150600dgdnso
150-600mm f/5-6,3 DG DN Sports, för Sony (fullformat)
SIGMA
SIGMA 150-600mm f/5-6,3 DG DN Sports, för Sony (fullformat)
Vårt artikelnr: 150600dgdnso
Tillv. artikelnr: 747965
Cyberphoto testar
Tillbehör
Tekniska data
Om varumärket
Sigma 150-600/5,3-6 DG DN Sports
Sigma fortsätter utveckla sina kraftiga telezoomar och anpassa dem för nya kamerasystem. 150-600 DG DN är optimerad för bästa funktion och prestanda tillsammans med Sonys och Panasonics spegelfria kameror med 35 mm fullformatssensor, men fungerar som brukligt även till kamerahus med sensor i APS-C-storlek. Vid användning på kamerahus med APS-C-sensor fås en bildvinkel motsvarande ~225-900 mm brännvidd på en fullformatskamera.
Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.
Brännvidder
En telezoom med brännvidder på upp till 600 mm passar bäst till djur&natur, sport, en del astrofoto (t ex månbilder) och andra motiv på medellånga till långa avstånd. De långa brännvidderna ger goda möjligheter till att skapa bilder med kort skärpedjup - t ex ett skarpt huvudmotiv mot en mjukt utsuddad bakgrund (bokeh).
Brännvidd 459mm, bländare f/8.
Utmärkande egenskaper
- 150-600mm telezoom för Soyns E-och Panasonic L-fattning (fullformatssensor)
- Snabb och tyst fokusering
- Kort närgräns för telemacro, ner till 58 cm avstånd
- Funktion för begränsning av fokusområdet
- Tilldelningsbar fokuslås-knapp
- Låsknapp för transport med 2 st extra lägen för trögare och lättare zoomfunktion
- Fukt- och dammtätad
- Antireflexbehandlad frontlins som är fukt- och smutsavstötande
- Stöder Sony-specifika funktioner som ögonstyrd motivföljande autofokus
- Stativfot med integrerat Arca Swiss-stativfäste
Brännvidd 600mm (motsvarande 900mm i 26 MP APS-C-läget), bländare f/6,3.
Byggkvalitet
Objektivet känns mycket välbyggt och är tillverkat i en kombination av magnesiumlegering och kompositmaterial, för att säkerställa tålighet tillsammans med en så låg vikt som möjligt. Det är föstås också skyddat mot fukt och damm tack vare tätningar där fukt kan tränga in. Frontlinsen är fluorbehandlad för att verka avstötande mot fukt, fett och smuts. Stativfästet är rejält och stabilt, och i mitt tycke suveränt också att det är försett med Arca-swiss fäste.
Motljusskydd och filter
Det medföljande motljusskyddet är betydligt bättre konstruktion än till både Sonys FE 200-600mm och Tamrons 150-500mm. Sigmas är av samma design som många helprofessionella teleobjektiv brukar ha, dvs med gummipackning runt fästet och skruvfäste istället för en plastig bajonettfattning som lossnar alldeles för lätt. Filtergänga finns framtill på linsen och är i 95mm storlek.
Brännvidd 600mm, bländare f/9.
Ljusstyrka och närgräns
Ljusstyrkan i objektiv förändras i takt med brännvidden och mellan ~150-173mm ligger den kvar på f/5. Mellan ~174-368mm går den ner till f/5,6, och mellan ~369-600mm landar den på f/6,3. Närgränsen varierar också med brännvidden från 58 cm på 150mm och upp till 280 cm på 600mm, och störst förstoringsgrad ger den på 180mm brännvidd med en avbildningsskala på 1:2:9.
Stabilisering och fokusering
Den inbyggda stabiliseringen som ska kompensera för upp till 4 steg längre slutartider fungerade som väntat bra och jag upplevde inga onormala problem. Detsamma gäller för autofokusen, men när det kommer till kritiska situationer som t ex flygande fåglar och dylikt så ger den inte riktigt lika snabb, träffsäker och pålitlig autofokus som Sonys FE 200-600mm. Jag fick helt enkelt fler skarpa bilder på hejvilt flygande måsar med Sonys optik och A7R IV inställd på följande fokus och maximal seriebildtagning på 10 b/s. När det gäller detta objektiv med L-fattningen beror AF-hastighet och träffsäkerhet mer på kameran eftersom Panasonics kameror använder sig endast av kontrastdetekterande autofokus, och allt vad det innebär.
