Rolleinar MC 55mm f/1,4

Rolleinar MC 55/1,4, också känd som Voigtländer Color-Ultron har sitt ursprung i Contarex Planar som konstruerades 1959 av Johannes Berger och Dr. Günther Lange. Rolleinar MC 55/1,4 lanserades 1975 och tillverkades i Västtyskland. Senare objektiv tillverkades i Japan av Mamiya. Vi har båda versionerna och ska nu testa dem parallellt för att se om Mamiya använde samma design eller en egen design.

Här har jag satt den tysktillverkade på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Made in West Germany. De är rätt sällsynta. De ligger på kring 4000kr på marknaden idag.

Här är den Japanska versionen. Ser identisk ut som den tyska.

Made in Japan. Tillverkades av Mamiya. Marknadsvärdet på en sådan ligger ungefär en fjärdedel av en tysktillverkad, så runt 1000kr.

Bländare f/1,4. Tyska versionen. Väldigt mjukt resultat. Det finns ändå någon form av skärpa. Skulle gå att redigera till att bli helt okej. Men bra är det inte.

Bländare f/1,4. Japanska versionen. Samma resultat som den tyska versionen.

Bländare f/2. Tyska versionen. Fortfarande för mjukt.

Bländare f/2. Japanska versionen. Den är faktiskt snäppet bättre än den tyska. Det är inom ramen för hur det kan vaiera mellan olika exemplar men faktum kvarstår. Jag gissar att konstruktionen är densamma men att detta exemplar är bland de bättre. Kan också vara så att det är bättre glas i elementen.

Bländare f/2,8. Tyska versionen. Okej skärpa i mitten men kantskärpan saknas fortfarande.

Bländare f/2,8. Japanska versionen. Ungefär samma som den tyska men ett litet snäpp bättre.

Bländare f/4. Tyska versionen. Bra skärpa i mitten och kantskärpan kanske räcker för APS-C nu.

Bländare f/4. Japanska versionen. I stort sett samma som den tyska.

Bländare f/5,6. Tyska versionen. Bra skärpa i mitten och nu räcker kantskärpan i sort sett för fullformat.

Bländare f/5,6. Japanska versionen. Ganska exakt som den tyska.

Bländare f/8. Tyska versionen. Nu räcker skärpan nästan för mellanformat i kanterna. Hörnen är en annan sak och jag kan inte förvänta mig eller kräva att den ska klara mellanformat.

Bländare f/8. Japanska versionen. I stort sett lika som den tyska.

Bländare f/11. Tyska versionen. Diffraktionen börjar nu äta upplösning så den var bättre på f/8.

Bländare f/11. Japanska versionen. I stort sett lika som den tyska. Fortfarande ett lite snäpp bättre.

Bländare f/1,4. Tyska versionen. Inte bra.

Bländare f/1,4. Japanska versionen. Inte heller bra.

Bländare f/2. Tyska versionen. Inte bra.

Bländare f/2. Japanska versionen. Inte heller bra.

Bländare f/2,8. Tyska versionen. Plötsligt så fanns det skärpa. Helt okej.

Bländare f/2,8. Japanska versionen. Istort sett lika som den tyska men nu faktiskt ett litet snäpp sämre.

Bländare f/4. Tyska versionen. Bra skärpa.

Bländare f/4. Japanska versionen. Bra skärpa men snäppet sämre än den tyska.

Bländare f/5,6. Tyska versionen. Bra skärpa.

Bländare f/5,6. Japanska versionen. Bra skärpa men ett mikrosnäpp sämre än den tyska.

Bländare f/8. Tyska versionen. Bra skärpa.

Bländare f/8. Japanska versionen. Bra skärpa men ett mikrosnäpp sämre än den tyska.

Bländare f/11. Tyska versionen. Diffraktionen äter nu skärpa så det är sämre än f/8.

Bländare f/11. Japanska versionen. Typ samma som den tyska.

Slutsatsen blir att detta var två helt okej objektiv för sin tid. Jag skulle kunna använda dem på en modern kamera. För de pengar dessa kostar, speciellt den tyska, så finns det mycket bättre val. Deras största brist är kvaliteten på de större bländaröppningarna. De är helt enkelt gamla objektiv med gamla konstruktioner och med gammal glasteknik. Jag kan inte se någon speciell charm heller, så de är passé.

2020-03-27