Captains log

Meyer-Optik-Görlitz

Ett anrikt företag som försvann för länge sedan, men som typ återuppstod 2014 genom Kickstarter.

Meyer-Optik Görlitz grundades 1896 av Hugo Meyer (1863-1905) och Heinrich Schätze. Det hette då Hugo Meyer & Co och 1936 bytte de namn till Optische und Feinmechanische Werke Hugo Meyer & Co. Efter kriget byttes namn igen och då till VEB Optisch-Feinmechanische Werke Görlitz och senare integrerades de i VEB Pentacon och VEB Carl Zeiss, men efter 1971 så användes inte Meyer-Optik-Görlitz längre.

1990 så bildades Feinoptische Werk Görlitz ur VEB Carl Zeiss och det drevs under privat regi. De tillverkade objektiv med Meyer-Optik-Görlitz logo men de hade svårt att hitta investerare och företaget gick omkull på kort tid. År 2014 så annonserade företaget "net SE" att de via Kickstarter skulle återuppliva både märket Meyer-Optik-Görlitz samt åter producera några av de gamla konstruktionerna. Det är därför jag skriver "typ återuppstod" för det är ju ett helt annat företag som egentligen bara utnyttjar namnet och gamla konstruktioner. Inget större fel i det men bara så att det framgår tydligt. De fick god respons och lyckades långt över förväntan på Kickstarter. Under åren så har de startat andra Kickstarterprojekt för att håva in mer pengar och det verkar som de använda nya projekt för att finansiera gamla. I augusti 2018 så tog sagan slut då "net SE" ansökte om konkurs och det är tveksamt om de som stött senare projekt någonsin kommer att få några objektiv. På den tiden Meyer-Optik-Görlitz fanns på marknaden under den analoga foto-eran så betrakades de som billigt skräp. Mycket på grund av kit-optiken Domiplan 50/2,8. De masstillverkades och man undrar om de egentligen hade någon kvalitetskontroll alls. De kunde vara från halvdåliga till urkassa.

Meyer-Optik-Görlitz hittade på många namn för sina objektiv där Trioplan, Telemegor och Domiplan var de mest kända men de hade också ett gäng andra namn: Aristoplan, Aristogmat, Aristostigmat, Diaplan, Doppelanastigmat, Doppelplasmat, Epidon, Euryplan, Helioplan, Kinon Superior, Kinoplasmat, Lydith, Makroplasmat, Megon, Nocturnus, Omin, Orestegon, Orestegor, Oreston, Orestor, Plasmat, Primagon, Primoplan, Primotar, Repro-Plasmat, Satzplasmat, Somnium, Telefogar, Telemegor, Trimagon, Triotar och Veraplan.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX via en Kipon adapter. Vi börjar med den nya versionen av Meyer-Optik-Görlitz Trioplan 100/2,8. Detta är precis som den första versionen en triplett, dvs den har bara tre linselement, och som bygger på Cooke Triplet från 1893. Det är handbyggt i Tyskland och har nummer 195. Bländaren har 15 blad vilket ger en perfekt rund bländaröppning i alla lägen. Det som gör denna optik intressant är dess karakteristiska bubbelbokeh. Fokuseringen är mycket mjuk och exakt. Bländarringen är steglös och löper perfekt. Även om objektivet är totalt överprissatt på 16000kr så är det i alla fall gediget byggt. Denna version har Schott-glas vilket är betydligt högre kvalitet än det glas som satt i gamla versionen. Här har jag satt den på en Fujifilm GFX som är en mellanformatskamera. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 6768x4512 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan.

Meyer-Optik-Görlitz trioplan 100 är känd för dess bubbelbokeh och därför börjar vi med att visa den. Jag använder en enkel julbelysning för att enkelt kunna se hur en optik tecknar i oskärpan. Rätt använd kan denna optik ge härliga bilder med denna bokeh, men fel använd så kan det bli en mycket irriterande bakgrund.

På långt avstånd och bländare 2,8 och som sagt helt orättvist på mellanformat. Den ger ingen riktig skärpa någonstans alls oavsett om du kör småbildsformat, APS-C eller M43-sensor. Nej, detta är inte ett objektiv avsett för landskap, det är ett artistiskt objektiv för porträtt eller liknande. Oredigerad så när som på vinjettering.