Fokusbegränsningsfunktion för snabbare fokusering finns och syns i bilden nedan. Tilldelningsbar fokuslås-knapp som finns på de flesta av Sonys teleobjektiv finns även på detta objektiv med E-fattning.
Bildkvalitet
Från 150mm och upp till ca 400mm är centrumskärpan mycket bra på respektive största bländaröppning, och som brukligt bland liknande objektiv förlorar den lite skärpa på de längre brännvidderna runt 500-600mm. Vilket alltså är helt normalt bland liknande zoomar (bortsett från Sonys 200-600mm som jag återkommer till i slutsatsen längre ner på sidan). I nedbländat läge runt f/8-f/9 ökar skärpan en aning beroende på brännvidd. Kantskärpan hade kunnat vara bättre på samtliga brännvidder, men det inte så ofta man behöver bättre kantskärpa på dessa brännvidder.
Lateral kromatisk aberration håller sig på en försumbar nivå och det är knappast nödvändigt att korrigera KA i RAW-filerna, och det händer verkligen inte ofta. Distorsionen är svagt kuddformig på samtliga brännvidder, och vinjetteringen låg men märkbar på största öppning, vilket betyder att dessa två egenskaper ligger på normala nivåer.
Objektivets bokeh får klart godkänt betyg i de flesta normala situationer, men jämfört med Sonys bokeh i sin FE 200-600mm så ligger Sigman i lä. Sonyn har en förmåga att ge snyggare resultat vid blänkande motiv eller om för- eller bakgrunden är rejält stökig.
Betyg 1-10:
- Bildkvalitet 9,2
- Byggkvalitet 9,8
- Funktion 9,7
- Pris 9,5
Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.
Plus
+ Mindre och smidigare än de flesta supertelezoomar typ 150-600mm
+ Mycket bra skärpa till stor del av bilden runt 150-300mm
+ Bra centrumskärpa runt 400-600mm
+ Försumbar lateral kromatisk aberration
+ Mycket kort närgräns och bra förstoring på närbilder
+ Effektiv bildstabilisering
+ Tyst och relativt snabb autofokus
+ Funktion för begränsning av fokusområdet
+ Låg focus breathing vid fokusering (intressant egenskap för videofilmare)
+ Tilldelningsbar fokuslås-knapp
+ Låsknapp för transport, samt lägen för trögare och lättare zoomfunktion
+ Känns gediget byggd med fukt- och dammtätad konstruktion
+ Stativfäste med Arca-fäste ingår
+ Ett mycket rejält motljusskydd av professionell kvalitet ingår
+ Kompatibel med Sigmas 1,4x- och 2x-konvertrar (gäller endast L-fattning)
+ Kompatibel med Sigmas USB DOCK UD-11 (gäller endast L-fattning)
+ Mycket prisvärd och bra supertelezoom
Minus
- Hade varit extra trevligt om den inte förlorat skärpa på de längsta brännvidderna
- Kantskärpan hade kunnat vara bättre genom hela zoomomfånget
- Tydlig focus shift vid zoomning (intressant egenskap för videofilmare)
- Påtaglig vinjettering på full öppning
Brännvidd 600mm, bländare f/8.
Slutsats
Nu var det alltså Sigmas tur att släppa en supertelezoom som är en konkurrent till bland annat Sonys 200-600mm-optik (till Panasonic L finns det än inget likvärdigt alternativ). Tamrons 150-500mm med Sony E-fattning släpptes för lite drygt en månad sen bara, och jag kan mycket väl tänka mig att det är många nu som undrar hur denna Sigma står sig mot Tamrons och Sonys två likvärdiga telezoomar.
Som vanligt har de alla tre sina för- och nackdelar, och egentligen de enda nackdelarna som jag ser det med Sonys är att den väger mer och tar större plats i fotoväskan, och givetvis också att den kostar mer. Sigmas är i skrivande stund den som kostar minst av dem.
