Fotohistoria: Contax (I)

1926 lyckades Leica få stor framgång på 35mm-marknaden. Zeiss trodde inte på 35mm formatet utan tillverkade kameror i 120-formatet. När de såg Leicas framgång så ville Zeiss visa sin kunskap och konkurrera ut Leica. Den skulle vara bättre på samtliga punkter. 1932 lanserar Zeiss sin Contax I. Den hette egentligen bara Contax då, det var först senare när andra Contaxmodeller lanserades som denna kom att kallas Contax I. Namnet Contax togs fram genom en omröstning bland Zeiss anställda. Chefsdesigner var Heinz Kuppenbender. Det blev Heinz Kuppenbender som fick designa optiken och han designade även den så kallade Olympia Sonnar 180/2,8 som användes vid Olympiska spelen 1936. Den optiken gav mycket fina bildresultat och dessutom med en vacker bokeh. En optik som fortfarande är populär bland samlare. Heinz Kuppenbender jobbade senare på Steinheil som vi tidigare berättat om i vår serie fotohistoria. Optiska konstruktionen Ernostar, utvecklad av Heinz Kuppenbender, användes som bas för Canon EF 135/2,0 L. 

Det visade sig att Contax (I) hade många problem medan Leica var tämligen driftsäkra. Zeiss hade stora problem med slutaren och de flesta som fungerar är reparerade och då har de fått en extra bokstav, oftast A, framför serienumret. Slutaren var vertikal och fungerade som typ garagedörrar som rullar upp i taket. En avancerad konstruktion som hade stora driftsproblem. Zeiss menade att horisontella slutare med gummerad tyg-gardin skulle vara för temperaturkänsliga och att de efter tid inte skulle vara ljustäta. Det vår just horisontella slutare med tyggardin som Leica använde och de fungerar förmodligen än i dag. Zeiss konstruktion gav mindre distorsion av rörelse och man kunde ha snabbare slutartider. Contax hade 1/1000s som snabbaste slutartid. Men det var för mycket problem med slutaren så Contax kan inte betraktas som driftsäker, inte ens som ny. 

Contax (I) tillverkades från 1932 till 1936. Fokuseringen för 50mm optik var inbyggd i kameran och inte i själva objektivet, vilket är en lite udda lösning. Contax hade en lite bökig bajonettfattning där man behövde ställa fokuseringen till oändligt för att montera vidvinkel eller teleobjektiv. Dessa använde sin egen fokusering. Filmframmatningen satt på kamerans framsida. Också udda. Kameran fanns endast i svart vilket inte var så vanligt på den tiden. Den svarta färgen var ovanligt tjock på kameran. Senare modeller Contax II och III fanns endast i silver. 

Contax (I) tillverkades 1932-1936 och genom den bokstav som står före serienumret kan man se från vilket år kamera är. T 1931-32, U 1932-33, V 1933-34, X 1934, Y 1934-35, Z 1935-36, A 1936. Som sagt står det en extra bokstav framför, oftast A, så har den varit reparerad. Contax utan extra bokstav är mycket svåra att få tag i. 

1932 Contax lanseras 
1933 Utbuktningen vid fokuseringsratten försvinner. Frontplattan med Contax-loggan blir i ett enda stycke. Långa tider läggs till. Fot läggs till isf bara meter. 
1934 Bakre hörnen av kameran rundas av varför en ny bakplatta togs fram. Mätsökarfönstret nära avtryckaren blir större. En knapp för att låsa fokuseringen på oändligt läggs till. Tillbehörsskon blir kraftigare och får fasade sidor. Fokuseringsskalan blir i nickel isf svart. Mätsökaren byggs om och förbättras. 
1935 Markeringen för att ställa in exponeringstiderna blir till en pil. Tidigare så var det bara skåran i en skruv som visade. Nu sitter tillbehörsskon med fyra skruvar. 

Den kamera som du ser på bilden har den sällsynta f/1,5 5cm optiken. Den är tillverkad 1936.

/Thomas