Tokyo & Kyoto

Resan från Umeå börjar med morgonflyg över till Stockholm för att via Köpenhamn landa i Tokyo, rättare sagt Tokyo-Narita, som till skillnad från Haneda-flygplatsen ligger ca 1,5 timmar från vårt hotell i Shinagawa-området. För mig som inte varit i Japan förut så är man förväntansfull och som en svamp när det gäller att ta in allt omkring en. Medan vi väntar på bussen in till Tokyo ordnar vi WiFi-router som ska användas för att nå yttervärlden på ett relativt billigt och bra sätt. Utan att nämna dessa fler gånger så är de ett måste när du reser i Japan! 

Väl framme på hotellet, Shinagawa Prince Hotel, så är det här första blicken utöver en del av Tokyo. Shinagawa innehåller mycket kontorsbyggnader och industrilokaler, en ganska tråkig del av Japan men där Canon, Sony och flera stora, japanska bolag har sina huvudkontor. Fujifilm har inte sitt huvudkontor i det här området men hotellet ligger nära tågstationen och är av bra standard. Standard-standard kan man säga. Jag skymtar redan av den här utsikten att det är ovanligt rent, snyggt och städat. Tokyo luktar inte så där som stora städer kan göra. 

Tågstationen nedanför hotellet var ständigt trafikerat av både människor och tåg. Den här bilden togs när det var rätt lugnt. I rusning var Shinagawa Station ett enda inferno av människor, mestadels i svarta kostymer eller svarta jackor. När jag filmade myllret kom en japan fram och pekade på allt folk och sade "zombie people" och gick sen vidare.  Vi kommer senare att lämna den här stationen med Shinkansen för en höghastighets-tur till Kyoto, mer om det senare. Du ser på bilden att det är väldigt rent, något som skulle göra stort intryck på oss som var med på denna resa.

Utmed gatan vid stationen finns ett av Tokyos Ramen-street, alltså en gata med små restauranger där man serverar Ramen. Uteslutande olika Ramen-rätter. Utmaningen var att göra sig förstådd och att förstå. Vissa skyltar fanns på japanska och de flesta fungerar så att man på en ljustavla väljer vad man äter, man betalar med kontanter i en maskin, får ut en biljett som man sen lämnar när man sätter sig på restaurangen. Som tur hade vi med oss ett par erfarna Ramen-fantaster som lotsade oss andra rätt. Mycket mat, riktigt mycket mat, goda smaker och det till vettiga priser, ca 50-100kr per portion och person. 

Inte mer än en närmare bild på hur det kan se ut. Tycker du att det ser tråkigt ut? Då skulle du smaka på buljongen, den var fantastisk!

Utanför stationen och Ramen-gatan så finns som sagt många huvudkontor och andra stora kontorslokaler samlade. Vissa läckrare än andra. Även om Tokyo är en storstad och innehåller många relativt höga och häftiga hus så är det inte en stad med massor av urläckra skyskrapor. En modern men ganska återhållsam skyline för att vara en så stor, asiatisk stad. Men som huset till vänster i bild så är vissa rätt läckra, eller hur? Här ligger även Nikons museum om man är sugen att kika på den. Bilderna hittills är tagna med den relativt enkla XF 18-55mm. Bra nog för det mesta trots sitt pris och sitt omfång.

Dessa figurer i olika form finns överallt. Man kan lätt tro att de riktar sig till barn men de finns på alla olika former av skyltar och reklam oavsett åldersgrupp. För oss klingar dessa skyltar något barnsligt men tydligen inte i Japan. Det man kan reagera på med den här bilden är det nedtrampade tuggummit på locket, något som man knappt såg någonstans. När det gäller sopor så finns knappt några soptunnor förutom vid perronger, vissa samlingsplatser och på restauranger, ändå är det stort sett kliniskt rent. Orsak? För det första är kulturen sådan, man skräpar inte ner. En annan faktor är att japaner aldrig, eller sällan, äter och rör sig samtidigt, man sitter eller står stilla medan vi käkar i bilen eller när vi går i Sverige. Man blev snabbt likadan själv i Tokyo, en enkel kultur att ta till sig.

Innan vi lämnar Shinagawa så gick jag runt och försökte hitta motiv i de närliggande områdena men det var rätt sterilt, nästintill tråkigt i den miljön men anstränger man sig finns alltid former, färger och motiv inbakta i den verklighet man ser. Även i det sterila finns mönster och former. Ingen mästerbild, men ett exempel som personifierar (kan man säga så?) området. Metall. Svart. Vitt. Grått. Business.

