Jag släpar en GFX runt Hawaii

GFX som flygkamera... 

Att fotografera från 11000 meters höjd genom dis och snett genom flygplansfönster ska inte kunna bli till något alls. Man har alla odds emot sig. Jag tog ett par bilder ändå och i Lightroom så nyttjade jag den magiska funktionen "Ta bort dis" och resultatet blev detta. Hade jag gjort den svartvit så hade inte färgerna varit något problem, och lägger man ner tid så kan man självklart få färger mer naturtrogna. Men... jag gillade hur bilden blev för bilden kan lika gärna vara från en av Jupiters månar. Jag är positivt förvånad över att GFX kunde leverera så bra detaljer med tanke på förutsättningarna. 64mm, 1/250s, f/11, ISO 100. 
 

När telet inte räcker till så hjälper den stora upplösningen till... 

En härlig solnedgång och en segelbåt som precis passerar förbi. Men med motsvarande normaloptik på 50mm så räcker inte förstoringsgraden alls till men med 50M pixel så kan man beskära rätt hårt utan problem. Här var egentligen enda gången jag riktigt saknade ett stort tele. 64mm, 1/90s, f/16, ISO 100. 

Kanske också läge att säga att alla bilder som kommer i den här serien är tagna utan stativ, så de är inte att räkna som testbilder, utan som bilder från vanlig användning. På den här bilden är största problemet avdunstningen från havet, ju längre bort desto mer softning. 

Man vill ju inte stå och titta in i solen, inte ens med glasögon. Både obekvämt och farligt. Med en spegelfri kamera så blir aldrig ljusstyrkan för ögat starkare än vad den elektroniska sökaren lyser. Finns helt klart en gräns för vad en bildsensor tål också men den är betydligt tåligare än det mänskliga ögat. Oftast kan själva värmen från solen skada sensorn lättare än ljusstyrkan men eftersom det inte finns exakta riktlinjer så bör man inte vara dumdristig utan ta du en bild av solnedgången men du behöver inte låta solen grilla bildsensorn mer än nödvändigt. Problemet blir betydligt större om du använder tele. 

Solnedgångar är absolut helt okej motiv att fotografera, njut av det vackra. Visst kan det vara lite för enkla motiv eller kanske lite banala, men det gör dem inte mindre magiska för det. Fotografera det du tycker om på det sätt som du gillar. Det kommer alltid att finnas någon som inte håller med. 

 

Tre fjärdedelar upp på världens egentligen största berg... 

En färgsättning jag bara sett genom ett flygplansfönster förut, men aldrig från en bil. Det blir helt andra färger ovanför molnen, säkert påverkar "bristen" på atmosfär en hel del. Bilden är tagen precis när solen just har gått ner. Mauna Kea på Big Island, Hawaii når 4207m över havet. Denna bild är tagen på 2860m. Sista biten fick man inte köra upp med hyrbil tyvärr. Men om man mäter hela bergets totala höjd från dess fot som står på havsbotten så mäter berget hela 10203m. Som jämförelse så är Kebnekaise 2097m högt. Mauna Kea betyder vitt berg och är en inaktiv vulkan. Senaste utbrottet gissas till 2460 före Kristus. Man gissar vidare att vulkanen är en miljon år gammal och att dess mest aktiva fas var för hundratusen år sedan. Det finns 13 astronomiska observatorier från 11 länder på dess topp. Det är 90% lägre luftfuktighet där uppe och toppen ligger över 40% av jordens atmosfär, vilket leder till avsevärt klarare luft. 

Det var väl kring +10C där uppe och asiatiska turister hade långbyxor, alla jackor de hittade, mössa eller hatt och handskar om det fanns tillgängligt. Vårt sällskap, som bestod av representanter från både Sverige och Finland, njöt av utsikten iklädda shorts och t-shirt. Förfärade österlänningar funderade om vi inte frös. Nä, och hade vi frusit hade vi aldrig erkänt det för vi är ju härdade nordbor. 

