Ölands vallmo

För de som ännu inte känner sig redo att våga sig på utlandet, fast ändå vill utvecklas inom makrofotografering och få uppleva gemenskap med likasinnade och sätta lite extra lyx på tillvaron så planeras en kurs i Sverige. Jag vet att många vill umgås men inte vågar sig på att flyga riktigt än.

När jag fick frågan från Zoom om jag kunde tänka mig även en makrokurs i Sverige var svaret givet - självklart!
Då jag själv är uppbokad hela våren får det bli i juli i så fall.
Men finns det ett intresse att resa i juli, när de flesta har semester? 
Absolut, då passar det väl extra bra, svarade jag.
Då är man ju redan ledig och slipper ta ut extra ledighet!

Men var och vad?
Sverige är full av vackra platser och jag får bestämma helt fritt? Hmm...

Det var en plats som gav mig en speciell känsla i kroppen. Där luften tycktes vibrera på ett helt annat sätt än i övriga landet: - Öland.

Jag har bara varit där två gånger i mitt liv, en gång gick jag på kurs själv för säkert 15-20 år sedan och fick då en guidad tur till många guldkorn runt ön.

Men andra gången var för ett par år sedan, men då endast över dagen. Då var det sommar och härligt varmt och inte ett moln på den blå himlen. Vindarna smekte mjukt mitt hår där jag gick längs den stekheta asfalten.

Jag hade bett om guidning till de vilda orkidéerna som skulle växa på ett speciellt ställe i ett stort antal arter. Det finns flera kurser som är specialiserade på just dessa blommor, men jag blev märkligt nog besviken. Blommorna gav mig inte alls den känslan jag hoppats på!

Att inte få fotografera som man önskar utan bli tvingad att smyga omkring på minerad mark för att inte skada dessa ”juveler” gjorde mig än mindre inspirerad. Ungefär som när man går i en botanisk park och vakterna blänger surt om du går på en gräsmatta du tydligen inte får beträda ( *host harkel* been there done it!)

Orkidéerna anses ju extremt exklusiva, men som med allt i min värld är det inte vad andra anser är unikt som spelar roll.
De funkade inte i min värld.

En död kvist kan var mer värd om den är speciell i sin form. Jag vill ha färg, en spännande form och något oförutsägbart. Jag vill krypa, kravla, kämpa!
Så, jag styrde min väg hem igen från platsen, men tvärnitade igen efter bara några hundra meter med skenande hjärta! Där fanns det jag ville ha! Färg, form och kreativitet i form av röda flameco-dansande vilda vallmor som vajade i vinden. De var precis vad jag var ute efter, ett par kliv in på åkern stod jag som förstenad och var fast i timme efter timme. Märkliga former och en rikedom utan dess like! De små outvecklade knoppbollarna hann veckla ut sig framför mina ögon under tiden jag stod där.

När hungern blev för stor smög jag bredvid och stal fräckt 2-3 gigantiskt stora solmogna jordgubbar från en självplocksodling bredvid.

Min kurs är tänkt ungefär vid samma tidpunkt som då jag var där och jordgubbar finns garanterat där då också.
Denna gång lovar jag dock betala för mig ;-)

Så vad säger ni?
Ni hänger väl med 8-10 juli och ser flamencon dansa vild på åkern!

/Anna Ulmestrand

Läs mer om fotoresan här: Ölands Vallmo