Hong kong del 3

Ibland går det inte som man tänkt sig, eller rättare sagt händer det väldigt ofta. Om det har med felaktiga initiala aspirationer att göra eller ren och skär otur vet jag inte, men när verkligheten inte lever upp till förväntningarna gäller det att göra det bästa av situationen, hitta en ny infallsvinkel eller skruva sin verklighetsuppfattning en aning tills dess att verkligheten närmar sig visionen. Låt mig förklara. De två senaste dagarna här i Hong Kong har skyn öppnat upp sig och barmhärtigt kylt ned staden. Luften är nu svalare och längs gatorna rör sig betydligt färre människor. Paraplyförsäljningen ökar markant och även vår lokale frukthandlare är plötsligt återförsäljare av paraplyer. Även om regnet för många kommer som en skänk från ovan försvårar det saker och ting för oss. Filmande i regn är inte att föredra om man inte har rätt utrustning och kampen för att hålla frontelement fritt från vatten kan knäcka även den bäste. Regnet smattrar mot hotellets ruta och så plötsligt avtar ljudet. Spända håller vi andan och börjar packa kamerautrustning under tystnad för att inte reta vädergudarna. 

Resan till Quarry Bay tar ungefär 40 minuter och spända kliver vi ut från stationen. Fortfarande inget regn, men det hänger i luften. Lätt stressade skyndar vi fram mot det massiva lägenhetskomplexet som är dagens mål. Den som sett transformers känner igen platsen, tre massiva hus med färgglada balkonger som ramar in en liten innergård. Snabbt riggar vi kameror, så darrar luften till och vädergudarna bestämmer sig för att lägga krokben för våra planer. Molokna tar vi skydd under ett litet tak, flaggar in varsin dryck och hoppas kunna vänta ut väderförhållandena. Efter 1 timme ger vi upp och accepterar nederlaget men beslutsamma om att ändå lyckas få något vettigt material ritar vi om planen för kvällen. Hur kan man på ett enkelt sätt hålla sig torr och samtidigt filma i Hong Kong? Svaret uppenbarar sig ute på gatan, en spårvagn! En grundlig undersökning av kartan i kuren på hållplatsen låter meddela att det är fullt möjligt att åka spårvagn hela vägen till hotellet. 

Nöjda kliver vi ombord, betalar och riggar ett timelapse i fören på vagnen. Övriga resenärer verkar inte ha några åsikter om våra förehavanden och till vår förvåning går till och med spårvagnsfönstret att öppna. Ibland blir det inte som man tänkt, men det gäller att inte låsa fast kreativiteten i ett scenario utan låta tanken spinna vidare. Timelapse-sekvensen blev underbar med blänket från neonskyltar i gatan. Allt på denna resa blev inte som vi planerat, men det oplanerade blev till sist det bästa. Glada återvänder vi nu till Sverige med två hårddiskar (glöm inte backa upp ert material, gott folk!) fyllda till brädden med bilder och video. 

Vi ses i butiken!