Tips för bättre bilder direkt i kameran

I så fall kommer här ett antal tips på vad du själv kan göra i din systemkamera för att dina bilder ska stämma bättre överens med dina förväntningar, och känner du även att Raw-format är inget för dig så rekommenderar jag att du fortsätter läsa om ditt bild- och fotointresse är stort. Tanken är att du ska känna dig mer nöjd med både din systemkamera och dina bilder, oavsett om du fotograferar i Raw, JPEG eller både och. Detta kan också förbättra ditt arbetsflöde om du fotograferar och redigerar väldigt många bilder. Många som videofilmar eller fotograferar t ex sport med seriebildtagning kan också ha stor nytta av dessa tips.

En digital systemkamera är som du kanske redan märkt, ofta berikad med massvis av avancerade funktioner och valmöjligheter, och faktiskt många gånger fler än vad gemene man/kvinna egentligen har behov av. Det är alltså inte konstigt att inte alla har hundra procent koll på hur mycket man själv kan påverka bildkvaliteten direkt i kameran.

Via mitt jobb på Cyberphoto har jag ofta fått en känsla av att många packar helt enkelt bara upp sin nyköpta systemkamera ur kartongen, sätter in minneskortet och börjar sedan ta bilder direkt i det gröna helautoläget, eller kanske i bästa fall P-läget. Jag säger inte att det är något fel med det, men blir man sen inte nöjd med bilderna så är det knappast kameran man bör skylla på. Ett tillfälle som fastnat extra tydligt i mitt minne var när en kund ville lämna tillbaka en professionell systemkamera inklusive objektiv av högsta kvalitet, för att bildkvalitet och färger upplevdes sämre än personens mobiltelefonkamera. Men så var givetvis inte fallet, utan det handlande bara om några små fototekniska missar som snabbt blev åtgärdade med lite vägledning bland några av kamerans interna bildfunktioner. En systemkamera är ett mycket avancerat bildverktyg som ger fantastiska bildmöjligheter, men som kamerorna kommer direkt från fabrik så är de ofta ganska blygsamt inställda när det gäller färger, mättnad m.m. Vilket ibland medför att bilderna inte motsvarar allas förväntningar, och vet man inte hur man ska nyttja alla funktioner och inställningar så kan det vara lätt att få för sig att det är kameran som är den felande länken. Och ju mer avancerad eller professionell kameran är, desto större krav ställs det i regel på användaren. De flesta yrkeskameror är gjorda för fotografer som själva vill bestämma över sina bilder, och som sällan är intresserade över hur kamerans helautomatiska funktioner gissar att bilderna ska se ut.

-Varför ska jag använda min stora och tunga systemkamera när min mobil tar så bra bilder?

Mmm, det är en fråga som man stött på kanske lite för ofta, men på ett vis kan det faktiskt stämma att mobilen tar "bättre" bilder. Låter lite klyschigt, men bästa kameran är självklart den man har med sig, och en större systemkamera är det lätt hänt att den får stanna kvar hemma. Sen kan man heller inte sticka under stolen med att kamerorna i de flesta smartphones idag blivit betydligt bättre än vad mobilkamerorna var för ett antal år sedan. De är ofta försedda med inbyggd programvara som fixar till bilden på bästa sätt efter avancerade algoritmer, som på både det ena och andra sättet lägger till och tar bort, jämnar ut och rätar till. Vilket sällan eller aldrig systemkameror gör i lika stor utsträckning. En systemkamera är som tidigare nämnt mer neutralt inställd från fabrik, och därför kan också mobilbilderna vid första anblicken upplevas som "bättre", ibland. Vilket jag har full förståelse för. Men det är såklart bara om man bortser från alla övriga möjligheter som en systemkamera ger tillgång till, och om man bara tittar på bilderna i den låga upplösning som gäller för sociala medier, eller om bilderna i bästa fall betraktas bara på den förhållandevis lilla mobilskärmen. Detaljgranskar man bilderna i sin fulla storlek på en större dataskärm så inser man snabbt att systemkameran är överlägsen på allt det övriga, och sen finns det också väldigt mycket man kan påverka själv direkt i kameran så länge man inte förlitar sig på de helautomatiska funktionerna.

