Vad är kromatisk aberration?

I objektiv förekommer det flera olika aberrationer, eller avvikelser med ett annat ord, och där kromatisk aberration är en av dem. Eller rättare sagt två eftersom kromatisk aberration finns i två varianter - Lateral och Longitudinell, eller Axial som den longitudinala också kallas ibland. 

Enkelt förklarat handlar båda sorterna om optiska brytningsfel i objektivets linser som framträder när ljusets våglängder/ljusstrålar inte korsar varann vid samma punkt eller fokusavstånd inne i objektivet. Kromatisk aberration visar sig oftast som en lila skugga vid skarpa kontraster, och ofta med en grön skugga på den motsatta sidan. I bilden nedan ser du en mycket extrem variant av lateral kromatisk aberration, och som tur är förekommer det väldigt sällan i denna markanta mängd. Den laterala är också oerhört enkel att korrigera så länge man tar bilderna i RAW-format, oftast bara med ett musklick i rå-programmet. Vissa kameror som t ex många av Nikons systemkameror korrigerar lateral kromatisk aberration automatiskt direkt i kameran. Funktionen finns även hos några andra tillverkare, men det fungerar sällan lika effektivt med alla objektiv som i Nikons kameror.

Lateral är den vanligaste av dem och det är relativt få och ofta väldigt dyra objektiv som är helt fria från all sorts kromatisk aberration. Lateral KA uppträder i bildens ytterkanter och oftast på objektivets alla bländaröppningar. Detta märks i regel bara vid stora kontraster som t ex något mörkt mot en ljus bakgrund, eller tvärtom. I praktiken brukar det synas särskilt väl ifall man komponerar bilden med ett mörkt grenverk mot en ljus himmel nära bildens kanter och hörn. Precis som i bilden ovan som är en förstorad del från det högra hörnet av bilden.

Longitudinell kromatisk aberration är något som i synnerhet märks i mitten av bilden hos ett fåtal ljusstarka objektiv, och då bara på stora bländaröppningar runt f/0,95-f/2,8. Longitud KA är också mer vanlig bland lite äldre linskonstruktioner. Denna variant brukar oftast avta eller försvinna helt så fort man bländar ner till mindre bländaröppningar. Den longituda är precis som den laterala mest framträdande vid stora kontraster, och speciellt synbart i motivområden som ligger utanför det fokuserade området eller om man fotograferar blänkande material.

I bilden nedan ser du ett typiskt motiv där longitudinell kromatisk aberration kan uppstå.

Den longitudinala kromatiska avvikelsen är dock inte lika enkel att korrigera som den laterala ens i RAW, och det är inte alla rå-program som har en funktion för denna variant. Det finns heller ingen kamera som klarar av att korrigera det direkt i kameran. Men det är förstås inte helt omöjligt att åtgärda och funktionen för longitudinell kromatisk aberration finns bland annat i Nikons egna RAW-program och i senare versioner av Lightroom. Longitudinell kromatisk aberration går också att trolla bort i de flesta redigeringsprogram genom att använda sig av lagerfunktioner och färgkorrigeringsverktyg.

Text skriven av Mats 2019-05-08.