Tamronen är minst och lättast, men den når också "bara" upp till 500mm, samtidigt som den ger aningen lägre ljusstyrka på längsta brännvidd. Sigmas 150-600 DN-variant hamnar mittemellan Tamrons och Sonys när det kommer till storlek och vikt, och någonstans mittemellan speglar även av sig på byggkvalitet, bildkvalitet, autofokus och bildstabilisering. Sigmas känns helt enkelt mer professionell än Tamrons och mer i nivå med Sonys.
Bildstabiliseringen upplevde jag i stort sett lika effektiv som i Sonys optik och precis som Sigma lovar upp till 4 steg, vilket är märkbart bättre än Tamrons.
Autofokusen fungerade överlag mycket bra i de flesta normala situationer, men när jag ställde Sigman och Sonyn mot varann för fågelfotografering så gav Sonyn fler bilder där fokus och skärpa satt mer exakt och där det var tänkt. Men detta skulle också kunna bero på att det var väldigt soligt och varmt ute, och en svart optik blir snabbt mycket varmare invändigt än en vit optik, och värme är sällan bra för linserna i optiken. Det kan påverka skärpa och autofokus markant på dessa brännvidder, och därför finns det en anledning till att vissa teleobjektiv är vita istället för svarta.
Alla tre nämnda telezoomar tycker jag är värda toppbetyg, men såklart finns det alltid små skillnader som gör den ena lite bättre än den andra, och lite beroende på hur man ser på det hela.
Fler bilder tagna med Sigma 150-600/5-6,3 DG DN OS Sports hittar du här ->>
Testad av Mats 2021-08-04.
Bilderna tagna med en Sony A7R IV i RAW och konverterade till JPEG via Capture One.
16 990:-
13 592:- exkl. moms
Förläng garantitiden på din nya Sigma-produkt!
Till kampanj
- Stor förstoring
- Tyst och snabb autofokus
- Optisk bildstabilisering
I lager. Skickas samma dag (beställ innan 16:30)
150-600mm f/5-6,3 DG DN Sports, för Sony (fullformat)
SIGMA 150600dgdnso
16 990:-

Spara 20% på Peak Design!

Spara 10% på Nisi-filter!

Spara 40% på Capture One!

Vi löser leasingavtal!

Bygg din SmallRig!

Betala tryggt med Klarna!
Förläng garantin på din Sigma-produkt!
Finns i andra varianter
Populära tillbehör
Rekommenderade tillbehör
Liknande produkter
Populära produkter
Cyberphoto testar
Tillbehör
Tekniska data
Om varumärket
Sigma 150-600/5,3-6 DG DN Sports
Sigma fortsätter utveckla sina kraftiga telezoomar och anpassa dem för nya kamerasystem. 150-600 DG DN är optimerad för bästa funktion och prestanda tillsammans med Sonys och Panasonics spegelfria kameror med 35 mm fullformatssensor, men fungerar som brukligt även till kamerahus med sensor i APS-C-storlek. Vid användning på kamerahus med APS-C-sensor fås en bildvinkel motsvarande ~225-900 mm brännvidd på en fullformatskamera.
Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.
Brännvidder
En telezoom med brännvidder på upp till 600 mm passar bäst till djur&natur, sport, en del astrofoto (t ex månbilder) och andra motiv på medellånga till långa avstånd. De långa brännvidderna ger goda möjligheter till att skapa bilder med kort skärpedjup - t ex ett skarpt huvudmotiv mot en mjukt utsuddad bakgrund (bokeh).
Brännvidd 459mm, bländare f/8.
Utmärkande egenskaper
- 150-600mm telezoom för Soyns E-och Panasonic L-fattning (fullformatssensor)
- Snabb och tyst fokusering
- Kort närgräns för telemacro, ner till 58 cm avstånd
- Funktion för begränsning av fokusområdet
- Tilldelningsbar fokuslås-knapp
- Låsknapp för transport med 2 st extra lägen för trögare och lättare zoomfunktion
- Fukt- och dammtätad
- Antireflexbehandlad frontlins som är fukt- och smutsavstötande
- Stöder Sony-specifika funktioner som ögonstyrd motivföljande autofokus
- Stativfot med integrerat Arca Swiss-stativfäste
Brännvidd 600mm (motsvarande 900mm i 26 MP APS-C-läget), bländare f/6,3.
