Kap Verde före världskrisen

Inom fotokonsten är detta något jag starkt förespråkar. Att begränsa sig. Min sambo är nog en av de första som påpekar att detta i mångt om mycket stannar just i ett verbalt förespråkande.

Ett tips här är att i så stor utsträckning som möjligt hålla sig till kameror av svart modell och tydlig men bestämt hävda att: “ja det här är samma som jag alltid haft… älskling”. Den kärleksfulla avslutningen är mycket viktig för att sedan snabbt kunna skifta fokus och byta samtalsämne. 

Men mellan varven lyckas jag dock begränsa mig och generellt kommer jag då hem med vad jag anser vara de bästa bilderna. 

Just innan världen vändes upp och ned var jag och min sambo på semesterresa till Kap Verde utanför Afrikas kust. En liten ögrupp som frekvent beskrivs som ett semesterparadis, vi landade på ön Sal som kort kan visualiseras som en mix mellan Cuba och planeten Mars. 

Likt planeten har ön i princip helt befriats från växtlighet och dessutom saknas den smått livsviktiga tillgången på sötvatten. 

Överallt syntes spåren av en ekonomisk bubbla som spruckit, halvfärdiga projekt och en gång lyxiga resorter som börjat naggas i kanterna. Men trots det fanns en värme på hela ön och som på så många andra mindre ögrupper var tid ett flytande fenomen ingen direkt nödgat förhöll sig till. 

Då min kära sambo belönades med en ordentlig förkylning under själva färden till ön blev hela semestern väldigt stillsam, få äventyr till obskyra platser för att bevittna solnedgången och ännu färre soluppgångar. Nått hon gärna annars följer med på när jag förklarar min vision för en bild. Istället blev det lagom raska promenader genom olika områden på ön, matlagning och allmänt så som en semester kanske spenderas när man inte är fototokig och snarare vill koppla av. I början kände jag mig smått frustrerad över begränsningen men sedan vände det, jag lämnade den mesta kamerautrustningen hemma (på hotellrummet) och fyllde i stället fickan men analog film och slängde min x-pan kamera över axeln. Så med en kamera, ett objektiv och i regel en filmtyp utforskade jag denna ö. Här är bilder från de två första rullarna som framkallats, totalt blev det 4 rullar färg (Kodak Portra 400) och två svartvita (ilford HP5). Att framkalla, katalogisera och digitalisera är förövrigt en perfekt sysselsättningar såhär i tider av social distansering. 

“Hey broder! Take my picture”

Öns många små samhällen sprakade av färg och bostäder lät sig sällan begränsas inom fyra väggar tack vare den behaglig temperaturen. Vad vi kunde förstå regnar det bara en handfull gånger per år på denna plats och behovet av snöröjning eller vinterdäck är obefintligt. Hundar löpte fritt längs kullerstensgatorna och hälsade glatt på alla förbipasserande i hopp om att få en bit mat. Sandstränderna ockuperades växelvis av soltörstande turister och unga hippa kite-surfare med oklanderligt hårsvall och en äventyrslust glimmande i ögonen. 

Hasselblad Xpan har idag nått en smått kultstatus bland fotografer och priset på kameran har skenat iväg senaste åren. I grund och botten är det en Fuji produkt som fått bära Hasselblad logotypen, kameran tar panoramabilder på vanlig 35mm film vilket resulterar i negativ som mäter 24x65mm. För den som är mer intresserad av kamerans historia har Thomas gjort ett inlägg tidigare i bloggen som man kan läsa här: Hasselblad Xpan på bilden i inlägget ser ni faktisk mitt egna exemplar med alla sina små skönhetsbortfall. 

“Öborna är inte rädda för att tänka bredare än falu rödfärg”

Det annorlunda formatet och de faktum att kameran är analog förändrar för mig den fotografiska processen radikalt. Utmaningen att hitta kompositioner som fungerar i 24x65 är uppfriskande om än svårt och begränsningen i filmens förmåga att samla ljus gör att man får hålla koll på slutartiden. Den ekonomiska aspekten av att bara ha 19 exponeringar bidrar också till att man tvingas tänka en extra gång innan jag trycker av en bild. 

“Vila middag” 

Hela upplevelsen blir i min mening mer rogivande och i viss mån tror jag distansen till bilderna gör att jag uppskattar dom på ett annat sätt. Att inte få se resultatet omgående gör att jag inte direkt ser de tekniska missarna eller fokuserar på vad som skulle kunna göra bilden bättre, istället ser jag bilden för vad den är och upplever de minnen och känslor som finns förknippade med den. 

Om man är intresserad av att prova fotografera i detta format går det givetvis bra att beskära bilden i efterhand, då får man dessutom möjlighet att finjustera och “välja” kompositionen i det digitala mörkrummet. Dock uteblir då en del av utmaningen att se bilder i ett panoramaformat. Jag har länge drömt om att en tillverkare ska erbjuda en digital modell av Xpan kameran och med dagens moderna spegellösa system bör det inte vara någon konst för en tillverkare att låta fotografen se ett panoramiskt format direkt i sökaren. Fuji och Hasselblad har passande nog denna funktion i sina mellanformatsmodeller (GFX 50s, 50R, 100 och X1D 50c). Tanken att införskaffa en av dessa har slagit mig och långt bak i huvudet pågår en ständig kalkyl för att se om det ekonomiskt skulle kunna vara möjligt att smyga obemärkt förbi min sambo. 



Fuji säger själva att denna funktion begränsats till deras mellanformatsmodeller på grund av upplösningen, slutresultatet från deras andra kameror skulle rendera en för liten fil och således har funktionen uteblivit i tex X-T3.  Men med den ständigt ökande upplösningen på kameror bör detta inte vara omöjligt, lyssnar ni Sony? 

Jag har en fast tro att fotografering ska vara roligt och processen i skapandet är mist lika viktig som själva slutresultatet. Låt därför utrustning inspirera dig, välj den kameran som får dig att vilja fotografera, som får dig att testa något nytt, se på världen ur just ditt perspektiv. För mig är begränsningar ett sätt att tvingas förenkla och fokusera mitt fotograferande. Vad började som frustration över att inte kunna ta de bilder jag tänkt blev istället en spännande utmaning och resultatet blev bilder jag kommer titta tillbaka på med värme.