Bilden är tagen på 64mm vilket motsvarar 51mm på fullformat, 1/60s, f/8, ISO 500 och på fri hand. 

 

Platsen heter faktiskt "The end of the world" och ligger på Big Island, Hawaii. 

En plats med sådant namn måste man bara besöka, eller hur? Jag var så glad att det inte var klar himmel, dels för att inte bränna mig och minst lika mycket för att få mer karaktär i bilderna. Bara blå eller bara grå himmel blir ganska platt, men lite moln så blir det genast mer levande. Här hade jag riktigt tur med en mörkare moln som bakgrund och solen som belyste motivet genom tunna moln. Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + 32-64/4 på 32mm, 1/1000s, f/8 och ISO 200. 

 

Jag ville absolut ta en bild från andra hållet också, och jag såg tydligt var "splashzone" var och ville fånga vattenkaskaden så nära som möjligt så jag gick fram till gränsen dit vattnet nått som längst. Det jag inte tänkte på var att lite nu och då så kommer det freakwaves som är mycket större och kraftfullare än de andra vågorna. De kan vara riktigt obehagliga på stranden när man badar för dels slår de högre och sköljer över dig och de är mycket strömmare när de drar sig tillbaka, det vill säga att först sköljs du över och sedan lyfts du upp och sist så dras du ut mot havet. Man får inte vara dumdristig vid stora hav. I alla fall så kom en sådan våg och slog mot klipporna när jag stod där tryggt och långt upp på land precis där sista dropparna landar. Jag såg att splashen var betydligt större och istället för att springa iväg så stod jag kvar och tog bilden, och hoppades att det mesta gick rakt upp och inte längre in på land. Det gjorde det inte. Så jag satte kameran mot magen, böjde mig framåt, vände mig om och lät ryggen ta vattnet. Sjöblöt i rygg och rumpa så fick jag min bild. Det var helt ofarligt på alla sätt men väldigt blött. Nu är GFX vädertätad och tål väldigt mycket men man vill ju ändå undvika saltvatten. 

 

Riktiga kulhål från riktiga japanska kulor... 

Den 7 december 1941 gjordes dessa hål av japanska attackerande flygplan. Platsen är Ford Island flygbas, Oahu, Hawaii. Jag gissar att alla har sett filmen Pearl Harbour. Väldigt udda känsla att stå där allt utspelade sig och det blev väldigt påtagligt när man kunde se kulhål lite överallt. 

De japanska planen som attackerade flygfälten anföll primärt Hickam Field, Wheeler Field och Ford Island medan Kanoehe Naval Air Station, Bellows Field, and Ewa Marine Corps Station var sekundära mål. Under attacken förstördes 167st amerikanska flygplan och 161st flygplan blev skadade. Japanerna förlorade 9st Mitsubishi A6M Zero jaktplan, 15st Aichi D3A "Val" störtbombare och 5st Nakajima B5N "Kate" torpedplan. Siffrorna varierar något beroende på källa men de bör stämma rätt bra. Japanerna sänkte fyra slagskepp varav två bärgades och användes under kriget, tre kryssare, tre jagare, ett luftvärnsfartyg och ett minfartyg. Japanerna förlorade bara fem miniubåtar. Första och andra japanska hangarfartygsdivisionens fyra hangarfartyg sänktes samtliga av amerikanarna vid slaget om Midway. 

Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + 32-64/4 på 64mm, 1/75s, f/8 och ISO 100. Eftersom bilden togs snett upp mot fönstren så har jag rätat upp bilden. 

 

Riktiga kulhål från riktiga amerikanska kulor... 

Jag hoppas du läste förra lördagens GFX files för det här är lite fortsättning. Vi är fortfarande kvar på flygmuseet på Ford Island, Oahu, Hawaii. Denna gång så ser vi ett nedskjutet japanskt plan, ett Nakajima B5N "Kate". 

