Ludwig Bertele

Ludwig Jakob Bertele föddes den 25 december 1900 i München och arbetade senare i livet som optikkonstruktör. Hans konstruktioner ligger till grund för en stor del av de optiska konstruktioner som används idag.

Ludwig börjde 1916 som assistent åt en optikkonstruktör på Rodenstock i München. 1919 fyttade han till Dresden för att arbeta på Krupp-Ernemann Kinoapparate AG som optikdesigner under överinseende av August Klughardt. Ludwig Bertele började att rita på ett nytt optisk schema redan samma år. Denna konstruktion blev senare känd som Ernostar och används som grund för moderna objektiv som Canon EF 135mm F/2.0 L. Grunden till Ernostar kom från konstruktionen från en filmoptik, Ultrastigmat, vilket var en modifierad triplett som beräknats av Charles C. Minor redan 1916 och tillverkades av företaget Gundlach. Ludwigs mål var att öka ljusinsläppet och att minska aberrationer, dvs optiska fel. 

Efter fyra år av stora ansträngningar, 1923, så patenterade han sin första riktigt ljusstarka optik, Ernostar f/2. Fler versioner av den följde fram till 1926. Ernostar f/2 placerades på kameran Ermanox, vilket var en kamera som var avsedd för reportagefotografering.

1926 så grundas Zeiss Ikon genom en sammanslagning av Carl Zeiss med ICA (Internationale Camera Actiengesellschaft), Optische Anstalt CP Goerz, Contessa-Nettel och Ernemann-Werke. Ludwig fick en optisk verkstad till förfogande för sina experiment. Den verkstaden byggde alla av hans prototyper. Dessa fick alla unika femsiffriga nummer och dessa graverades oftast in på objektiven.

I slutet på 20-talet så påbörjade Ludwig utvecklingen av en objektivtyp som verkligen satt sina spår i fotohistorien. Den byggde på Ernostar typ II som hade ett positivt element i fronten som följdes av ett tjockt negativt element av meniscustyp och med ett positivt element efter det. Första objektivet kom 1931 och hade sju element i tre grupper och det fick namnet "Sonnar". Låter rätt bekant, va? Lite mer onödig kunskap är att Sonnar är en omskrivning av tyskans namn för sol som är "sonne". Ett modernt exempel på denna optikkonstruktion är Sony Carl Zeiss Sonnar T* 135/1.8 ZA. 1932 så lanserades Sonnar 50/1,5, en optik som tillverkas än i dag av Zeiss till Leica-M. På den tiden så satt den på Zeiss Ikons 35mm Contax-kameror. Det kom fler Sonnar-konstruktioner fram till 1940-talet med brännvidder från 50 till 300mm.

Kring 1934 så tog Ludwig konstruktionen från Sonnar som grund och ritade på en ny konstruktion, vilket också var hans första vidvinkeloptik. Den hade 60° bildvinkel och fick det numera mycket kända namnet Biogon. Ett namn som används än i dag. 1935 beräknade Ludwig fram Sonnar 180mm/2.8 till olympiska spelen sommaren 1936. Denna optik är känd för sin goda bildkvalitet och fina bokeh, och är därför mycket populär bland samlare.

Från 1943 till 1945 arbetade Ludwig hos Steinheil i München. Under kriget arbetade även det företaget åt vapentillverkare. Efter kriget hamnade både Dresden och Jena under sovjetisk ockupation och de tyska kamerafabrikerna blev tvungna att föra både ritningar och maskiner till Ryssland och Ukraina. Även personal fördes med till Rysslan och Ukraina för att utbilda rysk personal. Sonnarobjektiven tillverkades under namnet Jupiter. Den ryska produktionen av Jupiterobjektiv var långt större än vad Zeiss tillverkade i både väst och öst tillsammans. Ludwig Bertele hade blivit Sovjetunionens störste objektivkonstruktör och han var inte ens närvarande, vilket i och för sig var lyckligt för honom. Han klarade sig på rätt sida om järnridån. Ludwig flyttade till Schweiz under 1946 och arbetade på företaget Wild Heerbrugg. Det företaget blev sedermera Leica Geosystems.

1950 konstruerade Ludwig en flygoptik med en bildvinkel på 90°. Den fick namnet Aviogon, och denna optik var fri från optiska aberrationer. Distorsionen var mindre än 10µm över hela synfältet och upplösningen på f/4,5, vilket var enastående. Denna optik ersatte snabbt Topogon och Metrogon som standardoptik för flygfotografering. Senare kom även en Super Aviogon med hela 120° bildvinkel. Båda dessa vann många priser och utmärkelser.

Ludwig beräknade även nya optiska konstruktioner åt Carl Zeiss i Oberkochen. Det resulterade 1954 i en ny Biogon med en bildvinkel på 90°. Denna nya design blev grunden för bland annat Biogon 21/4.5 till Contax, Biogon 38/4,5mm för Hasselblad, Biogon 53/4,5 och Biogon 75/4,5 till Linhof. NASA använde Biogon på de svenska Hasselbladkamerorna som användes för att dokumentera Project Gemini 1965-66 och även Apollo-programmet 1968-72. Ludwig utvecklade även objektiv till företaget Schacht.

Ludwig lämnade företaget 1956 och fortsatte som konsult, men fortsatte även sin egen forskning. 1959 blev han tilldelad titeln hedersdoktor av ETH Zurich. Han gick i pension 1973 men fortsatte han ändå att arbeta mycket, och hans sista patent togs 1976. Han spenderade sina sista dagar i den lilla staden Wildhaus i distriktet St. Gallen i Schweiz. Ludwig Jakob Bertele avled 16 november 1985.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2020-09-17