MC APO TeleZenitar-M 135mm f/2,8

Tillverkad av KMZ. Väger 430 gram och är 66,5 x 83mm stor. Den har 5 linselement i 4 grupper. Filterdiameter 58mm. Detta verkar vara en mycket sällsynt optik. Det finns nästan ingen information alls om den. Jag har hittat tre till salu i världen i skrivande stund och de kostade 2950kr, 5100kr och 7250kr. Olika år av tillverkningen hade lite olika glas. Enligt serienumret på denna optik ska den vara nr 24 och tillverkad 2004, men det känns inte som året skulle kunna stämma. Mystiskt. Denna optik var tillverkad på 80-talet i dåvarande Sovjetunionen. Det hade då M42-gänga. Upplösning ska vara 53/40 linjer/mm då center/kant. Det sägs att tillverkningen återuppstod 2013 och då även fanns med P/K och Nikon-F bajonetter. Jag testar MC TeleZenitar-M 135mm f/2,8 samtidigt med MC APO TeleZenitar-M 135mm f/2,8 så jag kommenterar vilken av dem som är bättre på respektive bild.

P1010490-2.jpg

Här har jag satt objektivet på en Fujifilm GFX 100S via en adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

Jag hittade detta på nätet: The first industrial series of the MC APO Telesenitar-M 2.8/135 lens was released by KMZ in 1983 in the amount of 15 pieces. In 1984, the plant was scheduled to produce a lens in the amount of 100 PCs., and in 1985 — already 3000 PCs. However, the refusal of the Leningrad enterprise p/ya R-6681 to supply TFC-11 glass led to non-fulfillment of plans for 1984 and the impossibility of further production. While at the level of the Ministry the issue with the production and supply of TFC-11 glass to KMZ was being resolved, it was proposed to replace this glass with FFS-16, produced by the Tarbeklaas plant Tallinn, and an agreement was reached to supply this glass in 1985 for 100 sets of optics. In addition, the lens was recalculated and other glass brands were replaced with cheaper ones. This was due to the fact that the optical materials embedded in the lens were very expensive (the cost of optics was 53.1% of the total cost), which led to a high price of the lens and the refusal of regulatory authorities to approve the technical conditions, in other words, to give permission for mass production. In 1992, after the termination of glass supplies from Estonia, the optical scheme of the lens was recalculated for the use of TK-14 glass instead of FFS-16 or TFC-11 according to the first calculation option.

 

APOTelezenitar135w-1.jpg

Bländare f/2,8. Här är APO versionen märkbart skarpare, speciellt i kanterna. Resultatet på denna bild är rätt okej, men med moderna mått så nja.

 

APOTelezenitar135w-2.jpg

Bländare f/4. APO versionen är fortfarande märkbart skarpare, speciellt i kanterna, men till höger i bild är den utan APO snäppet skarpare. Bildresultatet är rätt okej, men inte så krispigt som jag skulle önska.

 

APOTelezenitar135w-3.jpg

Bländare f/5,6. Nu vid denna bländare är den utan APO ungefär lika skarp i mitten. APO är skarpare till vänster och den utan APO är skarpare till höger. Verkar som båda objektiven inte är helt plana, och det åt var sitt håll. 

 

APOTelezenitar135w-4.jpg

Bländare f/8. Nu är den utan APO snäppet skarpare i mitten, men fortfarande märkbart sämre till vänster och fortfarande bättre till höger, men nu bara försumbart bättre.

 

APOTelezenitar135iw-1.jpg

Bländare f/2,8. Även om detta resultat inte är fantastiskt bra så är det utan APO märkbart sämre. Detta resultat är rätt okej.

 

APOTelezenitar135iw-2.jpg

Bländare f/8. Här är de ganska lika, denna med APO är kanske ett litet snäpp skarpare men tappar rejält med kontrast så man upplever den utan APO nästan bättre.

Som du märker så tar jag inte testbilder på bländare f/11 längre, då det i stort sett alltid börjar på att bli problem med diffraktion vid f/11 eller mindre bländaröppning.

Slutsatsen blir att denna är på många sätt klassisk för att vara rysk. Rent optiskt är den rätt okej men den är inte helt plan. Dålig precision helt enkelt. Sedan går fokuseringen lite knaggligt, detta på grund av dålig precision och ryskt fett. Bländarringen gissar jag är av plast, den känns billig och känns inte behaglig att använda, och återigen så är det dålig precision. En intressant optik att ha i en samling då den verkligen är sällsynt, men jag skulle inte använda den på en modern kamera annat än för kuriosa. Vill du ha en vintage 135mm så köp antingen en Carl Zeiss Jena Sonnar 135/3,5 eller en Canon FDn 135/3,5. De är båda helt överlägsna denna optik, både till skärpa och till mekanik. Den senare kan du hitta för endast 100-300kr.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2022-05-11