Vad är bokeh?

Virvelbokeh är en av mina personliga favoriter för att få till en spännande och ovanlig bakgrund. Det är en spännande bokeh som kan användas kreativt, framförallt till porträtt. Objektiv som är kända för sin virvelbokeh är Carl Zeiss Biotar 58/2, Helios-44 58/2 och Helios-40 85/1,5. Denna effekt kommer av objektivets optiska uppbyggnad.

 

Stjärnbokeh är när "bokehbollarna" blir i formen av stjärnor. Volna 50/2,8 men även Pentax Macro-Takumar 50/4 har en påtaglig stjärnbokeh. Denna bokeh kan också användas kreativt på många sätt men kan upplevas störande för vanlig fotografering.

 

Ninjabokeh är när bländaren bara är lite stängd och då blir bokehbollarna till formen av en cirkelsågsklinga eller då typ en kaststjärna från en ninja varifrån namnet kommer ifrån. Personligen så tycker jag det mer liknar en cirkelsågsklinga än en kaststjärna. Carl Zeiss AE-objektiv till Contax var kända för detta fenomen, något som Zeiss trollade bort på de senare MM-versionerna. Det är många objektiv som hade detta problem och det bildexempel du ser här ovanför är taget med en Pentax-M 85/2. Det finns inte mycket kreativt att göra med denna typ av bokeh. Normalt så försvinner formen efter ytterligare ett stegs nedbländning.

 

Bubbelbokeh förväxlas ofta med såpbubbelbokeh. De liknar varandra men är ändå olika typer av bokeh. Bubbelbokeh innebär egentligen bara runda och fina bokehbollar. Såpbubbelbokeh, som du ser på bilden här ovanför, innebär också runda och fina bokehbollar, men bollens ytterkant är ljusare och inramar tydligt bubblan eller bokehbollen, vad man nu vill kalla den. Kända objektiv med såpbubbelbokeh är Meyer Optik Görlitz Trioplan 100/2,8, Fujinon 55/2,2 M42 och Meyer Optik Görlitz Domiplan 50/2,8. Denna bild är tagen med Fujinon 55/2,2 M42. Såpbubbelbokeh går att använda kreativt på oändligt många sätt. Dessa objektiv har gemensamt att de är optiskt rätt dåliga. Många gånger så får jag ta en bild på full öppning för att få de härliga såpbubblorna och sedan en bild till nedbländad för att få en vettig skärpa på huvudmotivet, varpå jag sätter ihop de två bilderna. Lite bökigt kanske men resultaten blir spännande.

 

Lökringsbokeh är ett modernt problem. Det uppstår av asfäriska linselement. Något som förekommer i stor grad men som börjar bli sällsyntare då objektivtillverkarna kämpar med att få bort denna effekt. Du ser tydligt på bilden hur bokehbollen ser ut som en skuren lök. Denna bild tagen med Canon EF 50/1,2 L

 

Kattögonsbokeh är nästan mer regel än undantag så att säga. Skulle också kunnat heta citronbokeh, då det liknar citroner, men det vedertagna namnet är kattögonsbokeh. Det finns på nästan alla objektiv. Speciellt på full öppning och det blir större problem ju längre ut i kanten på bilden man ser. Man vill oftast att en bokeh ska ha så runda bokehbollar som möjligt då det ger den lugnaste och mest harmoniska oskärpan i en bild.

 

Diamantbokeh är smeknamnet på fyrkantiga "bokehbollar" och det uppstår av att bländaren bara har 4 bländarblad. En optik med 5 bländarblad ger pentagoner, en optik med 6 bländarblad ger hexagoner, en optik med 7 bländarblad ger heptagoner, en optik med 8 bländarblad ger oktagonergoner, och så vidare. Mest udda är ett Carl Zeiss Planar 85/1,4 från 1973 som fanns till Rolleiflex, den hade 3 bländarblad. Mest kända optiken med 4 bländarblad är Zenitar 50/1,7. 

Fantasibokeh är min egen benämning på den typ av bokeh som du skapar utifrån en klippt form som du antingen sätter i eller framför objektivet. Mest kända är de Waterhouse bländarformer som finns till Lomo objektiv. Det är de som du ser på bilden här ovanför.

 

Donut bokeh vilket inte riktigt kan översättas till munk-bokeh, även om det stämmer så låter det bara konstigt. Sedan kan man diskutera om Donut ska stavas Doughnut. Hur som helst är det de ringformade "bokehbollarna" som du får ifrån ett spegeltele

 

Anamorfisk bokeh är den ovala bokeh som man får med ett anamorfiskt objektiv. Även om anamorfiska objektiv ger coola och intressanta effekter så är den ovala bokehn något som det finns olika åsikter om. Man kanske ställer sig neutral och kallar denna bokeh för cinematisk.

 

Numera så finns det flera objektiv som har så kallade Apodization filter. Det innebär att man offrat lite ljusstyrka för att få en gradvis toning i linselementets yttersta kant. Det gör att "bokehbollarna" inte få distinkta kanter utan det blir mjuka övergångar och bakgrunden blir till en härlig vispad grädde istället för en massa störande former. Speciellt användbart vid porträtt. När du bländar ner så försvinner naturligtvis denna effekt. Dessa bilder tagna med Canon RF 85/1,2 L och Canon RF 85/1,2 L DS. Andra exempel på objektiv med tonade kanter är Sony FE 100/2,8 STF, Fujinon XF 56/1,2 R APD och Laowa 105/2 Smooth Trans Focus (STF) . Olympus har en egen lösning på detta som de kallar Feathered Bokeh. Den tappar inget ljus men är inte lika effektiv att mjuka upp kanterna på bokehbollarna som en optik med tonade kanter.

Vad kul om du läst ända hit. Jag hoppas att du lärt dig något och att du känner dig inspirerad att utforska även de oskarpa delarna av dina bilder. Du kommer aldrig att se på en bild på samma sätt längre. 

/Thomas