifrån eftersom det är det vanligast förekommande bildformatet sedan lite drygt 100 år tillbaka, och det många idag kallar "fullformat" eller småbildsformat som det kallades innan digitalkamerorna tog över. Men en normaloptik för en inbiten mellanformatsfotograf ligger istället på brännvidder runt ~80-100mm, lite beroende på varierande sidförhållanden från 6x4,5 till 6x9 cm osv. Så vilken brännvidd som anses vara "rätt" beror mest på vilket bildformat man är van att tänka i, men glöm inte att brännvidd är alltid brännvidd utan någon som helst hänsyn till film- eller sensorstorleken.
2: Ljusstyrka! Objektivets ljusstyrka påverkas aldrig av olika sensorstorlekar, (vilket tyvärr många fått om bakfoten). Ett 50mm f/1,4 objektiv ger exakt samma slutartider på samma bländare och ISO-tal oavsett om det sitter på en Micro 4/3 kamera eller fullformatskamera, men naturligtvis bara så länge det inte finns ljusa och mörka partier i motivet som påverkar exponeringen pga den förändrade bildvinkeln och utsnittet. Mäter man ljuset mot t ex ett enfärgat gråkort under exakt samma ljusförhållanden och med samma bildutsnitt så kommer också exponeringen att bli densamma. Men F-ljusstyrkan som tillverkarna uppger på objektiven är sällan exakta, så det kan skilja något tredjedels steg hit eller dit.
3: Skärpedjup! Med samma brännvidd och samma bildutsnitt så påverkas skärpedjupet till det större ju mindre sensorn är, och skillnaden i skärpedjup mellan Micro 4/3 och fullformat är ca 2 bländarsteg. Man får alltså en suddigare för- och bakgrund på bländare f/1,4 med t ex 50mm på fullformat än vad man får med samma objektiv och bländare på en Micro 4/3 och APS-C kamera. Men detta gäller alltså bara så länge bilden har samma utsnitt, och för att få samma utsnitt med en mindre sensor behöver man öka avståndet mellan kamera och motiv och därmed ökar även skärpedjupet. Ifall man däremot står kvar på samma punkt och fotograferar med 50mm brännvidd på samma fokusavstånd och bländare med båda kamerorna, så kommer inte skärpedjupet att skilja nämnvärt mellan Micro 4/3 respektive fullformat. Det som istället händer är som tidigare nämnt att bildutsnittet förändras till en snävare bildvinkel och det ger upplevelsen av att brännvidden ökar.
4: Diffraktion! Är en effekt som uppstår i objektiven på små och riktigt stora bländaröppningar, och som oftast resulterar i synbart försämrad skärpa och detaljåtergivning (kan dock variera kraftigt beroende på hur skarpt objektivet är på respektive bländare, vilket också varierar mellan olika objektiv). Diffraktion påverkas också precis som skärpedjupet till viss del av sensorstorleken, och ungefär i samma skala som brännvidden, dvs 2 bländarsteg mellan Micro 4/3 och fullformat där f/8 motsvarar f/16 i diffraktion, men till skillnad från skärpedjupet så är diffraktion mer konstant och varierar inte mellan olika brännvidder och fokusavstånd på samma sätt.
5: Närgräns! En annan fördel som automatisk uppstår med ett mindre sensorformat är att närgränsen minskar och förstoringsgraden ökar. Som exempel kan vi ta en 300/4 optik till Micro 4/3 och jämföra det med en 600/4 för fullformat som båda ger samma bildutsnitt på respektive format. Närgränsen på fasta 300mm objektiv ligger vanligtvis runt 1,5m, medan 600mm-objektiv har en närgräns på närmare 4,5m. Det går alltså att få små motiv som t ex småfåglar att täcka upp en större del av bilden tack vare kortare närgräns och mindre brännvidd.
6: Brusegenskaper! Att bildbruset ökar i takt med högre ISO-tal och små sensorer med en högre pixeltäthet är nog knappast någon nyhet idag, så är det och kommer förmodligen mer eller mindre alltid att vara. Men den digitala tekniken går hela tiden framåt med stormsteg och skillnaderna i brusnivåer mellan olika sensorstorlekar har faktiskt minskat senaste åren rätt rejält, särskilt så länge man inte går upp på allt för höga ISO. På låga ISO runt 100-200 kan det det idag vara betydligt svårare att avgöra vilken sensorstorlek som använts genom att bara titta på bilderna, och i vissa fall ända upp till ISO 1600-3200 eller ännu högre. Men detta skiljer också väldigt mycket mellan olika kameramodeller och tillverkare, det finns liksom ingen direkt regel att gå efter och brusnivåerna följer heller inte "cropfaktorerna" i lika hög grad som gäller för objektiven och dess brännvidder.