De flesta smartphones klarar heller inte av att ta bilder i Raw-format (finns dock enstaka undantag), och jag har under årens lopp stött på alltför många JPEG-bilder som redigerats för mycket i efterhand. Bildkvaliteten blir ofta katastrofal, och sämre än vad en JPEG-bild från en systemkamera blir med likvärdig redigering. Det gör nästan ont i hjärtat när jag ser bilder på sociala medier som är fotograferade med en fantastisk komposition och i ett underbart vackert ljus, men då tyvärr för hårt redigerade med följd av separerade färgtoner, och med brus och digital-skärpa som flödar värre än värsta vårfloden. Jag har även granskat inskickade bilder för fototävlingar, och sorgligt nog stött på liknande bildkvaliteter. En sådan bild åker i regel ut ur tävlingen direkt då den inte håller måttet bildkvalitetsmässigt. Man har alltså redigerat JPEG-bilden för hårt, istället för att jobba med Raw-filen, eller helt enkelt tagit bilden med för simpel kamera. För mig känns det som slöseri med talang.

-Min kompis är en superduktig proffsfotograf och säger att jag måste ta alla mina bilder i RAW-format. Men måste man verkligen det, det verkar ju så krångligt?

- Raw, JPEG eller båda samtidigt får du naturligtvis bestämma precis som du själv vill. Men, om vill du kunna redigera bilderna i efterhand, som exempelvis göra stora färgförändringar, eller justera exponering och kontrast m.m, dvs göra bilden ljusare eller mörkare, då är det en solklar fördel om bilderna är tagna i Raw. En Raw-fil är kort beskrivet en obehandlad bildfil som innehåller all information som sensorn i kameran klarar av att fånga upp, medan en JPEG-fil är en betydligt mer komprimerad och färdig bild, som är tänkt att användas direkt för t ex direktvisning, snabba utskrifter, webbpublicering etc. Detta innebär också att rå-filen blir mycket större i MB, och tar därmed större utrymme på minneskort och hårddisk, och vid t ex seriebildtagning är det många kameror som inte klarar av att skriva Raw till minneskortet i samma hastighet som JPEG. Många sportfotografer som tar massor med bilder och behöver kunna leverera dem i snabb takt, använder ofta endast JPEG eftersom Raw tar för mycket utrymme och i många kameror begränsar antalet bilder per sekvens. För att inte tala om all den tid det skulle ta att gå igenom tusentals bilder i Raw. Det är alltså inte bara fördelar med Raw, och heller inte bara nackdelar med JPEG. Vilket som fungerar bäst handlar mer om vilken typ av fotograf man är och vilken sorts bilder man tar.

De två bilderna nedan är exempel på när Raw kan komma väl till pass, där den vänstra bilden är precis som den kommer ur kameran i JPEG enligt standard fabriksinställningar och känns lite väl mulen och trist. Den högra är exakt samma bild i Raw, men redigerad i efterhand med upplättade lågdagrar-mörka partier, och neddragna högdagrar-ljusa partier.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Raw-format är alltså det format man bör använda när man vill göra färg- och kontrastjusteringar i efterhand, för om man gör samma sak i en JPEG-bild blir oftast bilden märkbart sämre. Färgerna riskerar att separeras och jämna färgtonsövergångar kan avbildas som separata färgsjok med tydliga och taggiga övergångar, istället för att färgerna flyter ihop med varann. Man brukar säga att färgerna spricker eller krackelerar. Bildbruset kan också öka, dvs ge en grynigare bild. Man bör också tänka på att JPEG är ett komprimerat format, därför ska man helst aldrig spara om en JPEG. För varje gång man sparar bilden så komprimeras den igen med följd att bildkvaliteten sjunker. De två bilderna nedan visar hur tokigt det kan bli om man drar i spakarna i en JPG-bild och sparar flera gånger i samma format, jämfört med att redigera en Raw-bild i samma omfattning. Klicka gärna på bilden så ser du tydligare vad som kan hända, och jag hoppas du kan avgöra vilken av bild som är korrigerad Raw och korrigerad JPEG, om inte behöver du antagligen skaffa en bättre bildskärm, eller förhoppningsvis bara glömt att ta på dig glasögonen :)

