Olympus M.Zuiko Digital 17mm f/1,2 Pro (för Micro 4/3) (begagnad)

Olympus M.Zuiko Digital 17/1,2 Pro

Olympus fortsätter med sin serie av högpresterande, högkvalitativa objektiv med ljusstyrka f/1,2. Denna gång släpper man två objektivmodeller - en 17mm vidvinkel och en 45mm teleoptik.

Förutom samma fina ljusstyrka och byggkvalitet har objektiven även nära nog identiska mått, vilket även den tidigare släppta 25/1,2 delar. Samma filtergänga gör att man enkelt delar filter mellan objektiven. Sammantaget utgör de en kompetent och kompakt trio av fasta brännvidder för en smidig och högpresterande utrustning.

En fast, raktecknande, moderat vidvinkel är en mycket allround optik som passar bra för landskapsbilder, arkitektur, dokumentärfoto/gatufoto, kreativa porträtt, gruppbilder m.m.

Bländare f/1,2.

Optiskt
Glasmässigt är 17/1,2 Pro en avancerad och tämligen unik historia. För första gången använder man linselement som både är dubbelasfäriska och lågspridande. Dessa nyutvecklade linser gör att man kan korrigera optiska störningar effektivt, samtidigt som man kan "spara in" på antalet linser i konstruktionen - vilket möjliggör samma höga prestanda i en lättare och kompaktare lösning. Den goda ljusstyrkan, i kombination med hög optisk kvalitet och en bländare med 9 st avrundade bländarlameller, ska ge en mycket mjuk och vilsam teckning av motivdelar utanför fokus (bokeh).

Närgränsen på 20 cm gör optiken användbar för ganska intima närbilder (maximal avbildningsskala är 1:6,67, motsvarande 1:3,33 på en fullformatskamera)

Antireflexbehandlingen är Olympus Z-coating, som effektivt minskar effekterna av ströljus och reflexer i optiken, samtidigt som den optimerar ljusinsläppet.

Bländare f/5,6.

Allmänt
Objektiven i f/1,2 Pro-serien har tysta och effektiva autofokusmotorer som ger bra fokuseringsprestanda både vid stillbildsfoto och filmning. Den höga precisionen i fokussystemet gör att fokus hamnar rätt även vid användning av ljusstarka objektiv med mycket korta skärpedjup. 

Omkopplingen mellan autofokus och manuell fokus sker genom att man för fokuseringsringen framåt/bakåt i objektivets längdriktning - ett smidigt och beprövat system som gör att du inte behöver byta grepp eller ta bort ögat från sökaren för att hitta rätt reglage. 

Fokusringen går med näst intill perfekt motstånd och optiken känns överlag mycket robust och gediget byggd. Autofokus jobbar mycket snabbt och relativt tyst. Den lilla L-Fn knappen som sitter på ena sida av objektivet kan man programmera med valfri funktion, som t ex AF-område, AF-stop, skärpedjupskontroll, växla mellan AF/MF m.m. Suveränt!

Bländare f/4.

Bildkvalitet 
Redan på största bländare är skärpan riktigt bra, och speciellt med tanke på att det handlar om f/1,2! Bländar man ner några tredjedels steg så ökar också skärpan över hela bilden, och på f/2 är blir det rejält skarpt över i stort sett hela bilden. Diffraktion börjar som vanligt märkas på mindre bländare än f/8, vilken är en naturlig effekt av den mindre 4/3 sensorn (för mer info om detta, skrolla längst ner på sidan).

Distorsion och vinjettering håller sig på låga nivåer och absolut inget jag upplever som störande på något vis. Det är dock inte helt fritt från kromatisk aberration, det kan synas vid extrema kontraster på största bländaröppning om man letar med lupp, i övrigt även det försumbart. Motljusegenskaperna är också mycket bra.

Bokeh
Objektivets bokeh, eller fjäderbokeh (Feathered bokeh) som olympus valt att kalla det är kanske ett litet kapitel för sig. Olympus har i detta objektiv gjort en så kallad fjäderslipning av ytterkanten i ett av glasen i objektivet, vilket resulterar i en softare och finare bokeh än vanligt bland M.4/3-objektiven. Och detta utan att man förlorar ljusstyrka, som man annars normalt gör med objektiv som ger liknande bokeh via apodiseringslins (och i vissa fall även dubbla bländare). Själva fjäderbokeh-effekten avtar ju mindre bländaröppning man väljer, och redan på f/2,8 är den försumbar.

