Captains log

Carl Zeiss Tessar 45mm f/2,8

Carl Zeiss Tessar är en mycket berömd optisk konstruktion. En tysk fysiker med namnet Paul Rudolph arbetade på Zeiss och tog patent på denna konstruktion redan 1902. Konstruktionen består av fyra linselement i tre grupper. Konstruktionen uppgraderades till f/2,8 1930 av Willy Merté. Från början så fick namnet Tessar och dess konstruktion endast användas och tillverkas under licens från Zeiss och licenser innehades av Ross Optics, Storbrittanien, in the United Kingdom, Bausch & Lomb i USA, och Krauss i Frankrike. Senare så användes liknande konstruktioner utan namnet Tessar i Schneider Xenar, Agfa Solinar, Rodenstock Ysar, Kodak Ektar, KMZ Industar, Yashica Yashinon 80mm (TLR) and Minolta Rokkor 75mm (TLR). Minoxar 35/2.8 som fanns på Minox M.D.C och GT-E var av Tessar-typ och hade lantan (Lanthanum) i glaset vilket gav mycket bra resultat. Efter andra världskriget så hamnade Zeissfabriken i Jena på fel sida om järnridån. En tid så var de östtyska Zeiss-objektiven endast märkta med "T" men efter mycket bråk så började östtyska Zeiss på namnges som Carl Zeiss Jena. På senare tid så har namnet "Tessar" missbrukats av både Sony och Nokia och de objektiven har inget alls med Tessar som optisk konstruktion att göra.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 6768x4512 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Som du ser så är detta en äkta pannkakeoptik. Den är mycket platt och lätt, det väger bara 90 gram. Som kuriosa så kan jag berätta att dess exakta brännvidd är 46,5mm. Närgränsen är 0,6m.

Bländare f/2,8. Detta är inte en fantastisk optik. I och för sig så är det en enkel linskonstruktion. Skärpan är inte kass men inte bra heller. Kantskärpan räcker inte alls för mellanformat, och det ska man ju inte förvänta sig heller. Kantskärpan räcker inte riktigt för fullformat heller men på en sensor med APS-C-storlek så räcker det gott. Däremot är jag förvånad att den inte vinjetterade mer på mellanformat som denna bild är tagen med. Nu är vinjettering justerad i Lightroom, det enda som är redigerat, men jag hade förväntat mig att den skulle vinjettera så mycket att det inte gick att justera till, så där överraskade den positivt om inte annat.

Bländare f/4. Självklart lite bättre skärpa.

Bländare f/11 och nu räcker kantskärpan nästan till för fullformat.

Bländare f/2,8. Mittskärpan är okej, inte kass och inte fantastisk. Bokehn rätt okej ut. Bokehbollarna är inte perfekt runda och de ljusare kanterna ger ingen större intressefaktor utan kan nog mest bli irriterande.

Bländare f/4 ger bättre skärpa men blir aldrig fantastisk. Nu börjar bländarformen dock skapa hexagoner vilket inte gör någon glad.

Bländare f/5,6 och skärpan blir bättre, dock inte fantastisk. Hexagonerna blir tyvärr allt tydligare.

Bländare f/11. Skärpan självklart ännu bättre men imponerar ändå inte för att vara en Zeiss-optik och hexagonerna börjar bli allt otäckare.

Slutsatsen blir att denna optik får allt snällt spendera resten av sin tillvaro i trygghet på en hylla i vårt museum. Ingen charm och ingen imponerande skärpa. Den är lätt och platt, och är en intressant optik att ha i vår samling.

2019-03-22