Nedbländat till f/11 så blir det märkbart bättre men det är inte förrän minsta bländare du får skärpa över hela bilden. Kasst för landskap men återigen det är inte tänkt att användas på det viset. Inte i dagens läge.

Här samma bild som ovan men redigerad som jag normalt skulle gjort i verkligheten så att säga.

Ingen egentlig skärpa men ack så vackra bokehbollar. Motivet ska nog helst vara mer romantiskt än en gammal kamera. Ett porträtt eller några grässtrån kanske. Skärpan är inställd på Minolta-logon.

Bländar man ner till f/4 så ökar skärpan, bokehn är fortfarande fin på grund av den runda bländaröppningen som skapas av hela 15 bländarblad. Tyvärr så försvinner då bubbelbokehn.

Vi hoppar till den ursprungliga versionen av Meyer-Optik-Görlitz Trioplan 100/2,8. Här har jag satt den på en Fujifilm GFX via en Kipon adapter. Detta var på den tiden bara ett halvkasst tele som inte kostade mycket. Det var först på senare tid när diskussionen om bokeh tog fart som detta objektiv bubblade upp till ytan med sin väldigt unika bokeh. Priserna har rusat i höjden och objektivet som sådant kanske borde vara värt 300kr, men med tanke på bokehn så kanske 1000kr men de ligger ofta kring 5000-7000kr för ett fungerande V-exemplar. V ligger oftast högst i pris även om det inte är helt logiskt för de tidigaste exempler hade inte antireflexbehandling och de senare som hade det var märkta med ett rött V, men de senaste exemplaren var antireflexbehandlade men de var inte märkta med V.

Även här på den gamla optiken så finns de karakteristiska bokehbubblorna.

Återigen vid f/2,8 är det helt kasst för den här typen av bild. Och återigen taget på mellanformat. Helt oredigerad förutom vinjettering.

Här bländat ner till f/22 och äntligen ser även kantskärpan bra ut. Här också något redigerat som jag skulle gjort i verkligheten.

På f/2,8 ser vi tydligt bokehbubblorna. Ingen skärpa någonstans egentligen. Skärpan är inställd på Nikon-loggan.

Även om man bländar ner till f/8 som här så blir bokehn mjuk och fin. Detta tack vare den runda och fina bländaröppningen. Skärpan ökar markant vid nedbländning.

Meyer-Optik-Görlitz Telemegor 180/5,5 V. Här har jag satt den på en Fujifilm GFX via en Kipon adapter. Enligt serienumret bör den vara tillverkad kring 1954. Även om vårt exemplar fungerar perfekt trots sin ålder så känner jag mig inte så upphetsad över ett så gammalt tele. Det ska kunna ge lite bubbelbokeh men det verkar inte vara i nivå med Trioplan där.

Visst kan man antyda lite bubbbelbokeh men nja, inte riktigt spännande.

Här på f/5,5 och visst kan man antyda lite bubbelbokeh. Skärpan är inte bra.

Nedbländat till f/8 så ökar skärpan men bokehn ser fortfafarande fin ut och det beror på den runda bländaröppningen som 15 bländarblad ger.

Meyer-Optik-Görlitz 250/5,5 där fokuseringen löper som den vore ny men bländaren funkar inte så det får bli bilder på full öppning. Hade objektivet känts spännande så hade jag öppnat det och lagat bländaren, men det får vara med ändå nu när vi tittar på Meyer-Optik-Görlitz. Bör vara tillverkat 1954 enligt serienumret. Här har jag satt den på en Fujifilm GFX via en Kipon adapter.

Ännu en optik med lite intressanta bokehbubblor men inte alls i klass med Trioplan.

Skarpt? Nej! Bokehringar? Ja!

Slutsatsen blir i skrivande stund att jag måste verkligen använda alla dessa objektiv mer och se vad jag kan få för vackra, eller intressanta, bilder med dem. Det är skräpobjektiv som har en charm som kan vara värd att forska vidare i. Jag kommer att återkomma och publicera en uppdaterad version av denna sida framöver.

2018-10-29