Byggkvalitet
Objektivet känns mycket välbyggt och är tillverkat i en kombination av magnesiumlegering och kompositmaterial, för att säkerställa tålighet tillsammans med en så låg vikt som möjligt. Det är föstås också skyddat mot fukt och damm tack vare tätningar där fukt kan tränga in. Frontlinsen är fluorbehandlad för att verka avstötande mot fukt, fett och smuts. Stativfästet är rejält och stabilt, och i mitt tycke suveränt också att det är försett med Arca-swiss fäste.
Motljusskydd och filter
Det medföljande motljusskyddet är betydligt bättre konstruktion än till både Sonys FE 200-600mm och Tamrons 150-500mm. Sigmas är av samma design som många helprofessionella teleobjektiv brukar ha, dvs med gummipackning runt fästet och skruvfäste istället för en plastig bajonettfattning som lossnar alldeles för lätt. Filtergänga finns framtill på linsen och är i 95mm storlek.
Brännvidd 600mm, bländare f/9.
Ljusstyrka och närgräns
Ljusstyrkan i objektiv förändras i takt med brännvidden och mellan ~150-173mm ligger den kvar på f/5. Mellan ~174-368mm går den ner till f/5,6, och mellan ~369-600mm landar den på f/6,3. Närgränsen varierar också med brännvidden från 58 cm på 150mm och upp till 280 cm på 600mm, och störst förstoringsgrad ger den på 180mm brännvidd med en avbildningsskala på 1:2:9.
Stabilisering och fokusering
Den inbyggda stabiliseringen som ska kompensera för upp till 4 steg längre slutartider fungerade som väntat bra och jag upplevde inga onormala problem. Detsamma gäller för autofokusen, men när det kommer till kritiska situationer som t ex flygande fåglar och dylikt så ger den inte riktigt lika snabb, träffsäker och pålitlig autofokus som Sonys FE 200-600mm. Jag fick helt enkelt fler skarpa bilder på hejvilt flygande måsar med Sonys optik och A7R IV inställd på följande fokus och maximal seriebildtagning på 10 b/s. När det gäller detta objektiv med L-fattningen beror AF-hastighet och träffsäkerhet mer på kameran eftersom Panasonics kameror använder sig endast av kontrastdetekterande autofokus, och allt vad det innebär.
Fokusbegränsningsfunktion för snabbare fokusering finns och syns i bilden nedan. Tilldelningsbar fokuslås-knapp som finns på de flesta av Sonys teleobjektiv finns även på detta objektiv med E-fattning.
Bildkvalitet
Från 150mm och upp till ca 400mm är centrumskärpan mycket bra på respektive största bländaröppning, och som brukligt bland liknande objektiv förlorar den lite skärpa på de längre brännvidderna runt 500-600mm. Vilket alltså är helt normalt bland liknande zoomar (bortsett från Sonys 200-600mm som jag återkommer till i slutsatsen längre ner på sidan). I nedbländat läge runt f/8-f/9 ökar skärpan en aning beroende på brännvidd. Kantskärpan hade kunnat vara bättre på samtliga brännvidder, men det inte så ofta man behöver bättre kantskärpa på dessa brännvidder.
Lateral kromatisk aberration håller sig på en försumbar nivå och det är knappast nödvändigt att korrigera KA i RAW-filerna, och det händer verkligen inte ofta. Distorsionen är svagt kuddformig på samtliga brännvidder, och vinjetteringen låg men märkbar på största öppning, vilket betyder att dessa två egenskaper ligger på normala nivåer.
Objektivets bokeh får klart godkänt betyg i de flesta normala situationer, men jämfört med Sonys bokeh i sin FE 200-600mm så ligger Sigman i lä. Sonyn har en förmåga att ge snyggare resultat vid blänkande motiv eller om för- eller bakgrunden är rejält stökig.