Vi tog en tripp ner till Ginza, ett shoppingområde med massor av kända lyxmärken men även bakgator med mindre kända butiker och prylmarknader. Där såg jag den här bilen som stod inklämd, eller rättare sagt tajt parkerad, efter gatan. Vi såg flera som hade bilen parkerad på det här sättet och på bara en liten yta lyckades klämma in bil, motorcykel, en liten trädgård och sitt hus. Compact Living IRL. De flesta kör väldigt små bilar i Tokyo av förklarliga skäl. Men även bilarna var väldigt rena och snygga. Taxi-bilarna är nästintill repfria och de flesta förare kör med både stolthet, sunt förnuft och vita handskar. Bokstavligen. Även på denna bild ser du hur rent det är på gatorna. Imponerande.

Ginza-området är väldigt stort och det fanns mycket att se. Dock började klockan att springa iväg för oss men jag lyckades fånga en av de munkar (?) som spatserade på gatorna i Ginza. Vet inte riktigt vad de fyller för funktion men de sticker ut i det för övrigt mycket moderna Tokyo. Vissa var mer skrämmande och såg ut att tillhöra den onda sidan i Star Wars medan andra såg snälla, mjuka och goda ut. 

Mat är en stor orsak till att resa till Japan. För att hålla det enkelt så finns ett klassiskt japansk kök och ett modernt. Det klassiska innehåller maträtter som man inte är så van vid och beroende på den lokala traditionen kan det vara väldigt "annorlunda" rätter även om man är van att prova olika smaker. Teppanyaki är populärt och det är kul att få in olika smårätter som man delar på i sällskapet. Japan är också känt för mycket högkvalitativt nötkött kallat Wagyu och Kobe - något man ska prova men se till att kolla priserna innan du äter för bara en mindre rätt kan kosta flera tusen kronor på de dyraste ställena! På små lokala restauranger är det helt andra priser, använd gärna Tripadvisor eller Google för att hitta guldkorn, de är effektiva hjälpmedel!

Ett kvarter bort från middagen finns det ett område fyllt med små barer och restauranger. När jag säger små, så menar jag små. Området är Shinjuku och det kryllar av dessa "mini-barer" som rymmer 2-10 personer per ställe. Otroligt trångt och gemytligt, små dörrar och fönster och en trevlig stämning. Det man slås mest av är att det finns allmänna toaletter som dessutom är relativt rena och fräscha. Samma sak igen, renlighet och ordning verkar vara nyckelord när 127 miljoner människor ska dela på en ö.

Stolthet. Klingar det negativt eller positivt? Japaner är stolta över sitt arbete och sin uppgift. Taxi-förare, konduktörer, affärsbiträden och kockar - alla är stolta över sin uppgift och att de är en del av ett pussel som gör att allt fungerar. Vi pratar ofta om "enklare jobb" och sätter olika tjänster i fack med olika värden när allt är ett pussel som måste vara komplett. Självklart finns det undantag även i Japan men man ser stoltheten i de flesta japaners sätt att vara vilket är roligt att se och uppleva. Nuddade man den gula linjen så vaknade den här herren direkt.

Ta det här som en reklambild. Jonas Rask, en Fujifilm-ambassadör av rang, var med på resan och hans kamera gick varm hela veckan. Varvade mellan GFX 50R och X-T3.

Äntligen framme vid Fujifilms huvudkontor. Det är ett stort företag med många ben och exakt vad vi fick se och diskutera kommer du inte att kunna läsa här förutom att vi fick känna på den enda GFX 100 MEGAPIXELmockup som finns och den är som en Nikon D5 eller Canon EOS 1D X Mark II i storlek men med IBIS, 4K video och en mellanformatssensor på 100 megapixel med autofokus på sensorn. Mäktigt!

Star Wars-inspirerad, stilren och steril lobby. No more, no less.

Fujifilms museum innehåller allt du kan tänka dig och det var lätt att fastna där. Dessutom kunde man handla i butiken på bottenvåningen och är det någonstans man ska handla, förutom på CyberPhoto AB, så är det direkt hos dem - väldigt trevlig och hövliga och med vita handskar som man försiktigt visade alla produkter med. Klass, stil och respekt. Låter japanskt.

Här är kassan i butiken hos Fujifilm i Tokyo. Kul information är att våra säljare på inbytesavdelningen också använder vita handskar när de handskas med alla begagnade produkter. Allt för att din nästa pryl ska vara i perfekt skick så länge vi kan påverka skicket. Samma sak gäller för returnerade produkter och  sånt som ska vidare på service.

Den här bilden är tagen på Fuji Square precis utanför Fujifilms kontor. Ett monument som passade perfekt med en svensk fotograf vid sidan av. Lite klurigt först att se vad som är vart i förhållande till det andra i bilden. 