Allt det här kan säkert kännas lite krångligt och svårt att ta in för den som inte redan är insatt, men vi tycker att detta är viktigt att känna till och att dessa egenskaper heller inte är några problem i praktiken. Det handlar snarare om att tänka rätt och utnyttja de egenskaper som påverkar skärpedjupet på bästa sätt. Många har t ex fått för sig att man inte kan fotografera porträtt med kort skärpedjup med en Micro 4/3 kamera, vilket ju inte stämmer alls med verkligheten, och tänker man tvärtom så skulle man inte ju kunna fotografera t ex landskap med stort skärpedjup med större sensorer heller, vilket också är en felaktig uppfattning.
11 490:-
9 192:- exkl. moms
Mycket fin bokeh
Mycket hög ljusstyrka
Gedigen
Beställningsvara
Nej tack
Nisi UV Pro Nano HUC 62mm
+ 554:-
Nisi Cirkulärt polarisationsfilter 62mm True Color Pro Nano
+ 1 124:-
Nisi Variabelt gråfilter True Color 62mm 1-5 steg
+ 1 418:-
Nej tack
CyberPhoto Microfiberduk till objektiv, kameradisplayer och smartphones
+ 39:-
Caruba Blåsbälg, svart
+ 79:-
Caruba Linsrengöringskit All-in-One
+ 249:-
M. Zuiko Digital ED 25mm f/1,2 Pro (för Micro 4/3)
Olympus M. Zuiko Digital ED 25/1,2 Pro motsvarar brännvidden 50 mm i 35 mm småbildsformat. Ett nytt normalobjektiv med professionella egenskaper: mycket snabb autofokus, extremt hög upplösning över hela bildytan och exceptionella lågljusegenskaper. Snyggare oskärpa är svår att uppnå och objektivet är väderskyddat så det kan hänga med dig överallt.
Egenskaper:
25 mm brännvidd (motsv 50 mm normalobjektiv för småbild 35 mm)
f/1,2 i ljusstyrka
0,11x förstoringsgrad (motsv 0,22x för 35 mm)
L-Fn knapp och manuell fokuskoppling med skärpedjupsindikator
Z Coating Nano – antireflexbehandling för minimering av blänk
Väderskyddad
Snabb och exakt autofokus
Mycket hög bildkvalitet
Objektivet bygger på de absolut senaste rönen inom optisk teknik för att kunna leverera en exceptionell bildåtergivning med mycket hög kant-till-kant-upplösning. Objektivet uppfyller högt ställda professionella krav även vad gäller hög ljusstyrka 1:1.2 (bländare 1.2) och avancerad Z Coating Nano som effektivt förhindrar störande reflexer, flare och ghosting.
Mycket snabb AF och professionell flexibilitet
Du får ofta bara en chans att ta den där unika bilden och därför måste du som fotograf kunna lite på att din utrustning alltid är klar att använda. M.ZUIKO DIGITAL ED 25 mm 1:1.2 PRO ger dig ett mycket snabbt autofokussystem så motivet är skarpt i rätt tid – oavsett om du tar en bild eller en serie. Den speciella konstruktionen innebär att bara ett linselement av totalt 19 stycken behöver röra sig, vilket gör det möjligt med en snabb AF.
Bländare f/5,6.
Allmänt
Precis som för alla andra objektiv i PRO-serien är 25 mm 1:1.2 PRO ordentligt väderskyddat. När andra måste packa ihop och återvända hem kan du lugnt fortsätta fotograferandet, oavsett regn, snö, virvlande damm, extrem luftfuktighet eller minusgrader. Objektivet som är robust byggt i metall ger en förstoringsgrad på 0,11 ggr (motsvarande 0,22 ggr för 35 mm) och väger 410 g. Byggt för att motsvara professionella krav på högupplösta bilder med mycket hög kvalitet i återgivningen av färger och detaljer i alla situationer och ljusförhållanden.
Fokusringen går med näst intill perfekt motstånd och optiken känns överlag mycket robust och gediget byggd. Genom att dra fokusringen från eller mot kamerahuset så skiftar man enkelt mellan autofokus och manuell fokus. Autofokus jobbar mycket snabbt och relativt tyst. Den lilla L-Fn knappen som sitter på ena sida av objektivet kan man programmera med valfri funktion, som t ex AF-område, AF-stop, skärpedjupskontroll, växla mellan AF/MF m.m. Suveränt!
Bländare f/8.
Bildkvalitet
Redan på största bländare är skärpan riktigt bra, och speciellt med tanke på att det handlar om f/1,2! Bländar man ner några tredjedels steg så ökar också skärpan över hela bilden, och på f/2 är blir det absolut knivskarpt över i princip hela bilden. Diffraktion börjar som vanligt märkas på mindre bländare än f/8, vilken är en naturlig effekt av den mindre 4/3 sensorn (för mer info om detta, skrolla längst ner på sidan).