Att fotografera alla bilder i Raw kan samtidigt vara väldigt tidskrävande ifall man tar extremt många bilder och har för avsikt att redigera varenda en. Med en digitalkamera är det ju lätt hänt att man tar flera tusen bilder på relativt kort tid, och med handen på hjärtat det är inte alltid som bilden blir till det bättre efter att man suttit och dragit i alla spakar. Det tror jag de flesta som jobbar kontinuerligt med sina Raw-bilder råkat ut för någon gång, men detta varierar mellan olika kameror och programvaror för Raw, och det upptäcks heller inte lika lätt ifall man tar alla bilder endast i Raw. Att öppna en Raw-bild tar också längre tid, och speciellt ifall man vill detaljgranska den i 100% via kompatibelt rå-program. Mitt råd är att alltid sträva efter att ta alla bilder i både JPEG och Raw, och varför inte bara Raw eller bara JPEG, förstår du säkert när du läst igenom allt på denna sida.

För dig som känner att du varken har tid eller lust att redigera varenda Raw-bild, finns ju faktiskt flera möjligheter att ratta till bilden enligt egna önskemål direkt i kameran genom att skapa egna bildprofiler. Vilket till viss del är möjligt i de allra flesta systemkameror, men även i många avancerade kompaktkameror, återkommer till mer om bildprofiler längre ner på sidan. För att komma åt alla kamerainställningar i menyn är det första man behöver göra, att lämna det helautomatiska läget på kameran, som vanligtvis brukar vara den grön-markerade ikonen som finns på de flesta kamerors programvalsreglage, se bild nedan. Välj istället antingen P, A, S eller M-läget. Själv använder jag nästan uteslutande A/AV-läget -slutarautomatik/bländarförval, för att själv bestämma över skärpedjupet i bilden. Och när det i vissa fall krävs, M-läget, dvs manuell styrning av bländare och slutartid, och uteslutande alltid M-läget vid filmning. Beroende på kameratillverkare kan det skilja lite på benämningarna, som ex.vis Canon som skriver AV och TV, medan Nikon, Sony och övriga tillverkade använder A och S, se bild nedan. Funktionerna är dock samma där AV och A står för slutarautomatik/bländarförval, och TV och S för bländarautomatik/slutarförval.  klicka här om du vill lära dig mer om exponering >>

Från att ha varit en nästintill kompromisslös Raw-användare under många år, har jag märkt att jag automatiskt gått mer och mer över till JPEG, men inte helt och hållet såklart. Kamerornas JPEG-filer har på senare år blivit bättre och bättre för varje ny modell som släppts, och all den tid som Raw-hanteringen tidigare förbrukade använder jag idag hellre till att vara ute och fotografera. Förr satt jag och skruvade i varenda bild, men idag korrigerar jag bara Raw-bilder som absolut kräver det, mest för att spara tid. Det kan variera också lite beroende på vilken kameratillverkare och objektiv jag använder mig av. Vissa tillverkare ger generellt bättre JPEG än andra, och där jag personligen tycker Sony, Nikon och Fujifilm kommit längst idag. Men när det gäller endast färgåtergivning gillar jag också Canon och Olympus. Ingen kamera är fulländad och bäst på allt.

