Kilfitt Kilar 40mm f/2,8

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Här ser du optiken i sitt minsta läge.
 

Här ser du optiken på max närgräns.

Heinz Kilfitt var en produktiv herre som designade Robot-kameror redan på 30-talet. Hans företag Heinz Kilfitt München är kända för sina innovativa makro-, tele- och zoomobjektiv från 50-60-talen. Kilfitt fick 1960 kontraktet att tillverka den banbrytande Voigtländer Zoomar 36-82mm. När Heinz Kilfitt 1967 pensionerade sig så tog Dr. Frank G. Back, Zoomar designer, över Kilfit-företaget och fortsatte med dess produkter från Long Island, New York. 

Under sin verksamma tid så konstruerade Heinz Kilfitt en del kameror. En var Kilfitt Motor Camera, en kamera som var lite för lik Robot. Kilfitt hade sålt originaldesignen för Robot till Berning och fick på grund av det sluta tillverka Kilfitt Motor Camera. Kilfitt designade 1951 Mecaflex, en 35mm spegelreflexkamera. Den lanserades 1953 och tillverkades då av Metz i Fürth i Tyskland, men de drog sig ur efter endast ett fåtal kameror tillverkats. Kilfitt vände sig då till S.E.R.O.A. (Société d'Etude et Recherche Optique et Acoustique) i Monaco fram till kring 1965 då kamera lades ner. Heinz Kilfitt designade förutom Robot och Mecaflex men även Kowa Six och Kalimar Reflex.

Objektiven var först märkta Kamerabau-Anstalt-Vaduz Kilfitt-Makro-Kilar, sedan Heinz Kilfitt München Makro-Kilar och slutligen Kilfitt München Makro-Kilar. Alltså måste tillverkning skett från början i Vaduz, Lichtenstein för att sedan flyttats till München. Kilfitt objektiv fanns till Mecaflex, Alpa, Exakta, Pentacon Six, med flera, och även till en del smalfilmskameror.

 

Bländare f3,5. Här mer bara för att se hur bakgrunden ter sig vid porträtt. Inget för pixelpeeping.

 

Bländare f/2,8. Mjuk. Lite skärpa i mitten men den försvinner snabbt mot kanterna.

 

Bländare f/4. Okej skärpa i mitten men kanterna brister. Helt klart tecknar den inte ut mellanformat men det är inte att vänta heller.

 

Bländare f/5,6. Skarpt i mitten. Sedan blir det sämre skärpa mot kankterna för att sedan blir lite skarpare och sedan oskarpare igen. Ett fenomen jag sett förr men aldrig satt mig in i vad det beror på. Självklart sitter det i den optiska konstruktionen men jag tänkte rent tekniskt.

 

Bländare f/8. Bra skärpa. Funkar nu för fullformat.

 

Bländare f/11. Bra skärpa trots att diffraktionen nu äter upplösning.

 

Bländare f/2,8. Hyfsad skärpa. Med tanke på åldern så det bra, optiken är ändå kring 60 år gammal. Sköna bokehbubblor med en härlig ljus ring i ytterkanten.

 

Bländare f/4. Okej skärpa. Den tiobladiga bländaren håller bokehbubblorna under kontroll.

 

Bländare f/8. Bra skärpa!

 

Bländare f/11. Bra skärpa även om diffraktionen nu äter upplösning.

 

Bländare f/2,8. Mjukt och någon form av skärpa endast i absoluta mitten.

 

Bländare f/4. Bättre än full öppning men inte bra.

 

Bländare f/5,6. Nu börjar det på att likna något även om kantskärpan lämnar mycket att önska.

 

Bländare f/8. Bra skärpa men man märker att diffraktionen kommer redan nu.

Slutsatsen blir att detta var en mycket välkonstruerad optik för sin tid. Den tiden var dock för kring 60 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Till allmänt bruk rekommenderar jag inte den på en modern kamera, men optiken har lite charm och dessutom en intressant bokeh så den passar absolut till mer kreativ fotografering. Hur som helst en kul och intressant optik att ha i din samling.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2019-10-21