Distorsion och vinjettering håller sig på låga nivåer och absolut inget jag upplever som störande på något vis. Det är dock inte helt fritt från kromatisk aberration, det kan synas vid extrema kontraster på största bländaröppnning om man letar med lupp, i övrigt även det försumbart. Tack vare den stora 9-bladig bländare och dess stora öppning finns också möjligheten till en mycket soft och fin oskärpa i partier som befinner sig utanför fokus, dvs bokeh. Motljusegenskaperna är också mycket bra.
Bokeh
Objektivets bokeh, eller fjäderbokeh (Feathered bokeh) som olympus valt att kalla det är kanske ett litet kapitel för sig. Olympus har i detta objektiv gjort en så kallad fjäderslipning av ytterkanten i ett av glasen i objektivet, vilket resulterar i en softare och finare bokeh än vanligt bland M.4/3-objektiven. Och detta utan att man förlorar ljusstyrka, som man annars normalt gör med objektiv som ger liknande bokeh via apodiseringslins (och i vissa fall även dubbla bländare). Själva fjäderbokeh-effekten avtar ju mindre bländaröppning man väljer, och redan på f/2,8 är den försumbar.
Plus- och minus-egenskaper samt slutsats finner du som vanligt längst ner.
Plus
+ Ljusstyrka f/1,2
+ Mycket soft och fin bokeh
+ Knivskarp runt f/2 - f/5,6 över hela bilden
+ Ovanligt bra skärpa på f/1,2 till stor del av bilden
+ Förhållandevis låg vinjettering
+ Förumbar distorsion
+ I det stora hela välkorrigerad kromatisk aberration
+ Kortare närgräns än de flesta fasta normalobjektiv
+ Tyst och snabb autofokus
+ Mycket robust byggd samt vädertätad
+ Motljusskydd medföljer
Minus
- Den skjutbara fokusringen för AF/MF är ej låsbar och kan lätt ändras när man plockar upp den ur väskan (men fokusringen går att avaktivera i vissa av Olympus mer avancerade kameramodeller)
- Kan upplevas stor på de minsta Micro 4/3-kamerorna, (gäller dock inte på en E-M1 II eller liknande kameror)
Slutsats
Olympus M. Zuiko Digital ED 25mm F/1,2 Pro är en imponerande optik på många sätt, och som gjord för dig som eftersträvar hög ljusstyrka, extra kort skärpedjup och riktigt fin bokeh. Fungerar alldeles utmärkt för filmning också, och speciellt tillsammans med E-M1 II i 4K. Rekommenderas varmt!
Testad av Mats 2016-12-20.
Micro 4/3 versus 35mm (fullformat) Hur brännvidd, ljusstyrka och skärpedjup hänger ihop med olika sensorstorlekar är inte alltid så lätt för den som inte är insatt. Det är ju inga kunskaper som man föds med direkt, och eftersom vi märkt att det ofta förekommer missuppfattningar om vad som egentligen sker så ska vi försöka oss på att förklara lite kort om vad som påverkas eller inte.
1: Brännvidd! Olika storlekar på filmformat är inget nytt och har förekommit långt innan den digitala kameran ens var uppfunnen, och brännvidd är faktiskt alltid brännvidd oavsett film- eller sensorstorlek. Det är alltså inte brännvidden i sig som förändras i takt med storleken på film eller sensor, utan endast bildvinkeln, och där ex.vis en mindre sensor ger en snävare bildvinkel, men som då ger samma effekt och bildutsnitt som om brännvidden vore längre. Exempel: 25mm brännvidd på en Micro 4/3-kamera eller ~31-33mm på en APS-C (vilket varierar beroende på kameratillverkare), ger motsvarande bildvinkel som ett 50mm normalobjektiv på en 35mm-fullformatskamera. Inget format är rätt eller fel, men 35mm har blivit ett mer vedertaget format som man gärna utgår ifrån eftersom det är det vanligast förekommande bildformatet sedan lite drygt 100 år tillbaka, och det många idag kallar "fullformat" eller småbildsformat som det kallades innan digitalkamerorna tog över. Men en normaloptik för en inbiten mellanformatsfotograf ligger istället på brännvidder runt ~80-100mm, lite beroende på varierande sidförhållanden från 6x4,5 till 6x9 cm osv. Så vilken brännvidd som anses vara "rätt" beror mest på vilket bildformat man är van att tänka i, men glöm inte att brännvidd är alltid brännvidd utan någon som helst hänsyn till film- eller sensorstorleken.
