Captains log

Leica Elmar-R 180mm f/4

Denna optik lanserades 1976 och detta exemplar är en av de 500 som tillverkades det året. Det är 100mm långt, har ett inbyggd teleskop-motljusskydd, vikten är 540 gram, den har 5 linselement i 4 grupper, närgränsen är 1,8m och den har 8 bländarblad. Ett trevligt porträtt-tele. Allt fungerar perfekt på den trots sin ålder. Fokuseringen går mjukt och fint. Bländaren löper perfekt. Ingen olja på bländarbladen. Ingen imma och inget mögel. De tillverkades fram till 1993 och fanns även i olivgrön, en så kallad safariversion.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Bländare f/4. Rätt bra skärpa i mitten. Tappar tydligt mot kanterna. Märkbar kromatisk aberration men den är lätt att ta bort.

Bländare f/5,6. Klart bättre och tecknar nästan ut mellanformat.

Bländare f/8. Bra skärpa, fortfarande lite kromatisk aberration kvar.

Bländare f/11. Diffraktionen kommer smygande och nu blir det snäppet sämre.

Bländare f/4. Nästan okej skärpa, men den är lite mjuk.

Bländare f/5,6. Bättre men fortfarande lite mjuk.

Bländare f/8. Rätt okej skärpa men den blir aldrig riktigt krispig. Behagliga oktagoner i bokehn om inte annat.

Bländare f/11. Och här kom diffraktionen vilket gör att skärpan blir sämre.

Slutsatsen blir att detta objektiv är rätt okej. Det går att använda på en modern kamera men det är inte alls lika bra som en modern optik. Det blir aldrig så där krispigt skarp som man skulle önska. Det är hyfsat smidigt i storlek men det väger en hel del, vilket gör att det känns mycket gediget men det blir tungt att ta med sig. Bokehn såg behaglig på närbilderna vilket gör mig lite nyfiken på hur det skulle göra sig på porträttbilder.

2021-03-18