Captains log

Canon FD 35mm f/2 med konkav frontlins (Radioaktiv)

Canon har alltid varit duktiga på optik. Denna optik är från 1973. Detta är Canons radioaktiva variant med konkav frontlins. Det här ska bli spännande att se vad den kan prestera. Det finns 6 olika varianter av denna Canon 35/2 med FD-fattning. Modell ett hade kromad front och tillverkades i mars 1971, de hade serienummer 10001-12199. Version 2 tillverkades kring maj 1971 och har serienummer 12200-20000. Dessa hade också kromad front. Version 3 fanns med både kromad och svart front. De tillverkades kring augusti 1971 och hade serienummer från 20001. Vissa av dem fick S.S.C. antireflexbehandling. I mars 1973 kom version 4, de hade serienummer från 50000. Det är en version 4 som vi ska testa här idag. Den har S.S.C. antireflexbehandling och den har konkav frontlins samt radioaktiva linselement, precis som alla tidigare versioner. I april 1976 så släpps version 5 som nu är en helt ny konstruktion med konvex frontlins och inga radioaktiva linselement. Den börjar på serienummer 100000. Sista versionen, nr 6 i ordningen, släpps december 1979 och den har nu fått Canons nya FD-fattning. Men nu ska vi titta närmare på version 4.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Vissa testbilder är orättvist tagna på mellanformat medan vissa är beskurna till småbild/fullformat. Anges under respektive bild. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Bländare f/2. Bild tagen på mellanformat. Ser förvånansvärt bra ut, men just på denna vill jag se hur den ser ut beskuren ner till fullformat så kolla på kommande bild.

Bländare f/2. Samma bild som ovanför men beskuren ner till fullformat. Detta är väldigt skarpt och bra för en optik från 1973. Dessutom på full öppning. Det är självklart inte perfekt. Kantskärpan är bra men inte alls lika bra som på en bra modern optik. Den har också en hel del koma i kanterna.

Bländare f/2,8. Bild tagen på mellanformat. Ytterligare bättre.

Bländare f/4. Bild tagen på mellanformat. Mycket skarp i mitten och som du såg på den beskurna bilden tidigare så räcker kantskärpan riktigt bra redan från full öppning på fullformat.

Bländare f/5,6. Bild tagen på mellanformat. Ytterligare bättre.

Bländare f/8. Bild tagen på mellanformat. Mycket bra skärpa. Nu räcker kantskärpan nästan till för mellanformat vilket är lite galet för en småbildsoptik från 1973.

Bländare f/11. Bild tagen på mellanformat. Även om diffraktionen nu börjar äta upplösning så ser det bra ut och kantskärpan skulle funka på en mellanformat. Galet bra otik detta.

Bländare f/2. Bild beskuren ner till småbildsformat/fullformat. På närbild så var denna optik desto sämre.

Bländare f/2,8. Bild beskuren ner till småbildsformat/fullformat. Hyfsad skärpa men inte bra.

Bländare f/4. Bild beskuren ner till småbildsformat/fullformat. Hyfsad skärpa.

Bländare f/5,6. Bild beskuren ner till småbildsformat/fullformat. Nu tar skärpan sig.

Bländare f/8. Bild beskuren ner till småbildsformat/fullformat. Bra skärpa.

Slutsatsen blir att detta är en mycket bra optik för sin tid. Den presterar bäst på normala till längre avstånd. På dess närgräns så presterar den som sämst. Optiken är på inga vis perfekt men den går absolut att använda på en modern fullformatskamera, och även på en med hög upplösning. Jag skulle säga att denna optiks största problem är dess koma. Som info så är radioaktiviteten bak 4,61µSv/h och fram 1,68µSv/h. Jag gillar dess gedigna konstruktion och jag gillar dess bildresultat. Canon kunde verkligen bygga bra objektiv redan då.

2020-12-03