Ducati - inte bara hojar...

Ducati tillverkar bland de bästa motorcyklarna på marknaden idag. Men Ducati har en lång och omväxlande historia som börjar redan 1926. De tillverkade då radio under namnet Società Radio Brevetti Ducati. Under andra världskriget fick de "vissa" svårigheter. 1944 bombades nämligen deras fabriker ner till grunden. Bröderna Ducati hade dock filat på en del idéer och 1946 lanserade man sin första motor och 1952 sin första motorcykel. Det som är förvånansvärt okänt är att Ducati faktiskt tillverkade kameror 1946 -1952. De tillverkade två modeller, toppversionen hette "Sogno" vilket betyder dröm och den fick även smeknamnet "The Italian Leica". Nu ligger kvalitetsnivån långt under Leica, men de påminde en hel del om varandra. Ducati var dock betydligt mindre i storlek. Den enklare modellen hade det passande namnet "Simplex". Många av kamerorna gavs till personalen på Ducati och de blev märkta med "PER COLLABORATORE DUCATI" och "NON CEDIBILE". Så nu ska vi ta en riktig titt på dessa alltför okända kameror. Det är en Ducati Simplex du ser på bilderna och den kommer från vår egen samling.

Ducati fick göra en del udda lösningar för att få ner storleken på kameran. Den hade bara en ridå i slutaren med en 20mm öppning i mitten. På grund av detta kan den inte ha samma lösning som andra kameror som har två ridåer, som varierar spaltöppningen men ridån går med samma hastighet. Ducati fick göra hastigheten på ridån varierbar eftersom spalten alltid är densamma. De löste det genom att placera slutartidsratten direkt på upptagningsspolen och ansluta en änden av slutarfjädern till ratten. När du ökar slutarhastigheten så ger du större kraft till fjädern. Det är därför avstånden mellan slutartiderna blir helt motsatta till t ex samtida Leica. Därför är hoppet mellan 1/200s och 1/500s så stort. För att komma ner till 1/20s så har kameran en luftdämpning i kamerans botten. Ett annat problem med en enda ridå med fast spaltöppning är att när du spänner slutaren så passerar ju öppningen filmen igen. Detta löste Ducati med en extra slutare, en med två "dörrar", som stängs mellan optik och slutaren. Denna slutare är kopplad till avtryckaren så att de öppnas när du trycker ner avtryckaren och sedan du tryckt av så stängs dörrarna igen. Om optiken inte var utfälld så hindrade optiken dörrarna från att öppnas och det gick då inte att ta en bild. På så sätt så undvek man att ta oskarpa bilder eftersom optiken inte var i rätt läge. Objektivlocket passade endast när optiken var infälld, så du riskerade inte heller att ta bilder med objektivlocket på. En annan udda lösning var att vänstra ratten drog fram filmen medan den högra spolade tillbaka den i kassetten, vilket är precis tvärtom mot de flesta andra kamerorna från den tiden.

 

Avtryckaren sitter på kamerans vänstra front. Också udda. Senare modeller hade även blixtsynk.

 

Dessa kameror är grymt kompakta. När man ser dem på bild tror man de är normalstora men faktum är att de ryms i din handflata. Simplex på bilden är 99 x 55 x 25mm medan Sogno är inte större än 76 x 50 x 25mm!

 

För att sätta in eller byta film så tar du av hela bakstycket och hela bottenplattan. En lösning som var vanlig på den tiden. Ducati använde en egen filmkassett viket krånglade till det hela. Detta för att kunna håll ner storleken på kameran. Kassetten rymde film för endast 15 bilder. Kassetten har ungefär samma diameter som ett AA-batteri. Väldigt liten!

 

Både Ducati Sogno och Simplex var halvformatare, det vill säga att de använde bara 18x24mm av 35mm filmen. Olympus satsade under 60-talet en hel del på halvformat. Nackdelen med halvformat blev ju naturligtvis bara halva negativstorleken och då också bara halva upplösningen. En annan praktisk nackdel är att du får höjdformat när du håller kameran på normalt sätt och de flesta fotograferar i 90 grader åt andra hållet, landskapsformat. Det fanns faktiskt också en tredje modell som hett Tipo Sport med 1/3000s som snabbaste slutartid. Den tillverkades i hela ett (1!) exemplar. Där för säger man generellt att Ducati tillverkade bara två modeller. Ett enda ex kan inte kallas produktion.

 

Ducati Simplex har en riktigt dålig sökare, den är pytteliten och svår att se genom. Fast det var ofta så på den tiden.

 

En av deras radioapparater...

 

Här har du en lista över de objektiv som fanns till Ducati-kameror:
	Dugon 19/6,3
	Argon 28/4,0
	Vitor 35/2,8
	Vitor 35/3,5
	Eltor 40/2,0
	Luxtor 40/1,5
	Lator 60/2,8
	Teletor 120/5,6

 

Text: Thomas Lövgren