Captains log

Carl Zeiss 85mm f/2,8

Det är många som höjt detta objektiv till skyarna. Vissa påstår att det är till och med bättre än Zeiss 85mm f/1,4. Till slut så ramlade jag över ett exemplar i hyfsat skick och till hyfsat pris. Kändes spännande att äntligen få testa detta objektiv. Jag har gjort två separata tester av detta objektiv som jag satt ihop till detta inlägg.

Designen är helt i samma stil som övriga objektiv som fanns till Contax på den tiden. Carl Zeiss Sonnar 85mm f/2,8 är ett kompakt och lätt objektiv. Det känns ändå gediget och välbyggt, precis som de flesta objektiv var till Contax. Objektivet har 5 linselement i 4 grupper.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 6768x4512 pixel. Inte ändra storlek bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Bländare f/2,8. Mycket bra mittskärpa redan vid full öppning. Kantskärpan räcker typ för fullformat.

Bländare f/4. Ännu bättre skärpa. Mycket bra. Kantskärpan räcker utan problem för fullformat och nära mellanformat.

Bländare f/11. Wow! Mycket bra skärpa och den tecknar till och med ut hela mellanformatssensorn, och det ända ut i kanten! Imponerande!

Jag testade denna optik tidigare med Sony A9 / A7R III, och här kan du läsa den testen:

Här sitter objektivet på en Sony A9 och via en Pixco adapter. En kombination som funkade bra, men när jag använde objektivet på en A7 R III så kom objektivet riktigt till sin rätt.

Carl Zeiss berömda T*-behandling ska lösa motjussituationer bra men jag tycker inte detta objektiv imponerar i motljussituationer. Det blir alltför lätt överstrålning. Skulle nog säga att det är denna optiks största svaghet. En svaghet som också kan vara en möjlighet om du vill ta spännande motjusbilder.

Här har jag valt en tämligen snäll bakgrund och det ser behagligt och bra ut. Bilden är tagen med Sony A9.

Här har jag valt den stökigaste bakgrunden jag kunde hitta och det ser fortfarande behagligt och bra ut. Inte perfekt måste jag tillägga, men bra. Det vackraste är om reflexer blir helt runda och inte som kattpupiller vilket det blir här. Bilden är tagen med Sony A9.

Här har jag fotograferat julbelysning i mörker för att se hur "bokehbollarna" ser ut. Ganska medelmåttigt. Inte kasst men inte spännande. Bara i absolut mitten som de är runda.

Carl Zeiss Sonnar 85mm f/2,8 är bättre på långa och medelavstånd. Det prestar inte lika bra på närgränsen. Ändå så tycker jag det ser rätt bra ut. Självklart så blev skärpan ännu bättre vid nedbländning men det är inte lika intressant då jag anser att detta är en porträttoptik som ska användas på full öppning. Denna bild är tagen på bästa närgräns, f/2,8 och med en Sony A7 R III. Klicka på bilden för att se den i full upplösning.

Min slutsats vid första testen med Sony var denna: Så då är frågan om jag verkligen skulle använda detta i verkligheten och svaret är faktiskt nej. Även om objektivet presterar bra och har en fin bokeh så är det inte så skarpt att det är bättre än många moderna objektiv. Samma sak med bokehn att det är inte bättre än många moderna objektiv. Däremot så är det märkbart sämre än moderna objektiv i motljus. Det senare kan vara den grej som gör att jag kanske skulle använda detta objektiv någon gång för att få en kraftig och härlig överstrålning vid något porträtt. Jag hade hoppats på mer unik karaktär på något sätt i detta objektiv, jag saknar det tredimensionella. Det är lite det som är skillnaden mellan Zeiss objektiv och Leica objektiv.

Min andra slutsats med GFX blir en helt annan: På långa avstånd med GFX så var bildresultatet fantastiskt bra.

Sony är en mycket bra kamera och jag är förvånad över skillnaderna i resultat.

2018-05-18 (Sony) + 2019-03-20 (Fujifilm GFX)