Bilden nedan blev tagen under sådana ljusförhållanden som jag normalt brukar försöka undvika att fotografera i. Det var helt enkelt lite väl stora kontraster mellan ljusa och mörka partier, och hade jag haft en analog kamera matad med diafilm hade jag aldrig ens funderat över att slösa med film genom att trycka på avtryckaren. Men nu var det en liten digital kompaktkamera som bilden togs med, och den översta delen är enligt kamerans standardinställningar i JPEG, och den undre är den korrigerade Raw-filen av samma bild med upplättade lågdagrar och neddragna högdagrar. Om bilden varit exponerad efter himlen hade marken varit ännu mörkare, och exponerad efter marken hade himlen varit helt utfrätt, men jag valde en mellanväg och använde exponeringskompensationen för att få så jämn exponering som möjligt mellan mörka och ljusa partier i bilden. För att sedan i efterhand jämna ut kontrasterna i Raw-programmet med minimala kvalitetsförluster. Men om jag dragit ner konstrasten direkt i kameran på lägsta möjliga minus och aktiverat kamerans automatiska dynamikjustering, samt ökat färgmättnaden ett steg så hade jag kunnat närma mig resultatet som jag fick med Raw-bilden efter redigering, dvs i JPEG-filen som den kommer ur kameran. Men när denna bild togs hade jag inte insett fördelarna än med att jobba på det sätt som jag gör idag, och hade inte skapat egna profiler i kameran. Tänkte liksom att det kan jag fixa sen, men nu har den bilden legat orörd på hårddisken i flera år tills nu. Känner du igen dig?

JPEG och Raw unisont
Rekommenderar att du ställer in din kamera på att ta både Raw och JPEG, om möjligheten finns. Det finns så många fördelar med Raw-formatet som gör det värt att använda, om inte annars i nödfall när något gått fel, eller bara under svåra ljusförhållanden som i bilden ovan. Men vid de tillfällen där man känner att tid och lust kanske inte räcker till för att sitta och skruva i rå-filer, kan man som tidigare nämnt spara väldigt mycket tid om man direkt i kameran skapat en eller flera bildprofiler enligt sina egna önskemål. Då lär garanterat också behovet att justera bilderna i efterhand minska. För att nämna några fördelar med JPEG så går det mycket snabbare att öppna bilden i 100% för granskning av t ex fokus, skärpa och brus, och är det format som är lämpligast att använda för att på snabbast sätt sortera ut vilka bilder som ska sparas eller raderas.

Raw kan också ställa till med problem hos många kameror när man vill fånga så många bilder som möjligt på så kort tid som möjligt, som t ex vid sport- eller djurfotografering med snabb seriebildtagning. Vanliga standardkameror klarar i regel inte särskilt många Raw innan serietagningen stannar av, oftast pga liten buffert, eller för att kameran inte kan skriva tillräckligt snabbt till minneskortet. Alltså ytterligare en fördel att använda JPEG med förinställda bildprofiler om kameran eller minneskortet begränsar antalet bilder vid serietagning för mycket, finns dock några få undantag bland de snabbaste kameramodellerna som klarar upp till flera hundra Raw utan uppehåll med de snabbaste minneskorten.

Var i kameran hittar jag dessa bildprofiler?
Profil-inställningar finner man i kamerans menyer, och exakt var de ligger eller är döpta till varierar mellan olika kameratillverkare. Hos de mest kända märkena så hittar man det i t ex Canons kameror under Bildstil, och i en Nikon under Ställ in Picture Controll. I Sonys kameror finns det under Kreativa Inst. Panasonics kameror är i regel mer kompetenta än andra och där hittar man det under Fotostil. Själva grundjusteringarna såsom skärpa, kontrast, färgmättnad etc, ligger sedan under ett antal olika bildprofiler som ex.vis Porträtt, Landskap, Standard, m.fl. Man kan alltså på ett enkel sätt skapa flera bildstilar och bildprofiler för olika motiv. Likvärdiga inställningar finns hos alla kameratillverkare, och i exempelvis Fujifilms kameror finns alla dessa grundparametrar direkt i översta menyn som separata inställningar.

