Sigma EX 120-300/2,8 APO DG OS HSM Sigma ersätter sin gamla 120-300/2,8, nu med stabilisering och förbättrade linser. En ljusstark telezoom utrustad med bla stabilisering, apokromatiska linselement och HSM-motor. Testad Allmänt Objektivet känns mycket välbyggt, ger skön och gedigen känsla i både fokus och zoomring. Fokuserar tyst och relativt snabbt tack vare HSM AF-motorn. Stabiliseringen fungerar bra, skakfria bilder på ca 1/25 sekund är inga större problem med 300mm (gäller kamera med 24x36mm sensor). OS har två lägen, 1 för allmän fotografering på fri hand, och 2 för panorering. Om man använder stativ så ska man stänga av stabiliseringen, annars kan det få motsatt verkan. Optiken har givetvis också intern fokusering. Stativfäste och väska ingår. Kompatibel med Sigmas 1,4 och 2x konvertrar. Objektivet har Sigmas senaste variant av ytskikt, vilket är betydligt snyggare och trevligare än tidigare. Bildkvalité Nu till det mest intressanta. Sigma 120-300/2,8 OS är mycket skarp över hela zoomomfånget, och presterar bra redan på största öppning. Den är snäppet skarpare på f/4 än på 2,8 över hela omfånget, men bländar man ner ytterligare till 5,6 eller 8 så är det svårt att upptäcka någon synbar skillnad, den når toppresultat redan på f/4. För att vara lite extra elak tog jag några motljusbilder utan motljusskydd, och på den fronten presterar den bättre än de flesta telezoomar. Distorsion och kromatisk aberration är försumbart, inget man normalt lär märka av i praktiken. Vinjetterar som vanligt förekommande till största del på full öppning, och avtar desto mindre bländare. Bakgrundsoskärpan (bokeh), hade i mitt tycke gärna fått vara lite lugnare, och den är väldigt typisk för Sigmas optik. Slutsats Med Sigma EX 120-300/2,8 APO DG OS HSM får du flera ljusstarka teleobjektiv i ett, den är fullt jämförbar med de flesta andra fasta och ljusstarka teleobjektiv så länge man bortser från de allra dyraste. Skarpare 300mm telezoom får man leta efter, den får anses som klart prisvärd trots prislappen strax under 20.000 kr. Bilderna är tagna med en EOS 5D Mark II, varav de 6 understa med stativ och resten på fri hand. Testad 2011-09-16 samt text skriven av Mats Ylinikka |