Betyg 1-10:
- Bildkvalitet 9,2
- Byggkvalitet 9,8
- Funktion 9,7
- Pris 9,5
Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.
Plus
+ Mindre och smidigare än de flesta supertelezoomar typ 150-600mm
+ Mycket bra skärpa till stor del av bilden runt 150-300mm
+ Bra centrumskärpa runt 400-600mm
+ Försumbar lateral kromatisk aberration
+ Mycket kort närgräns och bra förstoring på närbilder
+ Effektiv bildstabilisering
+ Tyst och relativt snabb autofokus
+ Funktion för begränsning av fokusområdet
+ Låg focus breathing vid fokusering (intressant egenskap för videofilmare)
+ Tilldelningsbar fokuslås-knapp
+ Låsknapp för transport, samt lägen för trögare och lättare zoomfunktion
+ Känns gediget byggd med fukt- och dammtätad konstruktion
+ Stativfäste med Arca-fäste ingår
+ Ett mycket rejält motljusskydd av professionell kvalitet ingår
+ Kompatibel med Sigmas 1,4x- och 2x-konvertrar (gäller endast L-fattning)
+ Kompatibel med Sigmas USB DOCK UD-11 (gäller endast L-fattning)
+ Mycket prisvärd och bra supertelezoom
Minus
- Hade varit extra trevligt om den inte förlorat skärpa på de längsta brännvidderna
- Kantskärpan hade kunnat vara bättre genom hela zoomomfånget
- Tydlig focus shift vid zoomning (intressant egenskap för videofilmare)
- Påtaglig vinjettering på full öppning
Brännvidd 600mm, bländare f/8.
Slutsats
Nu var det alltså Sigmas tur att släppa en supertelezoom som är en konkurrent till bland annat Sonys 200-600mm-optik (till Panasonic L finns det än inget likvärdigt alternativ). Tamrons 150-500mm med Sony E-fattning släpptes för lite drygt en månad sen bara, och jag kan mycket väl tänka mig att det är många nu som undrar hur denna Sigma står sig mot Tamrons och Sonys två likvärdiga telezoomar.
Som vanligt har de alla tre sina för- och nackdelar, och egentligen de enda nackdelarna som jag ser det med Sonys är att den väger mer och tar större plats i fotoväskan, och givetvis också att den kostar mer. Sigmas är i skrivande stund den som kostar minst av dem.
Tamronen är minst och lättast, men den når också "bara" upp till 500mm, samtidigt som den ger aningen lägre ljusstyrka på längsta brännvidd. Sigmas 150-600 DN-variant hamnar mittemellan Tamrons och Sonys när det kommer till storlek och vikt, och någonstans mittemellan speglar även av sig på byggkvalitet, bildkvalitet, autofokus och bildstabilisering. Sigmas känns helt enkelt mer professionell än Tamrons och mer i nivå med Sonys.
Bildstabiliseringen upplevde jag i stort sett lika effektiv som i Sonys optik och precis som Sigma lovar upp till 4 steg, vilket är märkbart bättre än Tamrons.
Autofokusen fungerade överlag mycket bra i de flesta normala situationer, men när jag ställde Sigman och Sonyn mot varann för fågelfotografering så gav Sonyn fler bilder där fokus och skärpa satt mer exakt och där det var tänkt. Men detta skulle också kunna bero på att det var väldigt soligt och varmt ute, och en svart optik blir snabbt mycket varmare invändigt än en vit optik, och värme är sällan bra för linserna i optiken. Det kan påverka skärpa och autofokus markant på dessa brännvidder, och därför finns det en anledning till att vissa teleobjektiv är vita istället för svarta.
Alla tre nämnda telezoomar tycker jag är värda toppbetyg, men såklart finns det alltid små skillnader som gör den ena lite bättre än den andra, och lite beroende på hur man ser på det hela.
Fler bilder tagna med Sigma 150-600/5-6,3 DG DN OS Sports hittar du här ->>
Testad av Mats 2021-08-04.
Bilderna tagna med en Sony A7R IV i RAW och konverterade till JPEG via Capture One.