Vad ska jag välja och ställa in parametrarna på?
Det är helt upp till dig själv vad du fotograferar och hur du vill att dina bilder/filmer ska se ut. Jag rekommenderar att du provar dig fram till vad som passar bäst för dig. Om du t ex tar mycket porträtt kan du börja med att testa profilen för Porträtt, och sen kanske dra bort eller lägga till kontrast, färgmättnad, skärpa osv enligt dina egna önskemål. Men prova gärna andra profiler också, du kanske tycker någon annan bildprofil stämmer bättre överens med hur du vill att dina bilder ska se ut.

Bildprofiler och dynamiskt omfång
Personligen fotograferar jag till stor del landskap och natur, och där bildprofilen Landskap passar mig bra i de allra flesta kameror, och det gäller oavsett kameratillverkare. Dock inte utan justeringar. 
Det första jag brukar göra i stort sett med alla kameror, är att dra ner kontrasten på minus 2-3 steg. Det gör jag för att öka dynamiken i bilderna, dvs hålla nere högdagrarna -ljusa partier, som ofta riskerar annars att att förlora teckning, samt lätta upp lågdagrarna -mörka partier, som ofta sotar igen ifall motivet är mycket konstrastrikt. Och jag behöver därför heller inte kompensera exponeringen lika mycket och ofta. Dessa bildprofiler tillsammans med kamerans automatiska dynamikjustering kan också göra underverk med dina bilder. Med automatisk dynamikjustering syftar jag på Canons Auto ljuskorrigering, eller Nikons Aktiv D-lighting, samt Sonys DRO/Auto HDR. Medan Fujfilm och Panasonic använder sig av den rätta benämningen Dynamiskt omfång, och dessa två tillverkare har ytterligare en fördel eftersom man kan justera hög- och lågdagrarna var för sig. Funktionerna för att reglera dynamiken i bilden finns oftast i flera valbara steg, samt även med ett autoläge. Men om du använder höga ISO finns alltid risken att bruset ökar i de mörka partierna, automatiska ljuskorrigeringar gör sig bäst på låga ISO och bör stängas av på högre ISO än ca 400-800 beroende på kameramodell.

Bilderna nedan är bara ett exempel på hur mycket man kan påverka bildresultatet direkt i kameran. Den översta bilden är enligt kamerans standardinställningar, och exponerad efter hur kamerans ljusmätare och bildprocessor tolkade motivet. I bilden nedanför är kontrasten neddragen på minus 3 steg, och färgmättnaden ökad med ca 1 steg. Vitbalansen ställdes in manuellt på 5300 Kelvin, istället för ca 7100 K som kamerans automatik tyckte var rätt, men som inte stämde lika bra med hur det såg ut i verkligheten. Exponeringen pluskompenserade jag med ca 1-steg eftersom den vita snön och ljusa himlen lurade kameran att underexponera. Men eftersom jag drog ner kontrasten tjänade jag också ungefär 1/3 steg i pluskompenseringen, vilket gav mindre risk för utfrätta partier där det är som ljusast. Kamerans automatiska dynamikjustering var också aktiverad i den nedre bilden.

Det var runt 20-25 minusgrader ute, och kamerans vitbalans i autoläget gav inte det kalla vädret rättvisa. Så därför justerade jag vitbalansen manuellt tills jag fick det resultat jag var ute efter.

Video?
Alla dessa inställningar jag nämnt ovan kan jag verkligen rekommendera att använda dig av vid filmning. Speciellt med tanke på att de är väldigt få kameror som klarar av att filma i Raw-format, och där flesta digitala kameror spelar in ett kraftigt komprimerat filformat som påminner mycket om JPEG, dvs ett bildformat som ger liknande problem som JPEG vid färg- och kontrastkorrigeringar i efterhand med bland annat krackelerade färger, ökade artefakter, mer brus etc.

