Fotohistoria: T-serien

I mars 1983 så lanserades Canon T50. Det var en ren nybörjarkamera med endast programautomatik. Den hade inbyggd motor. T-serien fick en helt ny slutare, nu en vertikal slutare av metall. Samtidigt kom en ny blixt, Speedlite 244T, som var lika enkel som kameran. Två knappar. Av och på samt val mellan 100 och 400 ISO. Efter 1981 så dök systemkameraförsäljningen, mycket till fördel för kompaktkameror. Canon T50 var ett försök att vinna tillbaka dessa kunder till systemkamera igen, eller att inte fler som vill ha en enkel kamera skulle välja en kompaktkamera. T50 fanns ända till december 1989.

I april 1984 börjar T-serien på bli mer intressant då T70 lanseras. Inbyggd motor på "hela" 0,7 bilder per sekund, vilket på alla mått är långsamt. Automatisk laddning och motoriserad återspolning. T70 hade två olika ljusmätningsmetoder, dels en vanlig centrumvägd men också en utsnittsmätning, inte fullt ut en spotmätning, men mätte på bara 11% av motivet. T70 hade rejält med exponeringsprogram: programautomatik, programautomatik för vidvinkel, programautomatik för tele, bländarautomatik, helt manuell, programauto med dedikerad blixt och den kunde köra tidsautomatik för FL-objektiv, T2-objektiv eller fö bälg. Denna funktion finns inte när du har ett FD-objektiv anslutet. Det släpptes också ett databakstycke som förutom att printa in datum även hade intervalltimer. Det kunde också styra kameran att exponera under väldigt lång tid, flera timmar om så önskades. Slutaren i T70 krävde inte ström för att stå öppen, vilket möjliggjorde detta. T70 var långt, långt, mer avancerad än T50.

I juni 1985 lanseras Canon T80. Antingen kan man se den som en avancerad T50 med autofokus eller en bantad T70 med autofokus. Autofokussystemet byggde på samma teknologi som den tidigare Canon AL-1 som hade elektronisk fokuseringshjälp. Med vanliga FD-objektiv så fungerade T80 som AL-1. Med Canon AC-objektiv så fick du autofokus och motorn var då inbyggd i objektivet. Canon tog fram tre AC-objektiv: AC 35-70/3,5-4,5, AC 75-200/4,5 och AC 50/1,8. Kameran som sådan var inte så spännande, den hade exponeringsprogram som alla byggde på programautmatik. Deep focus för större skärpedjup, Shallow focus för mindre skärpedjup, Stop Action var sportprogrammet, Flowing som gav rörelseoskärpa och slutligen Program som var vanlig standard programautomatik. Kameran lades ner redan juni 1986. Morsning och goodbye, då EOS-serien kom 1987.

1986 lanserar Canon sin T90. Oj, oj, oj, vilken kamera! Den skakande om fotomarknaden, och det på ett mycket bra sätt. Den hade all funktioner man kunde drömma om och vissa funktioner som man inte visste att man borde drömt om. Den hade en helt ny design som håller än i dag och som du känner igen i dagens kameror över 30 år senare. T90 var mycket stabilt byggd och hade ett underbart skönt handgrepp. Vi tänker bli onödigt ingående om denna kamera. Kameran designades i samarbete med en industridesigner som bär namnet Luigi Colani. T90 styrs av dubbla CPU där den en som drar lite ström är på 32kHz och den andra som aktiverades vid behov då den drar betydligt mer ström och den jobbade på 1000kHz, eller 1 Mhz om man så vill. De styrde också tre motorer där en drar fram filmen, med upp till 4,5 b/s om du vill, den andra motorn styr slutaren och spegeln, den tredje motorn styr återspolningen av filmen. T90 har tre val av ljusmätning: centrumvägd, partiell (13%) och spotmätning (2,7%). Canon "lånade" lite av Olympus när de byggde in hög och lågdagerfunktion samt multispotmätning. Funkar i stort på samma sätt som på Olympus OM-4. T90 hade också, återigen som på Olympus OM-4, TTL blixtljusmätning. T90 hade 1/250s som blixtsynktid. Ovanligt nog så kan du använda även nyare blixtar avsedda för EOS på T90. Canon hade två databakstycken till T90, samt både kabel och trådlös fjärrkontroll. T90 hade programautomatik, standard eller med shiftfunktion, tidsautomatik, bländarautomatik och helt manuell. Du kan använda FL eller T"-objektiv och då kan du välja på tidsautomatik eller manuell. T90 hade också något som kallas Safety Shift som går att aktivera eller avaktivera. Den funktionen gör att om du kör tids eller bländarautomatik och har gjort en inställning av tid eller bländare som inte kan ge en korrekt exponering så justerar kameran till närmast fungerande värde. Canon T90 en fanatisk kamera för sin tid och faktiskt så känns den fortfarande modern. Förutom avsaknaden av autofokus då.

Men det finns en T-kamera till. Tyvärr. Canon T-60. Den lanserades 1990 och var den sista kameran för FD-fattningen. De tillverkades av Cosina och byggde mycket på Cosina CT-1. Den hade manuell filmframmatning. Tidsautomatik och manuell exponering. Gäsp. Den borde hetat något annat för den har verkligen ingenting med T-serien att göra.

/Thomas