Mjukt och fint

Den oskärpa som finns i de delar av bilden som inte ligger i fokus har fått namnet bokeh. Du som läst bloggen under längre tid har många gånger stött på detta begrepp.

När jag själv väljer optik så spelar bokeh en väldigt stor roll. Naturligtvis vill jag att optiken ska teckna skarpt. Bra kantskärpa är en fördel men inte alltid helt avgörande för de bilder jag tar. Vinjettering, samma sak, lätt att få bort om det skulle vara ett problem, men oftast tillför jag vinjettering till mina bilder. Låter det lite bakvänt? Ja, kanske.

Men jag kräver att där jag sätter skärpan, där ska det vara skarpt. Mycket skarpt, och det redan från stora bländaröppningar, sedan vill jag att denna skärpa ska tona ut i en vacker, krämig bakgrundsoskärpa, en fin bokeh. Det är mycket därför jag är så ohälsosamt förtjust i Leica M. Under senaste decennierna har man ofta talat om Leica-känsla i bilder, en känsla som de som uppskattar den alltid haft svårt att sätta fingret på. Jag skulle vilja påstå att en del av denna Leica-känsla är just att där skärpan ligger så är det grymt skarp och där det är oskärpa så är det en vacker oskärpa.

Intressant också att ibland kan objektiv ha finare bokeh när du bländar ner ett steg.

Min personliga favorit är Leica Summilux M 50/1,4 Asph. Men jag gillar verkligen också Olympus 75/1,8 ED till Micro-4/3 och Nikons 85/1,4G ED.

Bilden ovan föreställer en kompis till min son som verkligen gillar Rootbeer. Bilden är tagen med Nikon D800E med Nikon 85/1,4G ED på bländare 2,0. Vinjettering tillagd.

En kul grej jag måste få berätta är att Tobias hos oss har börjat använda Nikon DX 35/1,8 dvs en optik avsedd för APS-C-sensor på en fullformatskamera, detta för att få naturlig vinjettering i sina bilder. Självklart är det mest av konstnärliga anledningar men det är en kul och kreativ kombination.

/Thomas