Konica Hexanon 38mm f/2,8 från C35

Här har jag satt optiken på en Sony A7R IV via en adapter. Jag föredrar att pressa objektiven över sin egentligen förmåga på Fujifilm GFX 100S som har en sensor i mellanformat. Sony A7R IV har en fullformatssensor, en storlek som detta objektiv är byggt för så det blir tråkigt rättvist. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

Vi ska titta lite på denna kameras historia innan vi går vidare: 1968 lanseras Konica C35. Den var då i silver, och en svart version släpptes 1969. Kameran har en kopplad mätsökare för fokusering. Närgränsen är 1m. Slutaren kom från Copal och klarar 1/650s - 1/30s + B, blixtsynk på 1/25s. Slutarbladen fungerade också som bländarblad. De har en mekanisk själutlösare. Objektivet är ett Hexanon 38mm f/2.8 med 4 linselement. Konica använde toriumoxid i denna optik så den är lätt radioaktiv, jag mätt den till 1,69µSv/h. 46mm filtergänga. Ljusmätaren är en CdS-cell som klarar ISO 25-400. En mätarnål i sökaren visar tid/bländarkombination. Den är verklig storlek, som skiljer lite från angiven, 120x75x52mm och väger 380 gram. Den kostade GBP 42,15 och ville du ha den i svart så kostade det GBP 4,00 extra. Priser var då på den tiden och är inte omräknade med gångna årens inflation. 

I Japan så marknadsfördes den som Konica C35 "Journey" då den hade en bra storlek för att följa med på resor. Vi har flera exemplar av denna kamera och ett av dem var i klart sämre skick så jag snodde optiken från den för att testa på en modern kamera. När jag demonterade optiken så fick jag se hur välbyggd kameran är. Speciellt i jämförelse med dess närmaste konkurrent Minolta Hi-Matic F. Konica hade metallkåpor både i topp och botten samt att själva kamerakroppen också var byggd i metall, till skillnad från Minoltan där allt detta var i plast. Själva objektivet ser ut att vara gedignare byggd, och Konica använde glas med toriumoxid vilket gav bättre bilder men istället är svagt radioaktivt. 

Vi har ett helt gäng Konica C35 i vårt museum och så jag valde den fulaste av dem till att donera sin optik. Jag tog några mobilbilder under demonteringen, eller vi kanske ska kalla det under fritagandet av optiken. Eftersom slutaren och bländaren är en och samma mekanik på en sådan här kamera så blir optiken bländarlös som fritagen. Dess bländaröppning är annars en udda typ av romb. Nu slipper vi den. Man kan lägga till en bländaröppning baktill som man så önskar men jag är ändå ute efter om optiken har någon intressant charm, och det brukar visa sig bäst på full öppning ändå.

Som jag skrev tidigare så eftersom slutaren och bländaren är en och samma mekanik på en sådan här kamera så blir optiken bländarlös som fritagen. Dess bländaröppning är annars en udda typ av romb. Nu slipper vi den. Man kan lägga till en bländaröppning baktill som man så önskar men jag är ändå ute efter om optiken har någon intressant charm, och det brukar visa sig bäst på full öppning ändå. Bildresultatet är dåligt. Det finns en mjuk halvskärpa i mitten men tappar snabbt mot kanterna där resultatet blir bedrövligt dåligt. Eftersom kameran är så rejält byggd och objektivet ser väldigt seriöst byggt ut, samt att det innehåller radioaktiv toriumoxid så hade jag väntat mig att detta objektiv skulle vara riktigt bra, men det är det absolut inte. Detta är en besvikelse. Ett dåligt objektiv helt enkelt.

Hyfsad skärpa i absoluta mitten men bra är det inte. Ser kromatisk aberration som slår mot blått. Konica brukar göra bra objektiv men detta är inte ett av dem.

Här kollar jag på bokehbollarna med hjälp av julgransbelysning. Runda fina bokehbollar men inget spännande att använda kreativt.

Slutsatsen blir att detta är inte ett bra objektiv. Bildresultatet är dåligt. Tråkigt.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2022-10-24