Här är ingången till ett av templen i Tokyo. Som du ser är det en hel del kommersialism som omger dessa klassiska platser för tillbedjan och andlighet. Prylar överallt och även ett uggle-kafé i närheten med levande ugglor. Inget vi besökte men tydligen ett populärt mål i området. Fullt med turister och till en början glädje över alla japaner som valt att använda olika traditonella plagg som Kimono. Däremot fick vi vet att det mestadels är andra asiatiska turister som går runt i Kimono i Tokyo vilket vi också insåg efter ett tag när man kunde hyra Kimono i varje hörnbutik.

Väl innanför templet var det lite lugnare och det var ett ständigt klirrande av mynt på de ställen där man tydligen skulle kasta en peng och önska sig något. Under de minuter jag stod där var luften full av mynt konstant och jag var tvungen att börja räkna hur mycket de potentiellt drar in på templet utan att ta entré-avgift. Kort sagt blev jag sugen på att bygga ett tempel.

Sushi. Ingen skriver om Japan utan att nämna sushi. Den traditionella sushin är enligt mig ingen höjdare även om man kan få inslag som smakar magiskt gott. Se det som smårätter och inte bara som den moderna sushin där du får olika ingredienser på ris och en skål med Miso-soppa. Den moderna sushin var fantastiskt god och gillar du sushi så är Japan "det". De olika typerna av tonfisk med olika fetthalt, den supergoda ålen (ål som smakar riktigt illa hemma i Sverige, högst subjektiv åsikt) och soppan som är perfekt avvägd i smak och mängd. 

Den här byggnaden är huvudkontoret för Asahi, ett känt japanskt öl, men som även tillverkar läsk, godis och mycket annat. Väldigt speciell design och är man intresserad av arkitektur så var Tokyos nybyggda kvarter fyllda med asymmetriska byggnader och "konstiga" formspråk. Den här byggnaden inräknad. Men det är tacksamt att fotografera så vi tackar och tar emot.

Asahis huvudkontor ligger nedanför Tokyo Skytree, ett torn på 650 meter inkl masten på toppen och man kommer upp till 450 meter med en biljett. Perfekt ställe för oss fotografer men väldigt mycket turister så en vardag och inte mitt på dagen är tipset. Vi kom dit under zombie hour, tiden när ljuset börjar att skymma så staden ser död ut. Neonbelysningen och annan belysning är inte igång ännu och dagsljuset skiner inte upp längre. Sen kommer den sista kvarten av ljus när allt blir varmt innan mörkret, se bilden nedan.

Här syns en stor del av downtown med alla skyskrapor och höghus. Det såg mest ut så här oavsett riktning då Tokyo är enormt stort. 

Vad är det här? Googla på Tokyo Robot Restaurant så får du se...det här är i lobbyn innan man kommer in för att kolla på Showen. En galen Show. Jättegalen.

Exakt vad som händer just här kan jag inte förklara då jag inte förstår riktigt själv. Men det var kul och full fart! 

Nästa akt var dans och shownummer. Med robotar. Kung fu panda och lasrar. Handlingen var högst osäker men det var full fart. Och X-T3 levererar fantastiska färger, inga problem trots massor av olika färger, toner och värme. De senaste tre bilderna är JPEG-filter direkt ur kameran, bara beskurna. Fujifilm är mästare på färger, inget snack!

Lite mer dokumentärt igen - resan bär nu till Kyoto för att se lite annat än storstad. Shinkansen heter Japans snabbtåg och det är otroligt bekvämt. Och som du förstår nu, väldigt rent och punktligt.

Kyoto var massor av tempel, det finns totalt 1600st i Kyoto, vilket så klart gör att det finns massor att se. Vilka som är sevärda beror nog på vad man gillar men det är otroligt mycket att se i Kyoto men samma sak här, se till att komma en vardag och inte mitt i lunchrusningen. Många turister är på plats och det blir lätt trångt. Men det är fortfarande rent och snyggt och alla beter sig väldigt hövligt. När det gäller X-T3 så har vi redan vant oss vid X-T2 och X-T1 så det är ingen överraskning att det är en bra kamera. Den är bättre på höga ISO, det är bättre JPEG-filer och färgerna är minst lika fina som förut. Videodelen är mycket bättre än förut och autofokusen är märkbart bättre än tidigare. X-T3 har seglat upp till att bli marknadens kanske bästa kamera i sin prisklass om man ser till helheten och till objektivbeståndet. Det finns många fina gluggar, bla 56mm och 16mm, som sticker ut rejält. Fullformat har sina fördelar bild- och upplösningsmässigt och det kan vara så att det bästa för dig är en större, eller mindre, sensor och ett annat kameramärke men X-T3 tillsammans med några fina gluggar passar otroligt många fotografer oavsett vad man plåtar.  Tar man pris i beaktande, inte bara för kameran, utan ett helt system, så vill vi påstå att X-T3 och Fujifilm är i topp just nu.