2: Ljusstyrka! Objektivets ljusstyrka påverkas aldrig av olika sensorstorlekar, (vilket tyvärr många fått om bakfoten). Ett 50mm f/1,4 objektiv ger exakt samma slutartider på samma bländare och ISO-tal oavsett om det sitter på en Micro 4/3 kamera eller fullformatskamera, men naturligtvis bara så länge det inte finns ljusa och mörka partier i motivet som påverkar exponeringen pga den förändrade bildvinkeln och utsnittet. Mäter man ljuset mot t ex ett enfärgat gråkort under exakt samma ljusförhållanden och med samma bildutsnitt så kommer också exponeringen att bli densamma. Men F-ljusstyrkan som tillverkarna uppger på objektiven är sällan exakta, så det kan skilja något tredjedels steg hit eller dit.
3: Skärpedjup! Med samma brännvidd och samma bildutsnitt så påverkas skärpedjupet till det större ju mindre sensorn är, och skillnaden i skärpedjup mellan Micro 4/3 och fullformat är ca 2 bländarsteg. Man får alltså en suddigare för- och bakgrund på bländare f/1,4 med t ex 50mm på fullformat än vad man får med samma objektiv och bländare på en Micro 4/3 och APS-C kamera. Men detta gäller alltså bara så länge bilden har samma utsnitt, och för att få samma utsnitt med en mindre sensor behöver man öka avståndet mellan kamera och motiv och därmed ökar även skärpedjupet. Ifall man däremot står kvar på samma punkt och fotograferar med 50mm brännvidd på samma fokusavstånd och bländare med båda kamerorna, så kommer inte skärpedjupet att skilja nämnvärt mellan Micro 4/3 respektive fullformat. Det som istället händer är som tidigare nämnt att bildutsnittet förändras till en snävare bildvinkel och det ger upplevelsen av att brännvidden ökar.
4: Diffraktion! Är en effekt som uppstår i objektiven på små och riktigt stora bländaröppningar, och som oftast resulterar i synbart försämrad skärpa och detaljåtergivning (kan dock variera kraftigt beroende på hur skarpt objektivet är på respektive bländare, vilket också varierar mellan olika objektiv). Diffraktion påverkas också precis som skärpedjupet till viss del av sensorstorleken, och ungefär i samma skala som brännvidden, dvs 2 bländarsteg mellan Micro 4/3 och fullformat där f/8 motsvarar f/16 i diffraktion, men till skillnad från skärpedjupet så är diffraktion mer konstant och varierar inte mellan olika brännvidder och fokusavstånd på samma sätt.
5: Närgräns! En annan fördel som automatisk uppstår med ett mindre sensorformat är att närgränsen minskar och förstoringsgraden ökar. Som exempel kan vi ta en 300/4 optik till Micro 4/3 och jämföra det med en 600/4 för fullformat som båda ger samma bildutsnitt på respektive format. Närgränsen på fasta 300mm objektiv ligger vanligtvis runt 1,5m, medan 600mm-objektiv har en närgräns på närmare 4,5m. Det går alltså att få små motiv som t ex småfåglar att täcka upp en större del av bilden tack vare kortare närgräns och mindre brännvidd.
6: Brusegenskaper! Att bildbruset ökar i takt med högre ISO-tal och små sensorer med en högre pixeltäthet är nog knappast någon nyhet idag, så är det och kommer förmodligen mer eller mindre alltid att vara. Men den digitala tekniken går hela tiden framåt med stormsteg och skillnaderna i brusnivåer mellan olika sensorstorlekar har faktiskt minskat senaste åren rätt rejält, särskilt så länge man inte går upp på allt för höga ISO. På låga ISO runt 100-200 kan det det idag vara betydligt svårare att avgöra vilken sensorstorlek som använts genom att bara titta på bilderna, och i vissa fall ända upp till ISO 1600-3200 eller ännu högre. Men detta skiljer också väldigt mycket mellan olika kameramodeller och tillverkare, det finns liksom ingen direkt regel att gå efter och brusnivåerna följer heller inte "cropfaktorerna" i lika hög grad som gäller för objektiven och dess brännvidder.
Allt det här kan säkert kännas lite krångligt och svårt att ta in för den som inte redan är insatt, men vi tycker att detta är viktigt att känna till och att dessa egenskaper heller inte är några problem i praktiken. Det handlar snarare om att tänka rätt och utnyttja de egenskaper som påverkar skärpedjupet på bästa sätt. Många har t ex fått för sig att man inte kan fotografera porträtt med kort skärpedjup med en Micro 4/3 kamera, vilket ju inte stämmer alls med verkligheten, och tänker man tvärtom så skulle man inte ju kunna fotografera t ex landskap med stort skärpedjup med större sensorer heller, vilket också är en felaktig uppfattning.