Jag gillar bilder man får fundera lite över men många kommer att se denna bild i sin telefon och bara gå vidare. Det sitter en kulkärve perfekt placerad mot piloten. Han kan inte ha överlevt en sådan fullträff. Vi ser en för den tiden avancerad flygplanskonstruktion med tusentals nitar som många arbetare har lagt ner massor av timmar på att få dit. Byggt för att döda, byggt för att anfalla, inte för att försvara. Det är sådana här gånger jag blir lite bestört över människans destruktiva sida. Kan vi inte alla bara kramas lite mer? Som slutet på en amerikansk actionfilm så vajar amerikanska flaggan bakom ett sönderskjutet japanskt flygplan. Fast i just denna konflikt har jag inga betänkligheter att ta amerikanernas sida till 100%. 

Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + 32-64/4 på 64mm, 1/60s, f/4 och ISO 160. 

 

Havsgudinnan Nāmaka reser sig ur stilla havet mot kusten vid Oahu, Hawaii... 

Vatten kan skapa de mest spännande former och med hjälp av solnedgången lyckades jag fånga denna naturens kreation, och det krävs inte mycket fantasi för att se formen av en ängel eller en gudinna. Vatten går inte att förutsäga mer än att man ser att det skvätter upp genom solen, så det var bara att stå där och mata bilder för varje splash. Till slut satt "bilden" där. 

Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + GF 32-64/4,0 R LM WR, 64mm, 1/4000s, f/10 och ISO 400. 

 

Ett riktigt meditationsträd... 

Serenity betyder lugn och jag tyckte det var en passande titel till denna bild. Serenity är också en film som jag verkligen gillar, men den kan jag inte kalla lugn och den faller nog inte alla i smaken heller. Hur som helst vet jag inte vem kvinnan på bilden är men jag såg motivet och kunde inte låta bli att ta denna bild. GFX är fantastisk och objektiven likaså, men för första gången har jag lite kritik och det är att bokehn i denna bild inte är till min belåtenhet. Det är lätt fixat i photoshop, men jag vill ha en fin bokeh direkt ur kameran. Den fasta 63mm är bättre men på resa är det bekvämt med zoom och denna zoomoptik är grymt bra i övrigt. 

Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + GF 32-64/4,0 R LM WR, 64mm, 1/750s, f/4 och ISO 100. 

 

Det känns väldigt udda att köra bil ovanför molnen... 

På väg upp till Haleakalā, en rejäl vulkan som skapat 75% av ön Maui i Hawaii. Haleakalā betyder solens hus, de trodde att berget var hem till halvguden Mauis farmor, hon som hjälpte honom fånga solen. På toppen, 3055m höjd, finns besökscenter och parkering och i närheten ett gäng astronomiska teleskop. Det finns några vandringsleder där också men på den höjden är det jobbigare än man tror att vandra, man märker bristen på syre även för de som kan kallas vältränade. Men akta dig för att kliva ett steg på sidan av en led för då blir du nästan skjuten på fläcken känns det som. Det är någon sällsynt växt som växer någonstans på berget och därför är de stenhårda på det. Att de sedan byggt en motorväg uppför berget och flera gigantiska teleskop verkar bekymra dem mindre. Ännu galnare är det nere i dalen där det finns ett fågelhabitat. Där får man inte cykla för man kan störa fåglarna. Men de har byggt en stor motorväg tvärs genom sjön och på en sida ligger ett stort kolkraftverk. Jag förstår verkligen inte. 

Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + GF 32-64/4,0 R LM WR, 64mm, 1/170s, f/16 och ISO 100. 

 

Kan man verkligen ta en färgglad bild från ett vattenfall i grönaste djungeln och göra den svartvit? Ja, det kan man... 

ʻAkaka vattenfall ligger nära Hilo på Big Island i Hawaii. Vattenfallet är 135m högt och ligger längs vattedraget Kolekole. ʻAkaka betyder på Hawaiianska typ separation, dela eller spricka. 

Bilden är tagen på 1s med stöd mot ett staket, jag borde använt stativ men hade inget med på denna vandring, så skärpan räcker för att bilden blir bra men inte att räknas som någon form av testbild. Fujifilm GFX50S + GF 32-64/4,0 R LM WR, 32mm, 1s, f/29 och ISO 100. 