Nu finns det förstås vissa avancerade kameramodeller som kan filma i så kallade Log-profiler, som ingår till vissa och måste köpas som extra tillbehör till andra. Att filma i Log innebär att man kan göra större kontrast- och färgjusteringar än vad som är möjligt med en standard färgprofil, nästan som i en rå-fil. Men Log-profiler är oftast väldigt färg- och kontrastlösa, och det krävs att man i efterhand justerar färger och kontrast i ett videoredigeringsprogram. Vilket i sin tur ställer högre krav på datorns kapacitet, och filmar man i högupplöst 4K finns risken att kanske ens bara några år gamla dator inte klarar den uppgiften. Allt man lägger till i videoredigeringen tar extra datakraft. Ett annat "problem" som log-profiler kan skapa i vissa kameror och gäller de som inte kan visa normal bild på skärmen, är att focus peaking inte fyller någon större funktion, eftersom funktionen är beroende av kontraster. Log är skapat för avancerade professionella filmfotografer, och ej tänkt för filmning på hobbynivå, och absolut inte för stillbildsfotografering.

Digital skärpa
Reglaget för skärpan brukar jag i regel också dra ner ca 1 steg eftersom jag tycker många kameror ger lite väl mycket digital skärpa i sina JPEG-filer enligt standardinställningarna, det ser helt enkelt inte naturligt ut. Men drar man ner skärpan på lägsta möjliga spelar det ofta ingen roll hur knivskarpt objektiv man skaffat, bilderna kommer aldrig upplevas som skarpa ändå. Objektivet som använts till bilden nedan är ett mycket skarpt objektiv i 25-tusen kronorsklassen, och kameran en 50 Mpixels-modell. Men som du ser i bilden nedan hjälper det föga om man drar ner skärpan på lägsta möjliga. I vissa kameror som t ex många av Canons modeller, kan man kan ställa in parametrarna - styrka, finhetsgrad och tröskel för den digitala skärpan separat, precis om i Raw-programmets skärpefunktion oskarp mask. Vilket ger lite större kontroll över skärpeinställningen.

I den vänstra bilden är den digitala skärpan enligt kamerans standardinställningar, och i den högra neddragen på noll.
Klicka på bilden för att se den i större format.

Färger
Personligen föredrar jag också relativt färgstarka landskapsbilder som gärna går lite åt det varmare hållet, så där brukar jag ofta öka färgmättnaden med ca 1-2 steg, och ifall det går också välja en varmare färgton. Detta varierar dock mellan olika kameror och olika fabrikat, så jag brukar ta några bilder med respektive kamera för att se åt vilket håll det lutar. Om du istället gillar bilder med låg färgmättnad, eller kanske bilder med brunton, grönton, eller svartvita bilder etc, så är det heller inget problem att fixa direkt i kameran. Och skulle man vid ett senare tillfälle ångra att man tog bilden i fel färg, så gör det inget så länge man valt att ta bilderna i både JPEG och Raw, eftersom i rå-filen finns all färginformation kvar och där det mesta går att fixa i efterhand. När jag fotograferar porträtt brukar jag istället dra ner färgmättnaden 1 eller 2 steg, annars är det lätt hänt att hudtonerna blir onaturligt röda och varma.

Vitbalans/färgtemperatur
Man kan även påverka färgerna väldigt mycket via vitbalansinställningarna i kameran. Men för dig som inte är en van användare av manuell vitbalans och som inte använder Raw, rekommenderar jag att ställa in vitbalansen i autoläge. Det kan annars göra mer skada än nytta och kanske hända att bilderna drabbas av oönskade färgstick. Det är heller inte alltid så lätt att avgöra direkt på kameraskärmen. Men det är ingen katastrof om du tagit bilderna i både JPEG och Raw, eftersom vitbalans kan man också justera i efterhand i rå-filen. I stort sett den enda bildegenskap man inte kan ändra på i efterhand är ISO. I många avancerade systemkameror kan man även påverka den automatiska vitbalansen genom att manuellt gå in och ändra åt vilket håll vitbalansen ska jobba, som exempelvis åt det varma hållet -röd/magenta, eller kalla hållet -blå/cyan.

