Övergivna platser del 1 av 2

Intresset för att utforska och fotografera övergivna platser har ökat de senaste åren. Det handlar om lika delar intresse för vår historia, känslan av en tid som flytt samt nyfikenhet att utforska bortglömda ställen.

De som besöker sådana platser kallas ofta "Urban explorers" och det gemensamma för de platser man besöker är att de är bortglömda av människan och minner om en tid som flytt. Det kan t.ex. vara ödehus, övergivna industrier, tunnlar, gruvor, bergrum osv. Intresset är inte lika stort för tillrättalagda platser av samma typ, dvs hus, gruvor och industriminnen som är öppna som museer. Det skall kännas som man själv är på upptäcktsfärd när man besöker platsen.

Fotografer som intresserar sig för att dokumentera den här typen av platser behöver fundera på lite olika saker. Dels om det är tillåtet att besöka platsen. Många övergivna miljöer som bilskrotar, industriruiner, hus mm. står helt öppna och är fritt fram att besöka men andra är stängda och ibland skyltade med "Tillträde förbjudet" och liknande. Här är det förstås viktigt att man har klart för sig vad som gäller, vem som äger industrin, gruvan eller huset man tänker besöka och om det är tillåtet att gå in där. För många "urban explorers" så verkar en del av tjusningen ligga i att man besöker platser där man egentligen inte får komma in, men skall man fotografera och publicera sina bilder och filmer så är det klokt att ha kollat upp vad som gäller innan.

Miljöerna man fotograferar är ofta tillfälliga. Industrier och hus rivs, bergrum plomberas eller får nya användningsområden osv. Här känns det ofta som om man är ute i sista sekunden och bilderna blir det som kommer finnas kvar. Detta liknar att fotografera andra försvinnande miljöer som Klarakvarteren i Stockholm, gammelskogar som skall avverkas osv.

Rent fototekniskt så är de ofta ganska trånga miljöer, så ett ordentligt vidvinkel på ca 10-15 mm på fullformat är bra att ha med sig. Det är ofta ganska mörkt i källare eller liknande och då är det nödvändigt med ett stativ. I mörka delar så behövs ofta blixt/lampa att ljussätta miljön med. Jag har själv helt slutat med blixt och använder mest befintligt ljus och lång tid men i riktigt mörka miljöer en rejäl LED-pannlampa eller en LED-panel som man sätter i blixtskon.

I de här miljöerna så finns det dessutom gott om fina makromiljöer i form av rost, maskiner med mätare, skyltar, proppskåp osv. Här är det bra med ett makroobjektiv, det är inte så noga vilken brännvidd man har men ett 50-100 mm på fullformat är lagom.

Utvändiga bilder och bilder på t.ex. skrotbilar i skog kan kräva normalobjektiv eller t.o.m. ett kort tele. För min egen del så prioriterar jag att ha en väldigt lätt utrustning. Jag brukar bara ha ett kamerahus, en vidvinkelzoom och en längre zoom samt ett makroobjektiv. Detta väger inte mer än ca 1,5 kg (jag fotograferar med Olympus 4/3) och jag brukar ha kameran på ett lätt stativ och resten i fickor eller i en midjeväska. Pannlampan har jag på huvudet eller i midjeväskan. Det skall kännas lätt att röra sig och man skall inte vara som en packåsna med stor ryggsäck och klumpigt stativ utan fotograferingen skall vara ett nöje!
Oömma kläder och smidiga kängor/walkingskor. Det finns ofta mycket glas och rostiga spikar mm. så sandaler är t.ex. inte att rekommendera.

/Mikael Gustavsson

Del 2 kan du läsa här: Övergivna platser del 2 av 2