 

Visst vill man dit? 

Man får ta vackra bilder också. Det är inte alltid lika lätt som man tror och ibland kräver det lite ansträngning, och ibland ramlar man över vackra motiv. Jag glömmer aldrig en fototävling jag besökte, jag deltog inte själv, där det fanns några helt magiska bilder tagna över en norsk fjord. Galet snygga bilder men juryn sa att de stryker vi för de är för vackra. Den bild som vann tävlingen var en suddig taklampa som hängde i ett tak. Jag kan se konstnärlighet i udda och "konstiga" bilder men den gången kändes det som att juryn trodde att de var konstnärliga, jag kände mer som att de var svårt synskadade. Så olika kan man se på bilder. Det är verkligen olika smak och så måste det få vara, vi lever ju i ett fritt land. 

Denna bild som jag själv gillar trots sin banala lättflörtighet. Det blev nog ett nytt ord. Jag använde appen TPE för att se exakt när och var solnedgången skulle vara som bäst, sedan fick vi leta reda på palmer vid stranden. Faktiskt inte så lätt som man skulle tro, men denna palm var fin och låg lämpligt nära stranden, sedan var det bara att invänta. Jag gjorde mitt jobb och GFX gjorde sitt och så här blev det. 

Om jag inte minns fel så hette området Kea'au och ligger på Oahu, Hawaii. 

Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + GF 32-64/4,0 R LM WR, 56mm, 1/60s, f/16 och ISO 100. 

 

När dina barn frågar var moln kommer ifrån så kan du visa dem denna bild... 

Tänkte att lite humor piggar upp i höstmörkret. Bilden är tagen från Muana Kea, Big Island, Hawaii. 

Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + GF 32-64/4,0 R LM WR, 64mm, 1/300s, f/11 och ISO 100. 

 

Hawaii eller Island? Båda har svarta sandstränder och jag har likadana bilder, med samma skor, men eftersom jag är barbent på denna bild så är det Hawaii. 

Vi är så vana med sandbruna ständer och ibland ser vi vita stränder på bild och tänker: Åhhhhh!. Att då komma till en kolsvart strand känns väldigt konstigt, nästan fel, för vår hjärna förstår det liksom inte. Verkligheten känns Photoshoppad. Punaluʻu svarta strand ligger mellan Pāhala och Nāʻālehu, vilket gör att alla tänker: Aha, exakt där! 

Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + GF 32-64/4,0 R LM WR, 32mm, 1/90s, f/11 och ISO 100. 

 

Med tanke på att jag ser ner på molnen så är jag rätt högt upp här... 

Bilden är tagen från Mauna Kea från den punkt där man tyvärr inte får ta hyrbil högre upp. I bakgrunden ser du Mauna Loa sticka upp ur molnen. Mauna Kea når 4207 över havsytan och 10203 meter över havsbotten. Jag står på ungefär 3000 meters höjd. Mauna Loa når 4170 meter över havet. Hela bergssidan är full av småkratrar liknande som den du ser i förgrunden på denna bild.  

Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + GF 32-64/4,0 R LM WR, 32mm, 1/60s, f/16 och ISO 400. 

 

Det här flygtornet känner du säkert igen från filmen "Pearl Harbour".

 

Här är en bild från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas tempel i Laie. Otroligt vackert.

 

På väg från Maui så tittar jag ut och hoppar nästan till då jag ser ett berg som sticker upp ur molnen, Haleakala. Det ser man inte varje dag.

 

Då kan jag passa på att visa en bild från Kaleakala. Här ser du några av de observatorier som ligger där uppe. Man märkte helt klart av att luften var tunnare där uppe. 3055 meters höjd. Mitt personliga rekord. Än så länge i alla fall.

Det var ett litet urval av bilder från Hawaii som jag ville dela med mig av. 

Text och bild: © Thomas Lövgren

2017-04-12