Captains log

Olympus OM 40mm f/2

Yoshihisa Maitani är mannen bakom konstruktionerna för den legendariska Olympus OM-1 och innovativa Olympus XA. Han är också mannen bakom Olympus Zuiko 40/2. Han ville bygga den bästa och smidigaste optiken på marknaden. Det blev Olympus Zuiko 40/2. Pannkaksobjektiv var på modet då och Contax och Nikon hade 45/2,8 och Pentax 40/2,8, så alla de var ljussvagare än Olympus. Optiken släpptes 1984 men blev aldrig någon succé. Förmodligen mest på grund av prislappen. En Olympus Zuiko 50/1,8 var inte mycket större men kostade avsevärt mindre. Den har 6 linselement i 6 grupper. Den väger 140gram och är 25mm lång. Det sägs att endast 10,000st tillverkades fram tills den lades ned 1994. Det är idag en mycket eftertraktad optik och därför ligger den högt i pris. De ligger oftast från 4000-6000kr. Är den värd det? Det ska vi nu se.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Bländare f/2. Det är mjukt så den är inte speciellt användbar på full öppning. Man kan få lite av en dreamy effekt på porträttbilder. Den håller den skärpa som finns ända ut till fullformat i alla fall. Jag skulle inte använda den på full öppning.

Bländare f/2,8. Nu är den klart bättre. Mjukheten är borta. Den är inte riktigt krispig så jag upplever att upplösningen är inte helt tillräcklig.

Bländare f/4. Ytterligare bättre. Börjar på se riktigt bra ut.

Bländare f/5,6. Ytterligare bättre. Jag trodde den skulle vinjettera mycket mer på mellanformat.

Bländare f/8. På den här bländaren brukar de flesta objektiv vara som bäst och även denna.

Bländare f/11. Som vanligt kommer diffraktionen nu smygande och glufsar i sig upplösning.

Bländare f/2. Hmm, det område som är skarpt är en liten cirkel i mitten. Detta är verkligen inte en macro-optik.

Bländare f/2,8. Skärpecirkeln ökar sin diameter. Det lilla området som är skarpt i mitten är dock verkligen skarpt.

Bländare f/4. Området med skärpa ökar ytterligare. Lustigt hur tydligt gränsen går mellan skärpa och oskräpa.

Bländare f/5,6. Nu täcker skärpeområdet nästan hela kameran och där är skärpan mycket bra. Långt över förväntan faktiskt. Den 6-bladiga bländaren producerar hexagoner som förväntat.

Bländare f/8. Mittskärpan är mycket bra.

Bländare f/11. Diffraktionen äter upplösning. Ser fortfarande bra ut men inte lika bra som på f/8.

Slutsatsen blir att denna optik är användbar på en modern fullformatskamera så länge du bländar ner den lite. På långa avstånd skulle jag däremot inte använda den på en kamera med högre upplösning än kring 25 MP, då jag inte tycker optiken ger tillräckligt hög upplösning här på overkill med 100 MP. Jag är förvånad hur skarpt den var på närbilderna, i alla fall i det område som det fanns skärpa. Dock fanns ingen kantskärpa alls vid närbild, något som var uppenbart även om jag inte testar kantskärpan vid närbilder så var det så uppenbart hur skärpeområdet ökade vid nedbländning. Jag har aldrig sett det så tydligt förr. Är denna optik värd 4000-6000kr? Nej, inte ens i närheten, inte som bruksoptik. Däremot är den en juvel att ha för den som samlar på Olympus.

2020-02-14