Captains log

Soligor C/D 35mm f/2

Nu ska vi kika närmare på ännu en riktigt ovanlig optik från Soligor. Från tillverkningsnumret så kan jag utläsa att den är tillverkad av Tokina 1975. Jag hade nog gissat på att det skulle varit lite senare. Det är en C/D vilket innebär att den är konstruerad i en dator då C/D står för Computer Design. Soligor C/D 35/2,0 är 51mm lång och väger 270 gram. Det har 8 linselement i 7 grupper. För att få ett grepp om Soligor måste vi börja med ett företag som hette Allied Impex, de var en amerikansk distributör som på 1950-talet använde namnet Soligor för kameror och objektiv som de importerade från Japan. De importerade även Miranda och de tog kontroll över Miranda under slutet av 1960-talet. Miranda hade ofta Soligor objektiv. 1968 startades ett tyskt dotterföretag med namnet A.I.C. Phototechnik GmbH och 1993 blev det Soligor GmbH. Sista ägaren bodde i Hong Kong. 2011 gick företaget i konkurs.

Här har jag satt objektivet på en Fujifilm GFX 100S via en adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Bländare f/2. Optiken levererar sämre resultat än mina redan låga förväntningar av en ljusstark "piratoptik" från 1975. Den är väldigt mjuk. Det finns knappt någon form av skärpa i mitten alls men den lilla som finns faller både snabbt och mycket mot kanterna. Den har har en mycket kraftig överstrålning. Kantskärpan är helt obefintlig. Ett dålig resultat. Det syns också tydligt att objektivet har ett vågformat bildplan.

Bländare f/2,8. Lite bättre än full öppning men ändå tragiskt dåligt.

Bländare f/4. Mycket bättre men långt ifrån bra. Fortfarande extremt tydligt med dess vågformade bildplan.

Bländare f/5,6. Nu har den helt okej skärpa i mitten. Inte bra, inte krispigt men som sagt helt okej. Kanterna är bättre men fortfarande dåliga.

Bländare f/8. Här är den som bäst, eller om man kanske säger minst dålig. Mittskärpan är okej men kantskärpan är dålig.

Bländare f/11. Diffraktionen tuggar nu i sig den skärpa som fanns och det blir sämre.

Bländare f/2. Det finns lite skärpa i absoluta mitten men den försvinner snabbt ut mot kanterna.

Bländare f/2,8. Lite bättre men inte bra. Synlig ninjabokeh.

Bländare f/4. Okej skärpa i mitten men den faller fortfarande snabbt.

Bländare f/5,6. Helt okej mittskärpa.

Bländare f/8. Nu är skärpan rätt bra.

Bländare f/11. Diffraktionen börjar nu påverka skärpan men det ser ändå fortfarande bra ut.

Slutsatsen blir att detta är inte en bra optik. Den är bättre på kortare håll än längre men den blir aldrig tillräckligt bra för att användas på en modern kamera, detta oavsett upplösning. De ligger ofta kring 2000kr på marknaden idag, detta på grund av att de är sällsynta. Rent optiskt är de inte ens värda 200kr. Men jag är ändå glad att vi har en i vårt museum då det är en sällsynt optik.

2021-05-19