X-files: The end of the world...

En plats med sådant namn måste man bara besöka, eller hur? Jag var så glad att det inte var klar himmel, dels för att inte bränna mig och minst lika mycket för att få mer karaktär i bilderna. Bara blå eller bara grå himmel blir ganska platt, men lite moln så blir det genast mer levande. Här hade jag riktigt tur med en mörkare moln som bakgrund och solen som belyste motivet genom tunna moln. Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + 32-64/4 på 32mm, 1/1000s, f/8 och ISO 200.

Se bilden i 4K (6MB) eller Full upplösning (30MB)

Jag ville absolut ta en bild från andra hållet också, och jag såg tydligt var "splashzone" var och ville fånga vattenkaskaden så nära som möjligt så jag gick fram till gränsen dit vattnet nått som längst. Det jag inte tänkte på var att lite nu och då så kommer det freakwaves som är mycket större och kraftfullare än de andra vågorna. De kan vara riktigt obehagliga på stranden när man badar för dels slår de högre och sköljer över dig och de är mycket strömmare när de drar sig tillbaka, det vill säga att först sköljs du över och sedan lyfts du upp och sist så dras du ut mot havet. Man får inte vara dumdristig vid stora hav. I alla fall så kom en sådan våg och slog mot klipporna när jag stod där tryggt och långt upp på land precis där sista dropparna landar. Jag såg att splashen var betydligt större och istället för att springa iväg så stod jag kvar och tog bilden, och hoppades att det mesta gick rakt upp och inte längre in på land. Det gjorde det inte. Så jag satte kameran mot magen, böjde mig framåt, vände mig om och lät ryggen ta vattnet. Sjöblöt i rygg och rumpa så fick jag min bild. Det var helt ofarligt på alla sätt men väldigt blött. Nu är GFX vädertätad och tål väldigt mycket men man vill ju ändå undvika saltvatten.

Klicka här för att se hela bilden >>

Vill du läsa mer ur vår serie ”X-files" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just X-files, eller bara klicka på denna text >>

/Thomas