Plus- och minus-egenskaper samt slutsats finner du som vanligt längst ner.  

Bländare f/3,5.

 

Bländare f/5,6.

 

Bländare f/8.

 

Bländare f/1,2.

 

Bländare f/2,8.

 

Bländare f/4.

 

Bländare f/1,2.

 

Bländare f/5,6.

 

Bländare f/2,2.

 

Bländare f/2.

 

Bländare f/4.

 

Bländare f/1,2.

 

Bländare f/1,2.

Samma motiv som ovan på f/4 ->>

 

 
Bländare f/3,5 (prickarna på himlen beror inte på damm på sensorn, det är snö som faller).

 

Bländare f/2,8.

Plus
+ Ljusstyrka f/1,2
+ Soft och fin bokeh på f/1,2 och korta fokusavstånd
+ Knivskarp runt f/2 - f/5,6 över hela bilden
+ Ovanligt bra skärpa på f/1,2 till stor del av bilden
+ Förhållandevis låg vinjettering
+ Förumbar distorsion
+ I det stora hela välkorrigerad kromatisk aberration
+ Kortare närgräns än de flesta fasta vidvinkelobjektiv
+ Tyst och snabb autofokus
+ Mycket robust byggd samt vädertätad
+ Motljusskydd medföljer 

Minus
- Den skjutbara fokusringen för AF/MF är ej låsbar och kan lätt ändras när man plockar upp den ur väskan (men fokusringen går att avaktivera i vissa av Olympus mer avancerade kameramodeller)
- Kan upplevas stor på de minsta Micro 4/3-kamerorna, (gäller dock inte på en E-M1 II eller liknande kameror)

Slutsats
Olympus M. Zuiko Digital ED 17mm F/1,2 Pro är en imponerande optik på många sätt, och som gjord för dig som eftersträvar hög ljusstyrka, extra kort skärpedjup och riktigt fin bokeh. Fungerar alldeles utmärkt för filmning också, och speciellt tillsammans med E-M1 II i 4K. Rekommenderas absolut och ett mycket bra komplement till Olympus övriga f/1,2-objektiv i samma PRO-serie.

 Testad av Mats 2018-03-12.

 

 

Micro 4/3 versus 35mm (fullformat)
Hur brännvidd, ljusstyrka och skärpedjup hänger ihop med olika sensorstorlekar är inte alltid så lätt för den som inte är insatt. Det är ju inga kunskaper som man föds med direkt, och eftersom vi märkt att det ofta förekommer missuppfattningar om vad som egentligen sker så ska vi försöka oss på att förklara lite kort om vad som påverkas eller inte. 

1: Brännvidd! Olika storlekar på filmformat är inget nytt och har förekommit långt innan den digitala kameran ens var uppfunnen, och brännvidd är faktiskt alltid brännvidd oavsett film- eller sensorstorlek. Det är alltså inte brännvidden i sig som förändras i takt med storleken på film eller sensor, utan endast bildvinkeln, och där ex.vis en mindre sensor ger en snävare bildvinkel, men som då ger samma effekt och bildutsnitt som om brännvidden vore längre. Exempel: 25mm brännvidd på en Micro 4/3-kamera eller ~31-33mm på en APS-C (vilket varierar beroende på kameratillverkare), ger motsvarande bildvinkel som ett 50mm normalobjektiv på en 35mm-fullformatskamera. Inget format är rätt eller fel, men 35mm har blivit ett mer vedertaget format som man gärna utgår ifrån eftersom det är det vanligast förekommande bildformatet sedan lite drygt 100 år tillbaka, och det många idag kallar "fullformat" eller småbildsformat som det kallades innan digitalkamerorna tog över. Men en normaloptik för en inbiten mellanformatsfotograf ligger istället på brännvidder runt ~80-100mm, lite beroende på varierande sidförhållanden från 6x4,5 till 6x9 cm osv. Så vilken brännvidd som anses vara "rätt" beror mest på vilket bildformat man är van att tänka i, men glöm inte att brännvidd är alltid brännvidd utan någon som helst hänsyn till film- eller sensorstorleken.

