Captains log

Pentax Super-Takumar 135mm f/2,5 (Art nr 43801)

Det finns tre versioner av denna optik. De ser exakt likadana ut på utsidan. På sidan av omkopplaren för auto/man bländare så sitter artikelnumret. Den första versionen kom 1968, den vi har, med artikelnummer 43801. Version 43802 från 1971 har samma optiska konstruktion men har flerskikts antireflexbehandling. De har båda 5 element i 4 grupper och väger 444 gram. 1973 kom en ny optisk konstruktion som har artikelnummer 43812. Den versionen har 6 element i 6 grupper och väger 470 gram, så det är en helt annan konstruktion. En betydligt bättre konstruktion. Det är samma konstruktion som användes för Takumar (Bayonet) 135/2,5 som jag testat tidigare.

Här har jag satt objektivet på en Fujifilm GFX 100S via en adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Bländare f/2,5. Ganska mjuk, en del överstrålning och märkbar kromatisk aberration.

Bländare f/4. Fortfarande mjuk, och även en del överstrålning och förvånansvärt nog fortfarande märkbar kromatisk aberration.

Bländare f/5,6. Bättre men fortfarande inte vad jag skulle kalla bra.

Bländare f/8. Här borde den vara bra men det är den inte. Pentax Takumar-objekitv men M42-gänga brukar vara riktigt bra men denna känns som ett misslyckande. 135mm objektiv brukar som alltid vara bra till mycket bra men detta är verkligen ett undantag. Jag trodde att den Takumar med PK-fattning som också är 135/2,5 skulle varit samma konstruktion, men den är avsevärt bättre än denna.

Bländare f/11. Fortfarande inte bra och det är fortfarande problem med kromatisk aberration. Dessutom så brukar diffraktionen börja äta av upplösningen kring denna bländaröppning.

Bländare f/2,5. Inte mycket till skärpa. Den är mjuk. Den har en påtaglig överstrålning.

Bländare f/4. Inte mycket bättre än vid full öppning. Ninjabokeh gör inte saken bättre.

Bländare f/5,6. Bättre men inte bra. Den 6-bladiga bländaren ger nu tydliga hexagoner.

Bländare f/8. Inte riktigt bra bra här heller. Bättre än de större bländarna men det räcker inte.

Bländare f/11. Nu kommer diffraktionen och det blir sämre.

Slutsatsen blir att detta är det svarta fåret bland alla fina Takumar-objektiv. Kanske därför det kom en helt ny optisk konstruktion 1973. Jag vet inte vad som gått fel när de konstruerade denna optik, eller om detta är ett måndagsexemplar utan motsvarighet. Hur som helst är detta objektiv dåligt och ska undvikas. Om du absolut vill ha en Pentax 135/2,5 så köp den med bajonett, för den är bra och är billig. Vill du abslout ha en med M42, så köp den med art nr 43812. Som jag skrev tidiagare så sitter artikelnumret på sidan av omkopplaren för auto/man bländare.

2021-04-21