Vid filmning däremot rekommenderar jag att ställa in vitbalansen manuellt på fasta Kelvin-grader, som vid t ex utomhusfilmning i dagsljus brukar ca 5400-6200 K vara ett bra utgångsläge. Det är inte särskilt snyggt om kameran ändrar vitbalansen själv när färger och ljus skiftar i en och samma tagning. Det är också väldigt svårt att korrigera sådana färgförändringar i efterhand med ett perfekt resultat. Inomhus får man i regel prova sig fram till rätt Kelvin beroende på lampornas färgton. Om man blandar lampljus med t ex infallande dagsljus från ett fönster så kan det ofta uppstå olika färgstick som kan vara mycket svåra eller omöjliga att korrigera i efterhand. Vid blandljus bör man därför använda dagsljusbalanserade lampor, eller allra helst lampor som har variabel färgtemperatur, men sådana lampor i regel också dyrare än de med fast färgtemperatur.

Mer information och tips angående kamerans vitbalans hittar du i denna film >>

Färgrymder
Det finns några fler funktioner angående kamerans färghantering som kan vara bra att känna till. I de flesta kameror kan man nämligen välja mellan två olika färgrymder, sRGB eller Adobe RGB. Kort beskrivet är Adobe RGB är en större färgrymd än sRGB, men egentligen bara lämplig för fotografer som har full koll på färghantering och som oftast jobbar seriöst på professionell nivå med utskrifter och tidningstryck. Fotograferar man endast i JPEG tjänar man inget på att välja den större färgrymden, eftersom JPEG inte kan visa alla de extra färgnyanserna som Adobe rymden innehåller. Alla som i stort sett bara tittar på sina bilder på en vanlig dataskärm, TV eller smartenhet bör absolut använda sRGB eftersom det är förhållandevis få och dyra bildskärmar som gör den större färgrymden rättvisa. Vid publicering av bilder på nätet brukar bilder med Adobe RGB bli märkbart sämre än sRGB-bilder, detta eftersom webbläsaren bara är anpassad för sRGB och konverterar om en Adobe RGB till sRGB automatiskt, vilket brukar innebära att Adobe-bilden visas som en kontrast- och färgfattigare bild på webben. Adobe RGB kräver även kompatibla programvaror, skrivare etc. Vilken färgrymd du bör välja i kameran handlar mer om ditt arbetssätt och vad du i första hand tänkt göra med dina bilder, men känner att du inte har 100% koll på vilken färgrymd du ska välja, så välj sRGB. Det fungerar alldeles utmärkt för alla typer av bildanvändning, och även för normala utskrifter. I rå-filen finns också all färginformation lagrad oavsett vilken färgrymd man valt i kameran, vilket innebär att man faktiskt kan skifta i efterhand mellan dessa två färgrymder i programvaran för Raw.

Brus
Brus i bilderna får man mer eller mindre alltid när man ökar ISO i kameran eftersom ISO-funktionen är en slags ljusförstärkare. Men var gränsen går där bruset börjar bli störande skiljer väldigt mycket beroende på kameramodell, och givetvis var och ens personliga tolerans för bildbrus. Alla kameror har också en inbyggd brusreducering som ofta träder i kraft från ISO 200-800 och uppåt. Den kan man välja att aktivera eller stänga av i de flesta kameror, men som standard rekommenderar jag att alltid ha den på, och speciellt om du vill få så färdiga bilder som möjligt direkt ur kameran. Reduceringen käkar lite skärpa och detaljer, men det kan man oftast acceptera mer än färgbrus. Karaktären på bruset skiljer sig också åt mellan olika kameror från olika tillverkare, vissa ger brus som skiftar i olika färger, och vissa ger ett mer monokromt brus. Det färgflammiga bruset är i mitt tycke mer störande än det monokroma, som istället ofta påminner mer och den analoga filmens korn, vilket kan tillföra en positiv känsla i vissa bilder. De flesta kameror har också en brusreducerings-funktion för långa slutartider, och något jag också rekommenderar att använda om du vill få så bra bilder som möjligt direkt i kameran, och även snabba på arbetsflödet i efterhand. Bäst är dock alltid att sträva efter så låga ISO som möjligt.

