Captains log

Leica Summicron-R 90mm f/2

Denna optik tillverkades 1981. Modellen lanserades redan 1970 så det är en 60-talskonstruktion. Den är 62,5mm lång, har ett inbyggd teleskop-motljusskydd, vikten är 560 gram, den har 5 linselement i 4 grupper, närgränsen är 0,7m och den har 8 bländarblad. Ett trevligt porträtt-tele. Allt fungerar perfekt på den trots sin ålder. Fokuseringen går mjukt och fint. Bländaren löper perfekt. Ingen olja på bländarbladen. Ingen imma och inget mögel.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Bländare f/2. Typ okej skärpa i mitten, men är ändå rätt mjukt. Skärpan faller snabbt mot kanterna och kanske räcker för en en APS-C-sensor.

Bländare f/2,8. Snäppet bättre men inte riktigt bra ännu.

Bländare f/4. Märkbart bättre och nu skulle jag nog säga att kantskärpan räcker ungefär till för fullformat.

Bländare f/5,6. Ytterligare bättre men jag börjar antyda en förvrängning.

Bländare f/8. Ungefär som f/5,6 men med mer förvrängning. Udda.

Bländare f/11. Diffraktionen börjar äta upplösning men nu syns en ännu tydligare förvrängning. Någon typ av kuddformighet kanske. Jag har aldrig stött på något liknande. Borde inte vara den elektroniska slutaren då kameran står på stativ och motivet står stilla. Väldigt udda. Antagligen är det något med den optiska konstruktionen som gör att det framträder vid små bländaröppningar eller också har kameran fått ett tillfälligt frispel, vilket inte är troligt.

Bländare f/2. Noll skärpa på nära håll. Det är mjukt med mycket överstrålninng. Dåligt.

Bländare f/2,8. Mindre dåligt än full öppning men fortfarande dåligt och med samma problem.

Bländare f/4. Nu finns någon form av skärpa men det är fortfarande inte bra.

Bländare f/5,6. Rätt okej skärpa. Nu syns tydliga oktagoner i bokehn.

Bländare f/8. Rätt okej skärpa, men inte krispigt.

Bländare f/11. Diffraktionen äter nu skärpa och det blir allt sämre.

Slutsatsen blir att detta är inte en optik värdig Leica-namnet. Förvisso en 60-talskonstruktion, men Leica kunde bättre än så här redan då. Den duger inte alls på en modern kamera oavsett sensorstorlek eller upplösning. Mekaniskt fantastisk men optiskt undermålig. Känns jobbigt att måsta säga så om en Leica-opik. Det kan säkert göra sig bra på porträtt, då man inte alltid vill ha bästa skärpan utan bara en behaglig återgivning. Jag kanske testar det någon gång framöver.

2021-03-17