Bloggpost

2020-12-31

Fotohistoria Minolta-35 Model II

Även Minolta gjorde sin "Leica-kopia" precis som de flesta andra. Inte samma känsla eller precision som en Leica men inte alls så långt ifrån heller. Kameran känns riktigt gedigen och har några funktioner som låg i framkant för den tiden. Vi ska gå in lite mer om dem. Minolta tillverkade kring 40,000 exemplar av deras 35-serie under de 12 år som de tillverkades.

För att få vår Minolta-35 Model II (version b1), inte Model IIB, i ett historiskt korrekt sammanhang så börjar vi lite mer från början. 

1947 släpper Chiyoda Kōgaku Seikō sin Minolta 35. Det är ingen tvekan om att den är baserad på en Leica III. Chiyoda Kōgaku var tidigare helt fokuserade på mellanformatskameror som Semi Minolta och tvåögda spegelreflexkameror som Minoltaflex. Minolta-35 har M39, så kallad Leica-gänga, som också kallas LTM (Leica-thread-mount). Chiyoda slog Leica på ett par punkter som att de lyckats kombinera sökaren och mätsökaren till samma fönster medan Leica hade på den tiden två separata fönster. Minolta-35 hade en självutlösare också, något som Leica saknade. Kameran hade ett udda negativformat på 24x32 istället för det vanliga 24x36. Den levererades med en Super Rokkor 45/2,8 som hade 5 linselement i 3 grupper. En linsgrupp om 5 element ihopkittade satt i optikens front. Det fanns ytterligare tre objektiv:  Chiyoko Super Rokkor 85/2,8, Chiyoko Tele Rokkor 110/5,6 och Chiyoko Tele Rokkor 135/4.

1947, alltså redan samma år, så kommer Minolta-35 (Model B) där efter serienummer kring 600 så ändrades exponeringstiderna på långtidsverkets ratt från 25, 10, 5, 2, 1 till 25, 8, 4, 2, 1. Ungefär vid serienummer 1,500 ändrades det ingraverade företagsnamnet på kameran toppkåpas överdel från hela namnet Chiyoda-Kogaku Osaka till bara C.K.S. Objektiven började få ett blått © på frontringen. Det stod inte för copyright utan för att objektivet var antireflexbehandlat. 

1948, kring den här tiden och från ca serienummer 4,000 så kom Minolta-35 (Model C). Nu ökade kamerans negativformat från 24x32 till 24x33. Om vi ska grotta in oss på detaljer, vilket är kul ibland, så på denna modell så ökade storleken på returratten. Ingraveringarna på optiken och slutarratten vändes nu mot fotografen. Chiyoko Tele Rokkor 110/5,6 och Chiyoko Tele Rokkor 135/4 lanseras.

1949, kring serienummer 10,000 så lanseras Minolta-35 (Model D). En urgröpning gjordes på fronten under optiken för att lättare kunna använda spaken för fokusering på objektiven. Negativformatet ökar ytterligare upp till 24x34. Kamerahuset får nu också remöglor på var sida om huset. Chiyoko Super Rokkor 85/2,8 lanseras.

1951, kring serienummer 15,000 så lanseras Minolta-35 Model E. Nu ingraveras modellversionen på kamerans front. Den får en mekanisk blixtsynkronisering med ett uttag på baksidan under tillbehörsskon. Sökaren får okularjustering vilket var något unikt på den tiden.

1952, kring serienummer 17,000 så lanseras Minolta-35 Model F. Egentliga skillnaden var att kameran nu fått ett vanlig PC blixtsynkuttag.

1953, kring serienummer 70,000 så lanseras Minolta-35 Model II (version a1). Det blir lite klurigt nu på modell II då den finns i fyra versioner som benämns "a1", "a2", "b1" och "b2" men ska inte blandas ihop med Modell IIA, som är en helt annan version. Modell II har fortfarande det udda negativformatet på 24x34mm. Ett rött "X" som avser blixtsynk finns nu på långtidsverkets ratt, mitt mellan 25 och 8. Den största nyheten på Modell II är dess bakstycke som nu sitter på gångjärn på ena sidan. Det finns två olika versioner av detta bakstycke och dessa är inte kompatibla. Det sker en hel del yttre uppdateringar i designen. Självutläsare har fått, unikt nog, tre olika lägen. Chiyoko Rokkor 35/3,5 lanseras. 

1955 lanseras Minolta-35 Model II (version a2) har många yttre förändringar som att topp och bottenkåporna har blivit djupare och går nu in under frontplattan där optiken sitter. Toppkåpan är också lite omdesignad. Super Rokkor 45/2,8 erbjuds inte längre som standardoptik utan det blir Super Rokkor 50/2 eller 50/2,8 som erbjuds. Av den anledningen så är nu ljusramen i sökaren anpassad för 50mm.

1955 lanseras Minolta-35 Model II (version b1). Nu byts C.K.S. på kamerans topp till Chiyoda-Kogaku. Skillnaderna mot version a2 är endast till det yttre. Cirka 16,000 enheter tillverkas även av denna version. Denna tillsammans med version b2 är de absolut vanligaste versionerna som finns att tillgå. 

1956 lanseras Minolta-35 Model II (version b2). Här har blixtskon förbättrats med att två kulor som är fjäderbelastade trycker mot det som monteras i tillbehörsskon, oftast då en blixt. Denna finess finns kvar på den kommande Modell IIB. Bakstyckets tryckplatta förbättras. Cirka 16,000 enheter tillverkas även av denna version.

1958 lanseras Minolta-35 Model IIB och nu äntligen har kameran det standardiserade negativformatet på 24x36mm. Serienumrena börjar på 103,000. 

Den version vi har i vårt museum och den du ser på bilden är en Minolta-35 Model II (version b1). Slutaren klarar 1/500s - 1s + B + T. Med optik så väger den hela 820 gram. 

Värdet på en Minolta-35 beror på vilken modell och version samt vilken optik som sitter på, och givetvis skicket, men generellt kan vi säga att värdet ligger mellan 2500kr - 4500kr. Den kamera som vi har på bilderna torde ligga kring 3500kr. 

/Thomas