I norrskensbilden nedan som är tagen på ISO 1600, ser du skillnad med och utan brusreducering. Vänstra bilden är helt utan reducering, och den högra med aktiverad brusreducering för långa slutartider direkt i kameran. Om jag valt ett högre ISO hade jag, eller kameran varit tvungen att brusreducera mer, vilket skulle gett ett sämre resultat.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Som du nu säkert förstår finns det många fördelar med att göra bilden klar direkt i kameran på det sätt som jag beskrivit ovan. Bilderna blir jämnare exponerade ifall man minskar kontrasten, det minimerar alltså risken för utfrätta eller igensotade partier i bilden, och man behöver heller inte exponeringskompensera lika mycket och ofta. Videofilmare som inte använder Log och serietagningsfotografer som inte använder Raw, kan också ha stor nytta av detta. Även arbetsflödet kommer att förbättras, och speciellt om man använder ett Raw-program som klarar av att öppna bilden exakt som den är skapad i kameran, men många tredjepartsprogram klarar inte alltid detta lika bra som kameratillverkarnas egna Raw-program. Det är i regel färgerna som inte brukar stämma överens lika bra med originalet. Men sen vad som är rätt eller fel, är en ren smaksak och upp till dig som fotograf att avgöra.

Kortfattad kom-ihåg-lista för färdiga bilder direkt i kameran och ett snabbare arbetsflöde

1: Ställ in kameran på att ta både JPEG och RAW  om ditt minneskort inte räcker till för det, köp ett större ->>
2: Välj antingen P, A, S eller M-läget på programvalsratten, detta för att komma åt fler inställningar i kameran än i helautolägena
3: Välj auto vitbalans för stillbilder (i Raw-filen kan du ändra vitbalansen i efterhand), och manuell VB för filmning
4: Aktivera kamerans inbyggda ljuskorrigering för ökat dynamiskt omfång och sträva efter så låga ISO som möjligt
5: Välj en bildprofil som passar dina motiv och önskemål
6: Ställ in de olika parametrarna för bildprofilen som passar dina önskemål 
7: Välj i första hand färgrymden sRGB, är förinställt som standard i alla kameror
8: Aktivera kamerans inbyggda brusreducering, och i vissa kameror är det möjligt att välja olika nivåer
9: Aktivera kamerans inbyggda objektivkorrigeringar om det finns för vinjettering och kromatisk aberration, men fungerar sällan med tredjepartsobjektiv
10: Programmera gärna profilinställningarna till kamerans C-customlägen, dvs om möjligheten finns
11: Spara aldrig om en JPEG-bild flera gånger, det redan komprimerade format blir i så fall komprimerat varje gång bilden sparas. Ifall bilden behöver korrigeras i efterhand, gör det i Raw-filen istället

Glöm heller inte det viktigaste av allt om bra bildkvalitet är en viktig punkt för dig. Var noga med hur du exponerar bilden. En felexponerad och korrigerad Raw-bild kan ofta bli sämre än en välexponerad JPEG, som då inte behöver korrigeras. Om det finns mycket ljusa partier i en bild som t ex vit snö, behöver man ofta pluskompensera några steg för att inte bilden ska bli för mörk. Eller tvärtom, minuskompensera om bilden innehåller mycket mörka partier som t ex mörk skog etc.
Histogram, högdagervarning eller zebra-mönster är bra hjälpmedel att lära sig använda om man vill vara noga med exponering och bildkvalitet.

Text och bild © Mats 2019-03-04.