2: Ljusstyrka! Objektivets ljusstyrka påverkas aldrig av olika sensorstorlekar, (vilket tyvärr många fått om bakfoten). Ett 50mm f/1,4 objektiv ger exakt samma slutartider på samma bländare och ISO-tal oavsett om det sitter på en Micro 4/3 kamera eller fullformatskamera, men naturligtvis bara så länge det inte finns ljusa och mörka partier i motivet som påverkar exponeringen pga den förändrade bildvinkeln och utsnittet. Mäter man ljuset mot t ex ett enfärgat gråkort under exakt samma ljusförhållanden och med samma bildutsnitt så kommer också exponeringen att bli densamma. Men F-ljusstyrkan som tillverkarna uppger på objektiven är sällan exakta, så det kan skilja något tredjedels steg hit eller dit.

3: Skärpedjup! Med samma brännvidd och samma bildutsnitt så påverkas skärpedjupet till det större ju mindre sensorn är, och skillnaden i skärpedjup mellan Micro 4/3 och fullformat är ca 2 bländarsteg. Man får alltså en suddigare för- och bakgrund på bländare f/1,4 med t ex 50mm på fullformat än vad man får med samma objektiv och bländare på en Micro 4/3 och APS-C kamera. Men detta gäller alltså bara så länge bilden har samma utsnitt, och för att få samma utsnitt med en mindre sensor behöver man öka avståndet mellan kamera och motiv och därmed ökar även skärpedjupet. Ifall man däremot står kvar på samma punkt och fotograferar med 50mm brännvidd på samma fokusavstånd och bländare med båda kamerorna, så kommer inte skärpedjupet att skilja nämnvärt mellan Micro 4/3 respektive fullformat. Det som istället händer är som tidigare nämnt att bildutsnittet förändras till en snävare bildvinkel och det ger upplevelsen av att brännvidden ökar.

4: Diffraktion! Är en effekt som uppstår i objektiven på små och riktigt stora bländaröppningar, och som oftast resulterar i synbart försämrad skärpa och detaljåtergivning (kan dock variera kraftigt beroende på hur skarpt objektivet är på respektive bländare, vilket också varierar mellan olika objektiv). Diffraktion påverkas också precis som skärpedjupet till viss del av sensorstorleken, och ungefär i samma skala som brännvidden, dvs 2 bländarsteg mellan Micro 4/3 och fullformat där f/8 motsvarar f/16 i diffraktion, men till skillnad från skärpedjupet så är diffraktion mer konstant och varierar inte mellan olika brännvidder och fokusavstånd på samma sätt.

5: Närgräns! En annan fördel som automatisk uppstår med ett mindre sensorformat är att närgränsen minskar och förstoringsgraden ökar. Som exempel kan vi ta en 300/4 optik till Micro 4/3 och jämföra det med en 600/4 för fullformat som båda ger samma bildutsnitt på respektive format. Närgränsen på fasta 300mm objektiv ligger vanligtvis runt 1,5m, medan 600mm-objektiv har en närgräns på närmare 4,5m. Det går alltså att få små motiv som t ex småfåglar att täcka upp en större del av bilden tack vare kortare närgräns och mindre brännvidd.

6: Brusegenskaper! Att bildbruset ökar i takt med högre ISO-tal och små sensorer med en högre pixeltäthet är nog knappast någon nyhet idag, så är det och kommer förmodligen mer eller mindre alltid att vara. Men den digitala tekniken går hela tiden framåt med stormsteg och skillnaderna i brusnivåer mellan olika sensorstorlekar har faktiskt minskat senaste åren rätt rejält, särskilt så länge man inte går upp på allt för höga ISO. På låga ISO runt 100-200 kan det det idag vara betydligt svårare att avgöra vilken sensorstorlek som använts genom att bara titta på bilderna, och i vissa fall ända upp till ISO 1600-3200 eller ännu högre. Men detta skiljer också väldigt mycket mellan olika kameramodeller och tillverkare, det finns liksom ingen direkt regel att gå efter och brusnivåerna följer heller inte "cropfaktorerna" i lika hög grad som gäller för objektiven och dess brännvidder. 

Allt det här kan säkert kännas lite krångligt och svårt att ta in för den som inte redan är insatt, men vi tycker att detta är viktigt att känna till och att dessa egenskaper heller inte är några problem i praktiken. Det handlar snarare om att tänka rätt och utnyttja de egenskaper som påverkar skärpedjupet på bästa sätt. Många har t ex fått för sig att man inte kan fotografera porträtt med kort skärpedjup med en Micro 4/3 kamera, vilket ju inte stämmer alls med verkligheten, och tänker man tvärtom så skulle man inte ju kunna fotografera t ex landskap med stort skärpedjup med större sensorer heller, vilket också är en felaktig uppfattning.